Det var vi värda

Just hemkommen, eftersvetten snudd på porlar längs med ryggen och i pannan. Är ruggigt sugen på vitt vin men har inget kallt hemma så jag slänger in en flaska Prosecco på kylning.

Slår mig sedan ner i soffan och slår på TV´n. Hammers ligger under mot City hemma och snart är det dags för Liverpool, åh mitt kära Liverpool.

Glädjen är stor för allt detta men mest för att vi äntligen slagit FK National Stockholm. Vi har mött dem fyra gånger tidigare och förlorat varenda gång efter mycket jämna matcher. FKNS har alltid varit ett trevligt lag att möta, nästan för trevliga ibland och dessutom alltid väldigt ödmjuka, sånt hatar man ju.

Matchen blåstes igång och det var tydligt att värmen skulle påverka oss alla kraftigt då det fullkomligen kokade på planen. Vi inledde starkast och skapade en hel del chanser och ännu fler halvchanser. Vi var starka i mitten och rullade ofta fint på kanterna. Ett relativt högt tempo för att vara så varmt fick oss att byta ofta för att orka med.

Cirka trettio minuter in i halvleken så bröt Lill-Emil fram från kanten och in i mitten och fick med sig bollen på ett härligt sätt, strax var han fri och placerade enkelt in bollen. Skönt att vi fick ledningen, den var vi väl värda.1-0.

Sista tio av halvleken så drabbades vi av det som sker när man är lite trött. Man springer inte tillräckligt och byter inte heller. Detta drabbade spelet och snart så fick FKNS sin första farliga målchans med ett långskott och en retur som bägge två stoppades av Målis-Jonas i buren. Tyvärr så hjälpte inte denna varningssignal och strax innan halvlekens slut så fick deras ena anfallare iväg ett skott som smet in vid stolproten. 1-1.

I halvtid så pratade vi om vikten att rulla boll och att använda kanterna ordentligt. Vi hade i första halvlek en tendens att ibland vilja slå lite väl snygga cross-bollar, dessa gick ofta fram men vi ville hålla bollen mer längs med marken. Vi pratade om att gå ut och vinna, förlust fanns inte med på agendan.

Oj vad jobbigt det blev direkt. En lång boll där Judo-Jojje är felvänd och deras anfallare rättvänd tvingar David Domeij att bryta in och rensa, oturligt slår han bollen på Jojje och deras anfallare blir helt ren, han gör inga misstag och FKNS tar efter ett par minuter ledningen med
1-2 synnerligen orättvist.

Nu kom den där ångesten direkt, ska de göra det igen? Nej, nu kör vi var den gemensamma känslan och när vi fick enh örna ett par minuter senare så var jag väldigt het på att slå en kort till Björne emn Jonas Ly. lugnade ner och klev ut för att slåen inåtskruvad hörna. Hörnan gick mot första stolpen där jag forcerade bort deras back och nästan nådde bollen men den smet förbi mi och det var med stor glädje jag såg Mange slakta in den med skallen. 2-2.

Spelet dominerades totalt av oss och vi hade ett par väldigt fina chanser att ta ledningen, dessutom så hade vi två tveksamma avvinkningar för offside som hade renderat i ett mål och ett friläge. Därför var det skönt att se hur Daniels inspel i mitten mot Emil förvaltades på ett sådant vackert sätt. Mottagning på bröstet och en snabb vändning följt av ett bra skott och ledningen var återigen vår. 3-2.

Ytorna blev större och det kändes som om vi skulle få in en boll till. Samtidigt så vet vi ju hur farliga detta lag är på såväl kontringar som på fasta situationer och en ett måls ledning är inte mycket.

När FKNS trötta lag inte orkade hem och Kaptenen fick bollen på mitten med flera alternativ att frispela andra susare så hörde man hur spiken slogs in i kistan. Björne frispelad av Davas behövde två chanser innan bollen låg inne i målet. 4-2.

Segern var vi väl värda och de var ett lag som vann även om Emil och Johan utmärkte sig med sina mål och fina passningar.



Nu tar vi resten och jag tar nog ett glas av Proseccon som nu är kall och fin.