Motigt på Hagen

Tolkarna - SUS 3-2 (1-0)


Mål
2-1 Diego
3-2 Garmén






Det har blivit en tråkig vana att SUS får kämpa in i det sista för att få ihop en ordentlig trupp inför matcherna. Denna vecka gjordes två nyförvärv vilket innebar 12-mannatrupp från start. Garmén lovade ansluta de 25 sista minutrarna av matchen. SUS "game plan" blev alltså att hålla stången till 65e minuten, för att sedan se "Ludacris" komma in och avgöra. Kanske hade planen gått i lås om det inte var för att SUS vid det laget fått inte mindre än 4 ordentliga skador i truppen. Det började med att Stefan i målet blev rammad av den lille nian i Tolkarna som med full fart och långt efter att Stefan fångat bollen fullföljer en för länge sedan förlorad situation. Detta var i andra minuten och Stefan fick rejält ont i nacken och fick efter några minuter liggande på plan gå av för att ersättas av Axel i målet. Att nian bara fick ett gult kort var sorgligt. Kanske kunde man intressera en åklagare för fallet som mer liknade grov misshandel. Att nian knappt fick någon ytterligare speltid vittnar om nått sorts närvarande omdöme på Tolkarnas bänk, i alla fall. Det blev alltså en riktigt usel start på matchen. SUS hade dock ett hyfsat grundspel med intentionen att äga boll och rulla runt. Bougt och Hampus utgjorde ett spelskickligt och stabilt mittbackspar och Diego visade fina initiativ i sin fria offensiva roll (han syntes i alla fall lite överallt på plan). SUS vaskade dock inte fram så många lägen och halvvägs in i matchen får Tolkarna en hörna och bollen trillar ner på fel fötter och bollen kan enkelt slås i mål. I slutet av halvleken skadas även Saman så illa att tvingades utgå. Detta innebar att Stefan, trots sin allt stelare nacke klev in på en ytterposition i förhoppningen att slippa närkampsspel. SUS fortsatta att vara det spelande laget i andra halvlek och tanken var nog att sakta trycka tillbaka Tolkarna genom vägvinnande passningsspel. En bit in i halvleken kommer dock en konstig sekvens där en Tolk vid sidlinjen tjongar iväg en lång boll på djupet som för alla närvarande var uppenbart ute större delen av sin luftfärd för att möjligen skruvas in på plan vid sin första studs. Det var i alla fall tillräckligt uppenbart att samtliga spelare förutom en Tolk slutade spela. Domaren blåste dock aldrig och det hela blev ett friläge som resulterade i mål. 2-0 underläge således och ingen Garmén i sikte. SUS gav inte upp för det även om ett visst missmod nog började sprida sig. Diego gör plötsligen en fin aktion till vänster och drar iväg en halvvolley som sitter i bortre burgaveln. 2-1 och hoppet tändes! Sen minns jag inte den exakta kronologin, men jag tror det började med att Linus blir omildt behandlad och stukar foten. I ungefär samma veva dyker Danne Garmén upp och svidar om fort för att ansluta till oss kvarvarande 10 SUSare på plan. Kort därpå skadar sig även "nya Danne", Hampus trevliga nyförvärv för dagen och SUS är åter nere på 10 man. Efter ett centralt bolltapp hugger Tolkarna till igen och får ett ganska enkelt 3-1-mål när trötta SUSare står och ser på. Det hindrar dock inte gamle skyttekungen Garmén från att lite senare trycka in 3-2-reduceringen på trasslig situation vid ett inlägg. Med reducerat manskap blir det dock ingen ordentlig slutforcering från SUS sida och uddamålsförlusten blir ett faktum. Det var helt enkelt en väldigt motig dag på Hagen. Trots det tycker jag att vi har goda skäl att vara optimistiska inför framtiden. Nyckeln till en positiv utveckling stavas nog "nyförvärv" vilket konstarerades av Dag efteråt. SUS 2018 är klart bättre än så här om vi ges chansen att spela som vi vill över 90 minuter. Och för att kunna göra det behövs en hållbar trupp varje vecka. Nu förlorar vi tyvärr Båten till NYC ett år och med tanke på att han kanske varit SUS starkaste spelare de gånga säsongerna blir det svårt att fylla det tomrummet. Men det finns mycket kvalitet i SUS så om vi bara får ihop 14-15 man till matcherna har vi inget att frukta. Det som gör att jag inte känner mig orolig är att jag noterat att flera av de yngre SUSare verkar börja bry sig om SUS på riktigt, och visar en vilja att ta tag i situationen. Stämningen i laget är välbevarad och fin, och ambitionen att ta det lugnt innan match men göra allt för att vinna under match är intakt. Det kommer gå bra det här, om vi bara hjälps åt lite extra framöver.


KÄMPA SUS KÄMPA!

Vårberg IPs hemlighet

I Sten Eklunds mytomspunna konstverk "Kullahusets hemlighet" från 1971 har den fiktive 1800-talsbotanikern J M G Paléen gett sig ut på en fotvandring genom Sverige. Kommen till en ödslig skogstrakt upptäcker Paléen ett märkligt och till synes nyligen övergivet område fyllt av obegripliga byggnadsverk, teknologiska konstruktioner och odlingar, omgivet av ett magnetfält; ett område där heller inte människans försanthållna naturlagar tycks råda.

1. Kullahuset, översiktsbild

Paléen ägnar återstoden av sitt liv åt att nedteckna skisser och berätta om sina upplevelser av Kullahusområdet som han kallar det, men ingen tror honom och slutligen börjar han själv betvivla sina egna upplevelsers riktighet.

Terrängen som mötte oss vid ankomsten till Vårbergs IP denna soliga söndag i mars förde vagt tankarna till Paléens skiss nr 25. En mycket fuktig och övergiven grusplan låg placerad mellan den aktuella konstgräsplanen och parkeringen.

25. Översiktsbild av den ditintills rådande vegetationstypen.

Omklädningsrummen låg vid sidan av i en byggnad med avlägset släktskap till Paléens skiss nr 31 i Kullahussviten.

31. Ett av husen

Redan några timmar efter mitt besök på Vårdbergs IP i samband med träningsmatchen mellan SUS IF och Sthlm Snipers, så märker jag att min upplevelse, i likhet med Paléens, är undflyende och svårgreppad ungefär som Jäverling och von Eulers nyutkomna ljudsättning till verket. Vad var det då som hände egentligen? Går det ens att begripliggöra den räcka av sakförhållanden och skeenden som tillsammans hör hemma under rubriken SNIPERS - SUS 1-2 (1-1)?

Vi blev tolv spelare, till sist. Tobbe anlände några minuter efter matchstart. Utan naturlig målvakt i truppen tog jag på mig vantarna. Jasper erbjöd sig också men eftersom han har en färsk fingerskada tyckte jag att det var en olämplig lösning. Hade det inte varit för mitt bestämda ingripande hade alltså vår lagledare ställt sig i mål med ett kraftigt stukat och lindat finger. Men det vittnar om vilken uppoffrande inställning han besitter, storartat! Båten slapp alltså bänka någon vid matchstart och kunde koncentrera sig på hur han skulle formera elvan. Han valde att köra vidare på den vinnande palindromtaktiken 1-4-1-4-1: Axel - Davas, Jasper, Jojje, Jocke - Dag - Martin, Båten, Diego, John - Måns. 

SUS börjar lite trevande men får ganska snart igång spelet via Dag, vår gudabenådade bollfördelare, och vi kommer fram via fina löpningar på kanterna och forceringar från Båten centralt. En räd på vänsterkanten med Diego inblandad, utmynnar i en fin framspelning till Båten som kontrollerat gör 1-0. Bara minuter efteråt spelas bollen runt i SUS backlinje i sidled på ett lite svajjigt sätt vilken Snipers genast utnyttjar då deras långe forward snappar upp en studsande boll och lyckas lobba in bollen över en förstenad SUS-målvakt. Ja, det kändes lite svajigt bakåt i inledningen. Men det skulle skärpas till eftersom. 

Spelmässigt är första halvleken SUS, och Båten har en boll i nät som felaktigt dömdes bort för offside och han hade en i kryssribban också. Trots detta idkade SUS viss självkritik i pausvilan. Dag lyfte fram att det hade begåtts lite för många enkla misstag mot bakgrund av den kompetens som spelarmaterialet egentligen besitter, och var och en borde rannsaka sig en smula för att förhindra att det sker igen (var det budskap som jag snappade upp). Parallellt slogs det även fast att vi skulle fokusera på att ha roligt. Det var ett konstruktivt samtal i dialektisk anda som uppenbarligen ingjöt ny energi i spelartruppen, för första kvarten av andra höjer sig SUS till en ny sällan besökt nivå. Snipers har inte mycket boll över huvudtaget och SUS spelar runt bollen på ett vackert sätt och skapar även fina lägen som dock inte resulterar. Spel på så hög nivå håller sällan i sig några längre stunder, det kan ha att göra med att motståndarna, i det här fallet Snipers, tar sig samman och lyfter sig i kragen. Det innebar att de kom fram i några halvlägen och jag fick chansen att boxa bort ett inlägg och Davas, som i andra gick in som mittback bredvid Jojje fick visa upp sin exceptionella speed när han sprang förbi de kvicka Snipersspelarna. Jag tror klockan stod på ca 70 minuter spelade när John satte det välförtjänta segermålet på passning från Jocke som tagit sig upp på sin högerkant. SUS kontrollerade resten av matchen. Simon stod bekymrat vid sidlinjen med armarna i kors och beskådade det hela. I ett sista desperat försök bytte han in sig själv på Snipers högerytterposition, men varken han eller den andre kvicke topp-snipern (enligt Davas en f d Sirius-spelare) lyckades vaska fram något läge. SUS vann rättvist och Simon och hans tränarstab fick en del att fundera på. Enligt uppgift ska Snipers dock redan hunnit vinna några träningsmatcher, så vi får hoppas att dagens resultat inte orsakar alltför omfattande förstämning.

Vi kan konstatera att det ser bra ut inför säsongen, eller så oroar vi oss över de relativt låga tillströmningen av SUSare under försäsongen. Hur många har betalat medlemsavgiften? Men vi har ett spel som i sina bästa stunder är på en nivå som vi inte varit på snart 10 år, om inte ännu längre. Dag och Båten är förstås väldigt viktiga för SUS nuvarande spelmodell, men samtliga övriga spelare bidrog mycket bra till segern idag. Kanske måste vi dock konstatera att rollen ensam på topp är svår att axla i nuvarande system. Idag var det oftast Måns som hade den lite otacksamma rollen att tråla däruppe, men kanske fyller det ändå en viktig funktion. Det offensiva mittfältsspelet som pågår där bakom är ju nämligen mycket giftigt. Överhuvudtaget känns det som att SUS spelar som ett lag och att det är vår främsta styrka. Eller är allt detta teoretiserande en teknik att hålla den värld som framstår genom andras bestämningar på avstånd?

I utställningskatalogen från 1972 frågar sig Ulf Linde vad Eklund haft för avsikter med Kullahusets hemlighet. Hans förslag är att verket utgör en sorts mystik som syftar till att göra oss medvetna om vår osäkerhet, inte för att förbyta den i säkerhet utan för att göra den fruktbar.

3. Översiktskarta över Kullahusområdet

/A

Svarta mot Blå – Avgjort med golden goal

Det här var ju enormt emotsett. Det vill säga, jag och många med mig hade nog sett fram emot det här väldigt länge. Jujje var så ivrig att han gått och köpt nya skor – valet föll på ett par Kaiser, för lite mer efarna spelare. Med tanke på hur pigga Jocke, Tobias, och Diego såg ut – som tillsammans med Jujju utgjorde ryggraden i blått – måste de också gått och längtat. Själv kom jag på mig med att se fram emot måndagen redan i fredags-lördags. Att det sedan visade sig bli fyra centimeter blötsnö på Enskedes “uppvärmda” plan ingick kanske inte i någon endaste vision. Femdygnsprognosen hade ju varslat om fyra grader och kanske lite duggregn, och när Dagny storögt såg på snöflingorna som föll vid halvfemsnåret och drömde om att åka madrass i Björnsan på tisdag morgon, verkade det fullkomligt orimligt. Allt var ju så blött.

Få verkade dock bry sig nämnvärt om de svårartade förhållandena. Av nio gröna på bokat hade alla den goda smaken att visa sig i hyfsad tid; Jujje sist av alla, och synnerligen kränkt av Axels kommentar att “till och med Jujje dök upp!” Där inleddes sedan en kavalkad av övningar som drillade deltagarna i såväl framspelningar, som avslut och räddningar, på ett sätt som varken Axel, Jujje, eller jag själv erfarit de senaste tjugo åren. SUS har ju aldrig tränat på annat än kvadraten, allra minst utomhus.

Men det var kul, trots att bollarna vägde lika mycket som de där sandsäckarna Roberto Carlos lär ha spelat med i sin ungdoms dagar, och trots att underlaget egentligen krävde skruvdobb för att göra alla färdigheter rättvisa. Kanske även galonbyxor för Jonathan. En festlig syn var Jaspers glidtackling ut mot Jocke på vänsterflanken i tvåmålspelet. Den var aldrig riktigt riktad mot bollen, och han gled mer på rygg, med armarna som åror, förbi hela situationen, än på sidan, rätt in i den hela. Nu gjorde inte det så mycket. Det blåa laget, med Jocke i spetsen, hade fullt sjå att stå emot det bombardemang som svarta laget bjöd på matchen igenom. I något skede vill jag minnas att svarta gjorde tre-fyra raka. Och hur det kunde bli oavgjort vid full tid är en gåta. Säkert var det Jonathans förtjänst, som vaktade blåas mål i andra halvlek. Hur som helt avgjordes allt på ett golden goal, av Hampus, bäst på plan.

Nästa vecka kanske det blir fem mot fem, eller sex mot sex. Visserligen skulle visst Axel och ytterligare någon (Tobias?) iväg på annat. Men så är säkert Björne tillbaka, och alla andra som råkade missa premiären.

Axel, du kan väl lägga upp vinnarbilden du tog?

Westermalm - SUS IF 1-1 (1-0)

Mål: 1-1 Bougt (straff)

Beejays mardröm blev sann

Stormötet mellan f d allsvenska Westermalm och SUS IF slutade 1-1, men ingen hade en susning efteråt om hur det gick. Allra minst Jocke, som var rätt groggy efter en westisarmbåge i slutet av andra. Det var ju Westis som tog ledningen i första efter ett felaktigt utdelat inkast, och hade ledningen både länge och väl. Dom spelade inte särskilt inspirerat de goda westisspelarna, som ju enligt initierade rapporter haft problem med entusiasmen på senare. Men dom spelade fysiskt och aggressivt och gav inte bort några chanser gratis. SUS gjorde en av årets svagaste insatser i första, kunde vi konstatera i paus, så matchen blev alltså ganska jämn tyvärr. En orsak till att många SUSare inte glänste som vanligt var antagligen att Westis spelsätt passar SUS illa på nått vis. Möjligen kunde en viss förbättring ses i andra, vi skapade iallafall en handfull chanser som i vanliga fall resulterar i mål men som snöpligt nog inte gjorde det denna kväll. Till slut drogs Båten ner på en hörna och fick en straff som han slog in precis lika säkert som alltid, med ca 5 minuter kvar. Mot denna bakgrund kändes ju likaresultatet ok, även om vi gott kunde ha vunnit. Jonathan gjorde några snygga räddningar också så vi får kanske vara nöjda ändå, även om man känner lite besvikelse över att inte kommit upp i vårt bästa slag.

På fredag spelar vi säsongens sista seriematch, mot Borsten och både det stora silvret och guldet är fortfarande inom räckhåll. Den kommer bli fantastiskt kul att spela.

Makkabi – SUS IF: 4 – 1

SUS var kanske inte solklart bäst. Men man kan gott säga att vi gav bort alla fyra målen. Så visst kunde vi vunnit den här. Det gjorde vi nu inte. Men det sista som överger SUS är hoppet om att Krossa Kronis, och det lever alltjämt. Säg "Ja" på bokat, till matchen om söndag. Den lär börja klockan 16:00, på Stadshagens etta. 

... är att SUS kommer igen till 1-1!

Mål:

Tollmar (Nisse)

Jack i knät: 

Erik G (som just nu sys på SÖS. Uppdatering kl 23.15: Två stygn sydda med bedövning av en hyfsat färsk och osäker elev. Tror hon stack mig med bedövningssprutan tre gånger... Fick även stelkramp. Detta utfört av en kompetent syrra.)

Matchrapport

Det var en riktigt fin upptakt till dagens seriepremiär. Riktigt god uppslutning och även minst två SUS-legendarer som avstod plats i truppen (Danne och Linus). Jag, Davas och Björn anländer till ÖIP kl 19.40. Stockholmsatleterna värmer upp gemensamt. Inte en SUSare så långt ögat når i det läget. I omklädningsrummet sitter några stycken iallafall. Sen går vi ut och kvällens enda Periscope sändning görs:

Tyvärr blev det ingen mer sändning, jag fick spela hela matchen. Ska kanske investera i ett stativ.

Hursomhelst så drar matchen igång och SUS har alltså hela 5 man på bänken. Känns aldrig bra att behöva bänka spelare och SUS brukar ju göra sämre insatser när vi är många på bänken. Denna kväll funkar det dock ganska så bra, åtminstone vad gäller att hålla uppe kvaliteten i spelet trots rotation. Ett styrkebesked av hela truppen. Stockholmsatleterna börjar piggast och det tar kanske 10 minuter innan vi lärt oss exakt hur de spelar. Dom söker bollar i djupled hela tiden. SUS tar gradvis över initiativet genom resolut mittfältsspel från Davas, Hallberg och Stefanarna. Typiskt nog är det då som Sthlmsatleterna sticker upp och sätter 1-0. Det är en fintig spelare på kanten som försöker dribbla sig förbi Axel typ 5-6 gånger innan Axel tröttnar och låter killen få exakt så mycket yta att han kan slå ett inlägg som en medspelare nickar in. Matchen fortsätter på liknande sätt som innan målet. Elo har ett fantastiskt fint skott som motståndarnas målvakt räddar på ett imponerande sätt. Det är inte så många avslut totalt men det känns ändå som att SUS borde kunna vända matchen. I halvlek konstaterar vi att vi kör vidare på 4-4-2 och att vi kan snäppa upp presspelet lite, vi har ju en stark bänk så orken ska räcka. I andra halvlek är det fortsatt SUS som har det mesta av spelet. Atleterna har ytterst få lägen och deras anfallsspel är väldigt enkelspårigt. Halvvägs in i halveken gör så Tollmar 1-1 på nick, mycket välförtjänt. Det blir ingen riktig slutforcering av nått av lagen men närmast är ändå SUS.

Svårt att utse matchens lirare. Kanske Jojje ändå, han är ju omutlig i mittlåset.

Redan på fredag 22/4 är nästa match, på Stadshagen 1 mot IFK Lidingö BK.

SUS A-lag - SUS Dream Team 5-3 (3-1)

Mål

1-0 Lamin (?)

1-1 Linus (Andrea)

2-1 Tollmar (Anton)

3-1 Lamin (Dan)

3-2 Björn (Calle)

4-2 Elo (Lamin)

5-2 Stefan (Stefan)

5-3 Micke Seidefors (?)

Publik

Bl a Tommy Seidefors och några fina seidefors-kidz, Ingemar Ederström och en till gammal SUSare som jag nu glömt namnet på,

SUS - KFK 2-1 (0-1)

Mål

1-1 Lepp 

2-1 Hallberg (Simon)

SUS vände och vann 6p-derbyt och säkrade därmed en topp 7-placering 2015. 

Vilken trevlig kväll det blev. Härlig uppslutning, särskilt på barnsidan! Och ordförande Ingemar kom förbi också, kul. Men det började sådär. KFK chockstartade matchen genom att helt oväntat anfalla mot ett lite yrvaket SUS. Efter en minut spelad så slog de sin andra hörna. Erik i mål gjorde ett litet tveksamt försök att boxa undan bollen som istället studsade utmed mållinjen på nått vis och föstes in. Det var inget vidare snyggt mål alltså. Men, SUS skulle snart rycka upp sig. Det kändes som att det var Hallberg på innermitt som drog igång SUS den här kvällen. Han slet i närkamperna och fördelade bollarna framåt och SUS var nära att skapa riktigt fina målchanser vid flera tillfällen under första halvlek. KFK jobbade med rätt hög press men det kändes som att SUS backlinje ganska snart fick koll på det där och det var inte många farligheter som släpptes till. Fortfarande 0-1 i paus men en tydlig känsla att det här tar vi nog. I andra spelade Simon en hel del på innermitt och han gjorde det lysande bra. Anton hade några fina lägen med särskilt ett stenhårt skott som smet över krysset. Jasper var pigg och spelbar framåt. Ja, hela SUS spelade med en positiv anda. Hur laget skulle formeras var väldigt flytande under hela matchen men det kändes som att alla var delaktiga och ställde upp att spela på de positioner som s a s dök upp. Så plötsligen i samband med en hörna i mitten av halvleken så studsar bollen ut till Lepp som får på en märklig träff som gör att bollen studsar på ett skruvat sätt som lurar målvakten fullständigt. Bollen går alltså in i mål och det kändes väldigt rättvist i det läget. SUS spelar på, nu något mer lättade och med en tydlig känsla av att det här avgör vi förr eller senare. Segermålet blir riktigt delikat också. Det är Simon som vinner boll centralt och slår en djupledsboll till Hallberg som på ett osannolikt sätt lyckas slå in bollen ur ingen vinkel alls från kortlinjen till målvaktens bortre vänstra stolpe. Resten av matchen spelas av ganska kontrollerat även om Erik vid något tillfälle fick användning för sitt målvaktsöga när en KFK-boll studsade i stolpen. En skitmatch spelmässigt, var det kanske, men en riktigt skön seger också.

SUS-SP 8-0

Mål

Hallberg (RZL)

RZL (Hallberg)

RZL (Lepp)

Lamin (Hallberg)

RZL (Lamin)

Elo (Hallberg)

Lamin (Hallberg)

Hallberg (RZL)

Matchrapport: Laget tidigare känt som SUS - Lidingö Gazoliners 1-3 (1-2)

Mål
Kalle Tollmar (JS)

Publik
flera stycken! riktigt trevligt, men hoppas dom inte tappade tron på SUS.

Matchrapport/analys
Laget tidigare känt som SUS mötte i lördags 08-områdets just nu kanske mest suska förening: Lidingö Gazoliners. Ja, dom var kanske inte supersuska men dom utsusade SUS rätt duktigt. Dom vann målmässigt med 3-1, men det räckte inte, dom vann så mycket mer:

Faktor	Hemmalag	Bortalag
	Laget tidigare känt som SUS	Lidingö Gazoliners
Gles avbytarbänk	-	+
Virrig lagledning	-	+
Skön inställning	-	+
Segersug	-	+
Passningspel	-	+
Försvarar med hela laget	-	+
Effektivitet i anfallsspelet	-	+
Psykologiskt spel med domaren	-	+
Gnäll	-	+
Slow Football-koefficient	-	+
SUMMA: SUS-faktor	0	10

Den enda punkt där vi lyckades utmana var kanske i Gnäll, men det annars så friska och härliga SUS-gnället kändes plötsligen inte så vitalt som det brukar. Heder åt Elo som tog ton och påpekade det efteråt, gnället höll ibland samma låga nivå som spelet i övrigt tyvärr, och bidrog inte till något inkast, någon frispark eller straff, ja inte ens nått rött kort. Som sammanställningen visar var det inget snack om saken. Men hur blev det så här?

För att förstå det här måste man nog gå tillbaka till kärnan av vad SUS handlar om: Att göra allt fel innan matchen startar och allt rätt när matchen väl är igång. Med allt fel menas att ingenting görs av allt sånt som kan göra att ett fotbollslag ska öka sin sannolikhet att vinna: 

Gemensamma träningar

Gemensam uppvärmning

Stretching

Balanserad kost

Nattsömn

Spelidé 

Realistisk självbild

Genomtänkt laguttagning

Disciplin

När huvudpersonen Jack Gittes i filmen Chinatown får frågan vad han gjorde när han jobbade som polis i Chinatown svarar han "As little as possible". Det är även SUS laglednings ambition: att göra så lite som möjligt. Det är naturligtvis en väl beprövad och djup klokhet bakom det här. Man tvingar sig själv att helt luta sig mot någon sorts medfödd och intuitiv talang, en oförställd fotbollsinstinkt som likt Pavlovs hundars dräggel aktiveras direkt på avspark. Det är grunden för det fenomen som kallas Slow Fotball och som SUS missionerat i decennier. 

Men nått i det här hade gått förlorat i lördags. Vi var fullt lag långt innan matchstart. Inte mindre än fem spelare fick ställas åt sidan för att ge plats åt den ambitiösa skara om 16 SUSare som invaderade Hagen. Både bänken och planen dignade av fotbollstalanger, var man än vände blicken såg man en stjärnspelare. Det blev för mycket, det var för bra, det var för osuskt. Med en sån urstark trupp kommer samtliga SUSare instinktivt nedreglera sig till en nivå som ändå kan göra matchen jämn och det riskerar att nästan alltid slå över. Det har det gjort förr och det gjorde det igen. SUS måste jaga, slå ur underläge, mot alla odds.

Så kanske var det som hände det bästa som kunde ske; en välbehövlig läxa. Vi får aldrig låta SUS bli utsusat igen.

På lördag möter vi Kronis, Stadshagen 1 kl 16.00.

Torsk 1-3

Mål

1-1 Kalle Tollmar (kanske JS, vi säger det)

Ikväll var Gazoliners SUS och SUS var...inte-SUS. BeeJays efteranalys var klockren, vi måste styra upp defensiven.

Jaja, skitsamma. Nu vinner vi resten.

Tolkarna - SUS IF: Matchrapport

SUS älskar sommaren, det är den bästa veckan på hela året. SUSaren brukar ta för sig och ta igen sig och själv har jag t ex upptäckt Burrata (mozzarella från Apulien). Dom mått och steg man tar gynnar inte alltid den fysiska konditionen och därför känns det alltid lite overkligt när serien plötsligen ska dra igång igen, i år dessutom rekordtidigt. Men det gick ju rätt bra att få ihop en slagfärdig trupp ändå denna gång och mycket var det tack vare en rad spektakulära återkomster. Sauter, till att börja, har varit borta från seriespelet ett bra tag känns det som, men han var sig väldigt lik och verkade va i fin form - det var underbart att se hans kloka backspel. Sen gjorde även Emil comeback efter ca 5 års äventyr i högre serier. Han var sig också lik, så genuint skicklig fotbollsspelare - fantastiskt! Två klassmål dessutom, han är faktiskt en avslutare av rang. Sist men inte minst bestämde sig Danne på matchdagen för att helt plötsligt göra comeback. Glädjen i Fyrklövern visste inga gränser. Det var nästan 2,5 år sedan som Danne spelade en SUS-match och precis som efter True Detective S02E02 trodde man kanske att Velcoro var "slut". Men så var det ju inte! Så otroligt roligt, viktigt och ja - livsförhöjande att ha den gamla SUS-skyttekungen tillbaka på plan. Och, ja han levererade. En genomgång av målen är på sin plats:

1-0 Är en hörna slagen från vänster av Hallberg. Väldigt fint slagen lätt skruvad mot mål mötte Öster med pannan i målgården och noterade därmed första kassen för SUS. Öster ser extremt lovande ut inför hösten by the way, efter att ha slutat röka och enligt rykten ägnat sig åt viss jogging så såg han ruggigt kvick ut på sin vänsterkant.

2-0 Danne-show på vänsterkanten. Minns inte hur han fick bollen men han tog den med sig utmed kanten och trängde djupt in till vänster i straffområdet innan han vände bort sin bevakare och passade snett bakåt till Emil som stänkte upp skottet i nättaket otagbart för målvakten.

3-0 Återigen Danne på vänsterkanten som rättvänd får en yta där han lägger bollen till rätta och slår ett långt svepande inlägg över allt och alla förutom Erik som står där i bortre änden av straffområdet och drämmer in bollen kontrollerat.

4-0 Är en uppvisning av Hallberg som lossar ett skott som han själv hinner fram att ta returen på och fiskar även upp andrareturen och serverar Joel med en klack som slår in bollen i öppen bur. Mycket kraftfull uppvisning av Hallberg.

5-0 Dagens vackraste mål, som börjar med att Axel i målet slår ut bollen på högerkanten till Hallberg. Via ett vacker passningsspel i mitten går bollen slutligen till Tollmar som med en enkel touch serverar Danne utanför straffområdet som hör ett rop och otroligt vackert serverar Emil som bryter igenom med fart och kontrollerat pangar in 5-0. Hög klass i flera led.

Vad finns mer att minnas? Jo, Axel lyckades på egen hand skapa några farligheter i eget straffområdet, bl a genom att kasta ett utkast i ryggen på RZL så att bollen nästan studsar in i egen mål. Han fick dock revanchera sig med en benparad i andra halvlek. Davas och Jojje var felfria där bak. Davas som efteråt menade på att det inte går att bli trött i backlinjen, sprang ifatt motståndarnas forwards och desarmerade dom i parti och minut. Davas ropade i ett läge när SUS fick en fripark i mittcirkeln, det var kanske Emil som fick den, att "släpp den, vi tar den från bakplan". Det här fick iallafall mig att fundera lite, där jag stod sysslolös i målet och betraktade den andlöst vackra solnedgången. Bakplan. Man fattar ju ungefär vad han menar men, det kändes ändå lite som ett innovativt sätt att uttrycka sig om fotbollsplanens geografi, där bakplan mer är en känsla, i det här fallet Davas upplevelse av det ospännande område där man inte kan bli trött och som ligger långt ifrån de heta delarna längre fram dit han själv längtar.

Det är antagligen inte en slump att så många saker sammanföll den här dagen, Dr Dres första skiva på 16 år, alla SUS-comebackerna, etc etc. Stämningen på Stopet efteråt var mycket härlig och SUS är nu fullt med tillförsikt.

Livet^SUS

/A

It hurts to say goodbye - en matchrapport, en våravslutning och ett avsked.

Tack till publiken! Härliga SUS-familjen. 

Du är en saga för god för att vara sann 
Det är en saga i sig att vi funnit varann 
Vi kunde lika gärna, aldrig nånsin mötts

Laget samlas några minuter i fyra och när domaren blåser till spel i Björns sista match i SUS-tröjan, har SUS som vanligt nuförtiden 11 spelare på Hagen. Bristen på uppvärmning riskerar leda till bristningar i största allmänhet, men! Davas är bara och hämtar sina pjuck lite snabbt och Stefan är tydligen på väg. Dessutom sitter Amir vid sidlinjen och kollar på sin mobil som en chef, så allt känns trots allt ganska bra. Ytterligare en anmäld SUS-spelare saknas enligt Axel, som dock aldrig kommer på vem det var. Oklart.  

Det är lite trevande i någon minut innan SUS inser att det här blir en härlig avslutning på vårsäsongen 2015. Solen strålar och SUS målar efter en kvart eller så. Det är Dani som håller sig framme och dunkar in in bollen i en trasslig situation mitt i straffområdet, enligt uppgift efter en fin framspelning av Dan. SUS mittbackspar koncentrerar sig under tiden nästan uteslutande åt att inte tappa bort Tolkarnas målvakts höga utsparkar i solskenet och behöver endast vid undantagsfall ingripa i något slags anfallsförsök. Max och Leppen inte bara stänger igen respektive kant, de är också flitiga speluppbyggare. Bollen flyttas fint fram och tillbaka och i våg efter våg sköljer SUS över Tolkarnas karga kust. Hallberg slår 5-6 farliga hörnor i rad och strax därefter spelar han fram Tollmar som gör
2-0 med ett "distinkt avslut" nere vid stolproten.

Du är en saga för god för att vara sann
Det är en saga i sig att vi funnit varann

Borde SUS ha fått en straff i slutet av första? Ja. Men domaren var bra ändå. Speaking of domare så dök plötsligt Kindness upp vid sidlinjen, i civila kläder. Han älskar SUS helt enkelt.

Halvtid. SUS nås via Facebook av beskedet att Crille är och kampsportar. Märkligt. Men tur att vi har nya Nisse i målet. Säkerheten själv. Det syntes redan på uppvärmningen, dvs. rörelsemönstret när han långsamt gick mot målet precis innan avspark. Laget snackar ihop sig lite om ditten och datten. Axel snackar med Kindness. Om vad? Ingen vet. (EDIT: Jag hade råkat sticka åt honom en hundralapp för mycket efter en träningsmatch i våras, så nu kom han ner för att lämna tillbaka den. Han ville försäkra sig om att SUS skulle veta att man kan lita på honom. Jag passade på att boka honom till A-B i oktober.) Hallberg pratar rätt mycket om sina hälsenor. Stefan ger råd: du är gammal. Det ryktas att ordföranden har skickat ett uppmuntrande mail till Björn innan matchen och skrivit något i stil med att allt annat än hattrick i sista matchen = fiasko. Några nickar instämmande och Björn ser lite stressad ut. Men bestämd.

Pip pip. Solen i ryggen och avspark. Det här kan bara sluta på ett sätt.

Tolkarna körde avsparken och sen var det ganska jämnt i ett par sekunder innan SUS snodde bollen och Kalle spelade fram Björn till 3-0. Det hela tog ca 12 sekunder. 4-0. Björn med en MOSTERLÖPNING från egen planhalva hela vägen in i Tolkarnas straffområde där han möter Eriks fina passning och stänker in sitt andra mål för kvällen. Vilken start.

SUS spelar ut och hade inte Tolkarna varit ett trevligare lag än många andra i H7SUS så hade stämningen blivit trist här. Istället är det mestadels rätt trevligt på plan. Jaja, det var såklart en del meningsutbyten och existentiella ifrågasättanden, men i stort sätt trevligt alltså.

Edit: Visst gjorde Tolkarna sitt reduceringsmål redan i första halvlek. Vaknade i natt och mindes plötsligt allt. Deras kontring, undertecknads alibi-löpning djupt i eget straffområde och den horisontella passningen rakt igenom SUS backlinje. Det trista avslutet och deras kortvariga glädje. Skit också. Edit 2: Nähä. Det var visst i andra trots allt. Fiasko. 

Eller var vårt möte redan bestämt långt innan vi fötts

5-1 Eriks kanonskott i krysset. Undertecknads självklara röst på årets snyggaste mål. "Ett SKOTT" som Bosse Hansson vräkte ur sig när Eder pangade in 1-0 (?) för Brassarna mot Sovjet i VM 1982. Eller möjligen Hegerfors omdöme "En rackarrökare", från Bonieks mål i samma mästerskap? Snyggt hur som helst. Här vill Dan ha en assist. Och det kan han väl få.  

Vid ett tillfälle, efter att Björn har runnit igenom för elfte gången, kommer deras nummer 9 fram till SUS backlinje och påstår något i stil med att "den där killen är verkligen snabb alltså". Vi försäkrar honom om att det helt enkelt verkligen inte stämmer, varpå han blir lite ledsen och säger "jaha, ja jag misstänkte att det kanske var våra backar trots allt".  

6-1 Iman! Vilken stilfull och glädjande comeback. Underbart att se honom på planen igen och det var givet att hans mål skulle komma. Stefan tittfintar bort hälften av Tolkarna och friställer Iman från halva plan. Det är inte alltid det lättaste. Axel, från sin position i backlinjen hinner till jogga fram till mig och säga just: hoppas att han inte tänker för mycket nu, innan Iman iskallt städar av sitt läge.

7-1 Björn!!! Det fullbordade äkta hattricket. På straff, efter att vinden blåst lite för mycket i Henriks tröja och helt stoppat upp löpningen. Domaren faller för det och blåser han också. Som alla minns missade Björn två straffar förra året, bl.a. pga. psykningar. Men här är han iskall. Klart han ska avsluta sin tid i SUS med ett straff och ett hattrick. Som en skyttekung! BJÖRN BJÖRN BJÖRN.  

Vem vet, inte du
Vem vet, inte jag
Vi vet ingenting nu
Vi vet inget idag
Vem vet, inte du
Vem vet, inte jag
Vi vet ingenting nu
Vi vet inget idag

1-0 Dani (Lepp)
2-0 Tollmar (Hallberg)
3-0 Björn (Tollmar)
4-0 Björn (Erik)
5-1 Erik (Lepp)
6-1 Iman (Stefan)
7-1 Björn (straff)

Gulddojan: Björn. 

SUS IF - KTH 2-6 (0-5)

Mål
1-5 Tollmar
2-5 Joel (?)

Det är bara att konstatera, jag är hopplöst förälskad i SUS. Varenda spelare idag är outbytbara och fantastiska delar av det som är SUS:

Axel, Chrille, Davas, Jens, Joel, Jojje, Kalle, Linus, Max, Nisse, RZL, Simon och Stefan.

Hur kommer man till en sån slutsats efter ett sånt här resultat? Jo, läs vidare.

När matchen drar igång är SUS 11 förvirrade spelare på plats. Laget har som vanligt på senare tiden formerats några sekunder innan avspark, helt baserat på vilka som faktiskt dykt upp. Det blir alltså lite yrvaken inledning, minst sagt och det står nog redan 2-0 när Nora och Stefan anländer till arenan. Och KTH har satt 3-0 precis när Cordelia och Linus gör entré några minuter senare. Det är alltså 3-0 redan efter en kvart spelad. En ganska tråkig inledning på en match, kan man tycka. KTH har ett ungt lag och en snabb kille på topp som inte ens Jojje och Jens lyckades fånga in alla gånger. De petar in två till innan pausvilan.

Men, det är nu vi kommer till det roliga. I andra halvlek går SUS ut och tar över matchen FULLSTÄNDIGT. KTH får knappt låna bollen första 20 minuterna. SUS spelar kvickt och fyndigt anfallsspel och Axel som övertagit handskarna i paus blir helt uttråkad i SUS-målet för att han inte ens får röra bollen. Halvekens 1-0 görs av Tollmar i en tilltrasslad situation och kort därefter sätter Joel sitt första mål i SUS-tröjan, härligt, det blir nog många fler. SUS har bud på fler mål, men då sticker KTH upp och efter en klantig utspark av Axel gör de sitt enda mål i andra halvlek. SUS återtar taktpinnen men etablerar inget ordentligt tryck under resten av halvleken som ändå vinns med 2-1 alltså. Till saken hör att KTH är klara serieledare, ca 15 år yngre snittålder och dessutom hade de en tränare som såg ut såhär:

Han hojtade instruktioner på engelska blandat med en hel del svenska ord, på ett lite förvirrande sätt. Budskapet var i allmänhet att han ville att dom skulle spela enklare: MAKE IT SIMPLE! Alltså jag tror dom hörde det första gången.


Det vara nästan mer lördagsgodis än avbytare på bänken idag alltså. Chrille fick nån bristning i första och ett tag var både Jens och Jojje ner för räkning på bänken, så att vi alltså bara var tio man på plan. Men stämningen var alltså god. SUS bevarade hedern och glädjen i det vi gjorde. Nora och Cordelia verkade nöjda också, vilket kanske är allra viktigast i sammanhanget. Utan SUS hängivna supporters stannar SUS! Hoppas t ex att SUS andra halvlek piggade upp BeeJay på läktarn.

RZL utsågs av familjen Elghorn till matchens vinnare - Grattis!

Nästa lördag är sista matchen för vårsäsongen,  kl 16.00 på Stadshagen, då blir det fest!

Lidingö Gazoliners - SUS IF 3-1 (1-0)

Mål

2-1 Björn (Oskar)

Matchreferat

Fyfan vad härligt det var att spela på naturgräs. Idylliska Breviks IP låg jättejättelångt ut på Lidingö, så långt att man kunde se Åland om man stog på tå, och dessutom så pass otillgängligt att SUS elva spelare blev just elva exakt när klockan slog fem. Chrille som fick se onödigt mycket av Lidingö idag, kom springande från parkeringen lagom till avspark. Domarna är inte nådiga mot lag som SUS, dom saknar förståelse för 'Idrott för nöjes skull'-konceptet och stirrar istället på klockan och regelboken hela tiden. En lustig sak var att domaren höll en LÅNG föreläsning om att alla byten skulle ske vid mittlinjen. Detta var alltså helt irrelevant för SUS som ju saknade avbytare. 

SUS hänger med bra från start. Björn verkar pigg, Oskar är vass på vänsterkanten och Stefan, ja Stefan alltså, han förtjänar en egen essä egentligen. Han är så fruktansvärt bra. Elo kommenterade det häromsistens, att Stefan ju spelar på en helt egen nivå, högt över alla andra stackars innermittfältare i division 7, som han ju fullständigt bryter ner med sina vändningar, finter och nickdueller. Och kanske var det det underbara naturgräset som fick inspirationen att rinna till lite extra, så var det iallafall för mig själv. Det var, utan att överdriva, helt otroligt härligt att spela på den här mattan. Det väckte minnen från min framgångsrika ungdom, att kasta sig in i en duell på gräs är något speciellt, och lämnar inget över åt tvekan. Det är som att planen är skonsammare mot kroppen också, och att den gör en snabbare, kvickare och mer uthållig. 

Sluta gagga om planen farfar, tänker nog läsaren vid det här laget. OK.

Vi höll som sagt i spelet bra, men dom gjorde ju förstås exakt som BeeJay förvarnat om, slog långbollar på duktiga forwards. Det kom dessutom fram, i samband med en hörna, att dom faktiskt tränar! Inte så 7igt, men annars var dom väl ett rätt sympatiskt 'gäng' att möta. Gnällde inte mycket alls t ex, men det var kanske för att dom fick alla domsluten med sig. Hursomhelst, 1-0 var en långboll, jag sprang ikapp killen och trodde att jag sugit in honom s a s, strax utanför straffområddet, men då sköt han direkt på volley, helt otagbart för Chrille. Inget att göra. SUS tar över spelet mer och mer och Jojje nickar in 1-1 på en hörna. Men domaren dömde bort det för att han tyckte Jojje gått lite hårt fram i luften, suck. 1-0 stod sig halvleken ut. I paus kändes allt bra, vi kände att, den här matchen skulle vi kunna vinna, och det hade vi verkligen kunnat!
I andra fortsätter SUS att vara bäst spelmässigt. Erik spelar fint på topp. Davas löper föredömligt. Dani och Mange spelar tryggt på ytterbacksplatserna och RZL gör det bra på högeryttern. Tyvärr får dom 2-0 på en lite liknande situation som 1-0. Men det får inte SUS att hänga läpp. Vi trummar på och får till slut in reduceringen i en tilltrasslad situation där den notoriske måltjuven Björn håller sig framme. Man måste älska Björn! Fan vad jag kommer sakna honom! Dalarna förtjänar inte honom.

Det logiska här hade varit ett snabbt 2-2, SUS hade liksom jobbat ihop till det egentligen. Istället sätter dom 3-1 på en kontring förstås. Det har tyvärr blivit melodin den här säsongen hittills, tråkigt nog. SUS fortsätter att skapa resten av matchen men utan resultat. En värdig förlust igen alltså.

Stämningen i laget efteråt var god. Det är ju lite tabu att vara glad efter förlust men det var faktiskt en riktigt skön match det här ändå.

Nu slår vi KTH i nästa, Tolkarna i nästnästa och sen är det sommarlov, jippi!

/A

SUS - nya Kronis 3-6 (1-2)

Foto: Christian

Mål:

1-0 Davas (kanonskott!)

2-6 Elo (Hallberg)

3-6 Dani (?)

Matchrapport

Är lite för trött fortfarande för att orka skriva något. Matchen var jämnare än siffrorna. Nya Kronis som var helt oförargliga och inte alls som gamla Kronis, var framförallt kvicka och gifta framåt. SUS hade en förödande period i början på andra med fyra insläppta på en kvart. Sen kom SUS igen och gjorde två till iallafall. Det var bra gjort ändå.

SUS - SP 5-1 (1-1)

Foto: Elin och Nora

Mål:

1-0 Elo (Hallberg)

2-1 Tollmar (straff)

3-1 Elo (JS)

4-1 Tollmar (Hallberg)

5-1 Lepp (Stefan)

Matchrapport:

Fantastisk dag på Stadshagen, svalka i luften och värme i solen och hjärtat. SUS var 10,5 spelare när matchen startade, nästan 13 en bit in i första och sen 12 efter att Anton gick av pga sin ljumske. Det var en onödigt jämn första halvlek (resultatmässigt) och en skön defilering i andra. SUS skapade många fina chanser som inte resulterade och med högre effektivitet hade det blivit tvåsiffrigt. Elo som väldigt giftig på vänsterkanten satte 1-0. SP krigade in 1-1 efter försvarsmissar i SUS mot slutet av första. Nästan omedelbart i början på andra halvlek löper Davas sig fri, blir fälld i straffområdet -> straff. Tollmar får förtroendet men ser så loj ut när han stegar fram att många av oss var inställda på en miss. Det blev tvärtom, pang! ribba in hur säkert som helst. SUS gnetade på och Elos 3-1 var välförtjänt. Sen ledsnade nog SP lite för det kändes plötsligen som att SUS spelade med en man mer på plan. Tollmar dundrade in 4-1 efter en trasslig situation i straffområdet och Lepp gör ett klassmål när han precis klivit upp på högerytterposition och rinner igenom och avslutar distinkt med högern vid bortre stolpen, kanske dagens vackraste balja. Men vem var bäst på plan? Jo det var Stefan! Kanske var det att han blivit nyinvald i SUS Styrelse, jag vet inte, men han tog ett stort ansvar för att jobba ner motståndarna på mitten så länge matchen levde. 

Stefans dotter Nora som precis fått se sin tredje raka SUS-match för i år tittade lurigt på Axel efter matchen och sa hemlighetsfullt -Nu vet jag varför ni vann! Anledningen visade sig vara att Axel bar en majblomma ovanför SUS-knappen på sin träningsoverallsjacka.

Majblomman - anledningen att SUS vann

En majblomma köpt av just Nora i samband med förrförra matchen. Ju mer jag tänker på det, ju mer inser jag att det stämmer. Visst är det viktigt att någon gör målen och räddningarna på plan, men alla människor runt SUS är precis lika viktiga. Ingemar, ordföranden som kommer ner och kollar och stöttar. Lille Måns som ligger och sover i sin vagn när Hallberg assisterar SUS-mål på plan. Tora som swishar förbi Hagen med lilla Anita, precis så att Dan hinner pricka in 5-1. Nora, som kan tänka sig att spela ett Pettson & Findus-spel på en ipad på SUS bänk i 90 minuter. Barn, flickvänner, pojkvänner, äkta hälfter, vänner, bekanta och bekantas bekanta som mer eller mindre medvetet möjliggör att SUSarna på plan är just där för att vinna segrar åt just SUS. Det är värt ett stort TACK!

Vad finns mer att rapportera? Jo. Storkyrkopojkarna. Flera spelare i SUS har ju SP som moderklubb (Axel, Sauter, Max). Men nånting verkar ha hänt sen Guran P släppt rodret. -Vi är ju inget lag, konstaterade en förstämd SPare efter matchen. Och stämningen verkar inge vidare i den anrika klubben. En spelare utmärkte sig dessutom genom att vara väldigt ilsken och han utvärderade SUS fortlöpande på ett både högljutt och mycket negativt sätt. SUS var tydligen det sämsta lag han någonsin mött. Det var verkligen tråkigt att höra, men ganska lätt att ta ändå, en dag som denna.

KFK - SUS IF 0-4 (0-2)

Foto: Nora

Mål

1-0 Dan (Simon)

2-0 Elo (Axel)

3-0 Stefan (Elo)

4-0 Jojje (Elo)

SUS briljerar med hög lägstanivå i utmärkt skitmatch

SUS-truppen var nere på 12,5 spelare, vädret var suskt och matchen spelades på lilla Stadshagen 2. Allt detta var tydligen ett vinnarrecept. Redan tio minuter in i matchen satte Lepp 1-0 på ett lurigt skott (till förväxling likt ett luftigt inlägg) i bortre gaveln. Elo gjorde strax därefter 2-0 och matchen kändes nästan avgjord. SUS var så oerhört mycket bättre än KFK, det kändes direkt. Men, KFK ryckte upp sig försvarsmässigt och matchen blev långa perioder hyfsat jämn. Ett tag mot slutet av andra gaddade alla susare ihop sig mot Axel, som spelade högerytter då, och skickade perfekta långbollar utmed högerkanten som han inte han ifatt, allt för att han skulle förstå att han inte ska slarva med intervallträningen. Message taken.

Annars fanns det mycket att glädja sig åt. Framförallt Dan. Vilken oerhört bra spelare den mannen är. Defensivt 110%-ig och framåt helt livsfarlig, rakt igenom matchen. SUS ska vara oerhört tacksamt för att ha en sådan juvel i truppen. Elo glänste också en hel del. Söder och Simon var starka framåt. Jojje fantastisk i närkampspelet. JS agerade oklanderligt som en ÖB i mittcirkeln, genom hela 90 minuter, imponerande. Joel, Antons brorsa, gjorde sin första seriematch med SUS och han gjorde det riktigt bra på topp; kvick, bra teknik och med god blick för spelet. En tidsfråga innan han vinner skytteligan. Stefan, som egentligen var sjuk, gjorde inhopp i backlinjen ändå och gjorde planenligt även mål på en hörna. Hörnorna från Elo förresten, jisses! Dom är ju grymma, i Hallberg-klass.

Sammantaget en bra insats av SUS även om vi ju kan så oerhört mycket bättre också. I SUS så tävlar vi ju framförallt mot oss själva och i den matchen så kändes det som att SUS förlorade, jag menar vi borde kunnat fixa tvåsiffrigt, men det är skönt med 3p.

KFK då, hur var dom? Helt ok tycker jag, dom blir nog mittenlag.

SUS "Down and out"

SUS IF förlorade fotbollsmatchen mot FC Sampierdarenese i helgen. Sifforna skrevs 1-5 till slut. Man blir ledsen och man blir tom, och undrar vad som är meningen med alltihop. Man börjar tvivla på idrotten. SUS hade ett jättebra lag. Allt var perfekt. Och ändå fick vi inte vara glada. Varför? Varför!

Alla SUSare kom i tid till matchstart. Janne kom för att se sonen Oskar debutera i SUS-tröjan. ADG var där med barnen och sålde maj-blommor. BeeJay satt på läktarn. Vi hade Lamin och Hallberg på topp, vi hade vindsnabb Elo, deffad Simon, vi hade Chrille i mål och för säkerhetens skull Jojje och Jens framför honom. Vi hade Stefan, divisionens bäste spelare, i vårt lag: SUS IF. Solen bröt igenom molnen och vårvinden susade. Det var en fin stund på Stadshagen, men ändå var det något som saknades. Vad? Varför?

Vi började matchen bra. Efter att Lamin kvitterade till 1-1 efter tio minuters spel hade SUS en bra period med flera chanser till ledningsmål. Motståndarna föll visserligen gärna tillbaka och försvarade sig samlat på egen planhalva, på italienskt vis. Känslan av SUS-dominans var bedräglig. De hade en genomtänkt spelidé som dom höll sig till, ett uppenbart symptom på gemensamma träningar. De hade en kille med kavaj och block i handen som stod och coachade från bänken. De var skickliga på fasta situationer och de hade effektiva avslut. De spelade tufft och bra. Gav och tog, inget tjafs. Rolig match. I de flesta momenten var lagen jämnspelta. Men då bortser vi förstås från avsluten. Där var SUS inte bra. Där var Sampierdarenese mycket bra.

Vi får Lamin skadad tidigt, mycket olyckligt. SUS är inte samspelt, det blir kantigt. Vinden ändrar bollbanan i fel riktning. SUS tystnar. En sorgsen melodi spelas i ens inre och det stora vemodet rullar in:
1-2,
1-3,
1-4,
1-5.
Allt är förlorat.

Tinta Barocca (nr 12002),
Kryddig smak med fatkaraktär, inslag av plommon, björnbär, kryddnejlika, choklad och vanilj

Våra tårar bildar en sjö, och på den seglar vi hem med flaggorna på halv stång, nynnande

Försök att härda ut en sista dyning 

det är som allra mörkast före gryning 

natten följs av dag 

det är en kosmisk lag 

tro mej om du kan, jag lovar att 

det också gäller själens dunkla natt

- Kjell Höglund

Det tar tid att förstå SUS.
SUS är inte ett sånt lag som man besegrar. SUS är ett väsen, en dimension. Vi förlorar inte, för vårt matchur har aldrig stannat. Inte hittills, inte ännu. Idrott för nöjes skull sen 1967. Vi gratulerar Sampierdarenese till sin seger och önskar dom lycka till. Vi ses i höst.

...AND IF YOU DON'T KNOW, NOW YOU NOW

Makkabi - SUS 3-2 (1-1)

Mål:

1-0 Lamin (?)

2-2 Elo (Anton)

Gula:
Elo
Hallberg
Stefan
Johan S

Underbar dag för fotbollspremiär! SUS var bra men hade oflyt faktiskt. Alla som var där eller såg live-sändingen håller nog med. Gå in och se de levande bilderna och bilda er en egen uppfattning, dom ligger kvar i ett dygn till bara tydligen. SUS vann helt klart snacket med betydligt mer dräpande trash-talk rakt igenom matchen. Tyvärr hör det till sakens natur att det inte riktigt hörs i live-sändningen eftersom dom bästa kommentarerna levereras lite diskret när uppmärksamheten är riktad åt annat håll. Bäst idag var f ö JS som mittback. Flawless!