Om SUS var en diagnos, skulle doktorn säga till patienten (KFK): it doesn't present as pain
Ja, orden är lånade från Joan Dideons underbara bok Blue Nights, på samma sätt som KFK då och då fick låna bollen i andra halvlek, när SUS fullständigt mentalt och fysiskt "tog över" KFK på ett närmast demoniskt sätt. Vem kan besegra SUS, när man inte ens kan sätta fingret på det väsen den här klubben har blivit??
Men vi föregår oss själva. Den här matchen startade redan i vintras, så tappra SUSare tog sig till Brännkyrkahallen på sena söndagskvällar för att, så att säga, inte tappa allt.
Och med ett antal vunna träningsmatcher i bagaget var det ett segervisst SUS som intog planen 19.59. Och som vanligt är SUS som bäst när man spelar med inspiration som bränsle, snarare än kondition. Första halvlek bara rann förbi. Bollen förflyttades mellan ivriga fötter och ett böljande anfallsspel kvävde KFKs redan syrefattiga spel fullständigt.
1-0 distinkt av Iman efter en hörna efter snygg assist från Hallberg.
Det här ÄR Axels år. Om det råder inga tvivel. Sällan om någonsin har en högerback synts över hela planen som igår. Totalfotboll helt på egen hand. Vi måste också lyfta fram Tamm, som genom att kliva ned lite i plan öppnade för ytterspringarnas framstormningar. Även Jonte förtjänar ett ord, så att alla minns att han faktiskt var med - med tanke på att han inte fick ett enda skott på sig.
I halvtid var det såklart uppåt i SUS-led. Det här ta vi, sas det till varandra.
Andra halvlek är som en dröm. Vad är verklighet och vad är fragment av vårt undermedvetna? Satte Danne verkligen en rackarsökare under muren från 25 meter? Det måste vara sant - för vi minns det så väl.
Tycker ändå att fotbollen var den stora vinnaren under den här magiska kvällen. Tänk att få dansa runt på det där sättet. Aldrig stilla, aldrig passiv. Alltid framåt, med syfte och kraft.
Älskar SUS. Who's next?
Facts:
1-0 Iman (Hallberg)
2-0 Daniel
Gult: Axel
