måndag 20 juni 2016

Öppet brev till SUS IF

Min tionde och sista säsong som lagledare för SUS har hittills varit en prövning. Silvergenerationen som jag själv tillhör värvades till klubben kring millenieskiftet. När spelare droppat av har vi vänt oss till vår bekantskapskrets och värvat in andra 70-talister. Vi har radat upp silverpokaler under så många år, senast var väl faktiskt 2014. Till en början var vi några som delade på bördorna i lagledningen, men med åren har ansvaret olyckligtvis nästan uteslutande hamnat på mina axlar. Vi sjuttiotalister har till slut börjat åldras och en efter en droppar av. Föryngringsprocessen i klubben påbörjades redan för många år sedan men mitt misstag har varit att tro att vi 70-talister skulle ha så mycket kvar att ge på plan och vid sidan av. Det finns några lysande undantag, naturligtvis, och några kan säkert fortsätta att försilvriga SUS framfart under kommande år, om klubben överlever. Men den här våren har med all önskvärd tydlighet visat att SUS behöver städa bland det gamla och fullt ut omfamna det nya.

Detta innebär att jag ställer min plats till förfogande som lagledare efter denna säsong, som planerat. Om ingen/inga vill ta över kommer föreningen somna in under sin 49:e vinter. Jag ger klubben ett halvår på sig att formera en ny lagledning. Som avgående lagledare ska jag naturligtvis inte lägga mig i tillsättningen av den nya ledningen, och den får ta ut exakt den kurs den vill. Jag tänkte dock försöka sammanfatta vad jag har uppfattat att SUS står för under min tid som lagledare så att det kanske blir klarare vad själva uppdraget går ut på.

·      Idrott för nöjes skull
Det här betyder att vi i SUS tycker att själva nöjet med att spela en fotbollsmatch står över allting annat. Allt annat onödigt tjafs är bortskalat.  Det här betyder att vi gärna skippar träningar, uppvärmningar, samlingar innan matchstart, taktiksnack etc. Matcherna är heliga, vi anstränger oss för att kunna vara med. Det är i princip allt vi behöver göra: spela match ca 20 ggr/år. Det finns dock en del kringgrejer som är nödvändiga för att nöjet med spelet inte ska bli lidande.

·      Kul attityd
Det är alltid god stämning i SUS, oavsett allting. Annars kan det vara. Det ska vara högt i tak och kul runtom i största allmänhet. Man uppträder på ett schysst sätt mot sina medspelare och lagledning. Motståndarna är man också artig mot innan och efter match. Anledningen till att vi i SUS alltid ska ha god stämning är att vi har fattat lite mer än våra motståndare. Vi har ju tagit bort allt tråkigt. Vi spelar i SUS och det gör inte dom – där har vi ytterligare en anledning till ständigt gott humör.

·      Briljans
Frånvaron av alla ansträngningar runt plan bör kompenseras med medfödd bollbegåvning långt utöver det vanliga. Man måste vara smått briljant som spelare i SUS. Hur ska man annars någonsin nå framgång i ett lag som inte gör någonting för att förbättra sina odds innan matchen? Den spelare som tänker att brist på talang kan kompenseras med träningar/uppvärmningar/samlingar innan match/taktiksnack har nio andra lag att välja mellan bara i vår serie.

·      Alltid vinna
Det är ett nöje att vinna fotbollsmatcher. Det ligger i SUS själva DNA att vinna matcher. Det hör till själva grundidén: att vinna varje match och att sluta tvåa i tabellen. Som SUSare måste man tyvärr vara beredd att förlora någon gång ibland, för att säkra platsen i division 7. Men en sån förlust är en vinst för SUS.


Det där var några punkter som jag kom på just nu bara. Det finns säkert flera. Och vad SUS står för om några år, om klubben överlever, det vet jag inte. Jag vill med detta öppna brev vädja till alla SUSare att ta sig en funderare under sommaren. Kan jag tänka mig att hjälpa till? Är jag en del av framtiden eller en orsak till slutet? Att leda ett välmående SUS är mycket enkelt, jag lovar, och det kan vara hur roligt som helst.

Vi har precis fått in ett antal extremt intressanta nyförvärv till SUS och om vi kan knyta till oss några briljanta och suska spelare till så kan en ny storhetstid ligga bakom hörnet. En ny era då SUS kan ställa in skorna – och vinna komfortabelt.



Glad sommar!


Axel

6 kommentarer:

davas sa...

En vacker dag ska vi även prata om att putsa skorna, för nöjes skull. Men det får bli framöver, i materialhörnan.

Som materialare kan jag nog vara villig att tvätta tröjorna, även framgent. De hänger just nu i torkskåpet. Dock högst tveksamt om de blev helt torra innan strömmen ströps för en knapp halvtimma sen.

Axel sa...

Om jag lyckas hålla den nivå som krävs så kommer jag vara tillgänglig som spelare 2017. Och behjälplig i alla administrativa frågor, om lagledningen vill.

Simon Öhrlin sa...

All cred till dig Axel! Vilket hästjobb du gör och har gjort. Hoppas du stannar kvar som spelare oavsett och kanske även reviderar tankarna på att sluta som fyrklöverns starkast lysande stjärna.

davas sa...

Simon, gör dig inga illusioner. Axel har länge pratat om att en ledare för SUS aldrig ska sitta mer än tio år på raken. Det lär ha gått minst när säsongen är till ända.

Men det enda man behöver kunna för att leda laget är att skicka bokat-mail (en baggis), registrera nya spelare i Fogis (busenkelt), skriva ut laguppställningen (går geschwint, bara man har en printer), och betala domaren ur handkassan (behöver man kanske höja svett-tjugan till trettio kronor?).

Har man dessutom gott om spelare som faktiskt gillar att spela i SUS borde det även vara enkelt att: 1) få folk att svara på bokat-mail; samt 2) få dem som klickat "ja" på bokat att faktiskt dyka upp till match.

Axel sa...

Exakt Davas. SUS kan vara ett självspelande piano när allt stämmer. Så om man är lagd åt att vara proaktiv och lite administrativt skicklig så kan SUS vara det enklaste serie-laget i historien, men jag saknar de där egenskaperna och har fått lida för det Ibland. Avseende fortsatt spel så är det STJD som gäller.

SirMoose sa...

I USA får man sitta två mandatperioder som president, i SUS är det tio år som lagledare. Fyrklövern gör det, Trojkan gjorde det och det sägs att även Ordförande körde magiska tio. Sitter man längre finns det risk att det går slentrian i det.

Blivande lagledare kan också luta sig mot en stabil och alltid handlingskraftig styrelse, innehållande inte mindre än sex gamla lagledare som alltid ställer upp när det behövs.

När man tänker på det är det nästan dumt att inte vara lagledare i SUS, det är ju bara härligt.