Nu är det halvtid i seriespelet och det har varit ömsom vin ömsom vatten hittills i år. STJD vände sig till SUS lagledare-emeritus Linus Elghorn för att få svar på några frågor om livet, fotbollen och SUS IF. Det kom att bli en öppenhjärtig intervju som nedan redovisas i sin helhet.
Nu har halva säsong spelats och för första gången på tio år har du kunnat fokusera på ditt eget spel och sluppit kuta runt med spelarlicenser och agera dagisfröken inför matcherna. Hur tror du att det påverkat dig som spelare?
- Som person har det varit väldigt skönt och avslappnande att slippa springa omkring och titta mot omklädningsrummet med fem minuter kvar och undra var de sista spelarna är. Jag tror att det är väldigt få som faktiskt förstår hur mycket energi det tar att vara lagledare. Det är i sig ofta små saker men eftersom det är ganska mycket, tröjor, bollar, få ihop lag, flytta matcher, licenser, matchvärd och så vidare, så ackumuleras arbetet och det tar tid. Den stora anlendningen till att Trojkan valde att inte ställa upp för omval ytterligare ett år var för att vi kände att vi inte längre hade engagemanget och tiden för detta. I en klubb som SUS krävs ett 100% engagemang annars går det snabbt utför.
Det som fascinerade mig mest, och jag hoppas att jag tar med mig även privat, med lagledarskapet är vikten av pålitlighet och engagemang hos spelarna i laget. I mitt yrke har jag haft personalansvar för över 110 personer som mest. Det är med stor majoritet personer utan utbildning och kanske inte allt för höga ambitioner i yrkeslivet just för dagen. Att alla dessa inte alltid hör av sig i tid eller sköter sig har jag hyfsat stor förståelse för. Men att ett gäng välutbildade 30-åringar med fasta jobb, höga ambitioner, personalansvar och annat som gör oss lite previligierade, inte kan svara på mail, hitta sin egen tröja i väskan, fråga efter tejp, komma i tid till match, skjuta bort bollar och inte hämta dem samt annat smått och gott förvånar mig. Kanske är detta hårda ord men jag hoppas att alla som läser detta tänker efter och inser vilket jobb Fyrklövern lägger ner samt hur lite som krävs av oss andra i laget för att underlätta Fyrklöverns arbete väldigt mycket.
Jag trodde att mitt minskade ansvar utanför planen skulle innebära ett ordentligt lyft på planen men så känner jag att det dessvärre inte blivit. Ett mål på hela våren är mitt överlägset sämsta facit under hela min nästan 25 år långa fotbollskarriär så kanske kommer jag snart att fråga om jag inte kan få lite ansvar igen, kanske bara för pumpandet av bollar. Se bara på Fyrklöverns Axel som med det nya ansvaret i klubben öser in mål.
Hur tycker du att fyrklövern har skött sig så här långt?
- Fyrklövern har gjort ett alldeles utmärkt jobb. Särskilt när det kommer till strukturen i klubben. Det nya sättet att kalla folk är suveränt, att ha fört statistik och efter denna besluta vem som ska stå över och vem som blir matchvärd är även det mycket bra. Till sin hjälp har de också STJD, tack för det Johan, vilken har höjt tempen i laget avsevärt.
Hur gjorde ni i trojkan för att vända negativa trender?
- Hoppades att det skulle gå bättre. Mer vetenskapliga än så var vi nog aldrig.
Du gifte dig för två helger sedan. Grattis! Tror du att det kommer påverka ditt spel under resterande delen av säsongen?
- Ja, absolut! Jag har under våren missat tre matcher, mer än under någon säsong tidigare, i och med händelser kring vårat bröllop. I min ålder är det viktigt med kontinuitet och denna har givetvis kommit av sig lite. Nu när detta för mig stora evenemang är avklarat kan jag åter koncentrera mig till hundra procent på fotbollen. Sen blir man som alla vet en väldigt mycket stabilare och ansvarstagande person när man gift sig så jag räknar med att ta ytterligare ett par steg i min personliga utveckling.
Jag tycker att jag redan i matchen mot National fick ut mer av mig själv och mitt spel och det i min första match efter att ha ingått i det heliga förbundet.
Är brazilian waxing något du vill rekommendera? Gjorde det lika ont som en SUS-förlust?
- Brazilian waxing är fysisk smärta, en SUS-förlust psykisk. Jag måste säga att jag mycket hellre tar den fysiska smärtan, även om den på intet sätt är angenäm. Rekommendera det gör jag nog inte men det är överaskande lent och mjukt de första veckorna och då är det ganska mysigt.
Till Sist - Hur känns det?
- Förlusten mot National är en av de värre på mycket länge. Att vi hade spelet, släppte in biliga mål, att matchen avgjordes på ett mycket tveksamt mål som vi uppfattade som offside, att det var sista matchen innan sommaren, fjärde raka torsken mot dem samt att det var avslutningen på en vår som började mycket bra men gick i sank sista tre matcherna svider oerhört. Jag ser redan fram emot sommarträningarna samt returen i höst.
I övrigt tycker jag att livet nästan är bättre än någonsin.
3 kommentarer:
Vilken pondus det blir när en sådan SUS-gigant svarar på frågor. Man känner engagemanget, passionen, lidelsen...
Håller med! Det känns som tiden står stilla. I SUS är det som varit och nuet ett.
Älskar formuleringen:
"Det kom att bli en öppenhjärtig intervju..."
Skicka en kommentar