Sanningen om "Dojjan"

Äntligen kommer här sanningen om Dojjan!

Grundaren, och tillika före detta chefredaktör för SUS-Nytt - Tidningarnas Lamborghini Björn "Björne" Halldén, beskriver här hur hans betygssystem skapades trots rådande ideologier i klubben.

Jag vet inte hur man gör inlägg annat än från vänsterbackplats.
Och det är några år sedan.
Men jag rodnar av stolthet över att Dojjan lever vidare under mitt namn.
Men eftersom du frågar Linus, och vi aldrig hann ta upp saken på ditt bröllop, så var det så här:
Hasse Dahlman som var Grundarn 1967 hade hållit i tidningen fram till 1982.
I stället för foton illustrerade han referaten med egna blyertsteckningar.
Gav faktiskt en extra krydda och spänning när man försökte uttolka om man själv var avbildad bland de vingliga kråkorna.
Varför jag tog över tidningen minns jag inte. Kanske för att det fanns kopiator på min arbetsplats. 1983 satt jag där på redaktörsstolen i klubbstugans källare. Det var före datorns tid,
Man vill ju vara förnyare om man övertar en produkt. Särskilt som chefredaktör.
I Europa hade man börjat dela ut Guldskon till den bästa målskytten i alla de europeiska ligorna. (Den ende svensk som vunnit är Henrik Larsson när han lirade i Skottland)
Men i Sverige var vi mycket jämlika vid den tiden jag övertog SUSIF-Nytt. I alla avseenden hade samhället förändrats.
Det var inte lika radikalt som under mittten av 70-talet när man t o m på Barnens Ö:s sommarturneringen spelade en liga utan att räkna målen. Alla vann.
Så jag instiftade Gulddojjan för att komma med nåt nytt. Vill impa på Curre Engqvist också, vår nye tränare, som t o m lirat allsvenskt.
Men för att inte stöta mig alltför mycket med de mörkröda spelarna i laget., sockrade jag i statuterna, (Annars hade Lasse Hallon och Curre fått alla poäng).
Man skulle rösta på den - eller de - som ryckt sig i kragen och spelat över sin normala förmåga. Röstning var anonym och det var tillåtet att rösta på sig själv.
Men jag byggde en trappstege för mig själv i statuterna. Jag ingick alltid i juryn om jag var på plats.
Fem närvarande fick rösta - vare sig de spelade eller var där som åskådare.
Jag vill minnas att det fanns tillfällen då någon, eller några, i publiken röstade på sig själva därför att spelarna var helt under isen. Vid andra tilfällen förekom bestickning - några bjöd jurymedlemmar vid sidan om planen på röka (det var också modernt på den tiden - Ingemar brukade suga i sig ett knaster i halvtid om vi låg under).
Grejen var alltså att 15 poäng delades ut. De tre bästa bokfördes.
Lustig nog gav min strategi utdelning direkt. I premiäromgången var jag tvåa. Jag hade ryckt mig i kragen direkt.
Men vi hade alltför många högutbildade i laget som raskt upptäckte det kluriga upplägget.
När säsongen var över och Gulddojjepoäng hade utdelats i 33 A-lagsfighter, stod Lasse Hallon som vinnare med 36 poäng.
Tvåa var hans polare från Barnens Ö - Pelle Karlsson - blott en pinne mindre.
Hallon hade fått sin avgörande vinnarpinne i årets sista match, den traditionella A-laget mot B-laget.
Pelle gick vidare mot en sångkarriär. Senast jag såg honom stod han i SL-kören i Citygallerian och pumpade julsånger som baryton.
Trea, detta första Guld-Dojjeår var Pigge, en av SUS legendariska målvakter.
Curre Engqvist missgynnades av statuterna. Men det var ju meningen.
I regeln för Guld-Dojjan ingick att den som vann den tre gånger skulle få priset för evigt.
Året därpå vann Hallon igen - nu med större marginal till tvåan - Pelle Karlsson.
1985 stod Pelle Karlsson- som det omedelbart heter i sportsammanhang - Den evige tvåan - överst på pallen.
1987 vann ekonomiprofessorn Mats Kinnwall dojjan. Ni ser honom ibland på TV då ha analyserar landets finanser.
Vid det laget hade jag släppt alla skrupler för att kunna roffa åt mig Dojjan. Statuterna var nu lika slappa som dagens skolsystem. "Redaktörn snackar med några lämpligt utvalda och så bestämmer vi vilka som skall ha poäng, stod det!. Ändå kom jag inte ens på pallen. Vilka jävla svikare.
Sen minns jag inget mer. Någon roffade åt sig tidningspärmarna ur klubbstugan för att skriva jubileumsbok. Jag tror aldrig någon vann den tre gånger.

Mobbobjörne