Matchrapport SUS IF - KFK 1-0 (0-0)

Mål: Stefan (RZL)
Varningar: 0
Publik: Det var några stycken

SUS 2014

SUS hösten 2014 är en boa constrictor, inte alls giftig men klämmer istället ihjäl bytet. Sista matchen var den femte 1-0 segern och totalt nionde matchen som SUS nollat motståndaren i årets serie. Med en lysande Chrille i mål och en Jojje som kanske aldrig varit bättre så är det ingen idé för motståndarna att gå till anfall, alla sådan intentioner kvävs förr eller senare och nästan alltid förr. Jojje har ju en bakgrund inom judo och en sån liknelse kan kanske göras på hela SUS också numera. SUS kopplar liksom ett mentalt och fysiskt grepp och väntar sedan tålmodigt på ett ledningsmål och därav påföljande seger. Motståndarna inleder hoppfullt men förstår vartefter det lönlösa i att försöka göra mål och inser, trots det på pappret jämna resultatet, att man är ljusår från att ta poäng. Tidigare säsonger har nog SUS mer varit ett kattdjur, ett lejon kanske. Likheterna mellan gamla och nya SUS är alltså den lojja stilen mellan måltiderna (matcherna).

Fredagens munsbit hette KFK och segern innebar att SUS med största sannolikhet bärgade silvret i årets serie (om inte Azzurri slår Makkabi med 6 mål eller mer på söndag). Domarn hade fastnat i trafiken och blev nästan 20 minuter sen, så SUS var faktiskt fulltaliga flera minuter innan matchstart. En del passade på att värma upp till och med. Johan som hotat med att det skulle bli hans sista match (vad hände med SUS TILLS JAG DÖR?) mutades med en position i anfallet. Ett mycket lyckat drag skulle det visa sig, han levererade massvis med farligheter. Max och Elo på varsin ytterbacksplats höll helt rent och Stefan, Davas och Hallberg briljerade som vanligt på innermitt. Det som möjligen saknades var en striker då. En tanke som jag brottats med en tid och som nu mognat fram är följande: Hade Daniel Garmén spelat för SUS denna säsong hade han vunnit skytteligan även om han bara kommit upp i 75% av sin fornstora form, SUS spel 2014 hade passat honom helt suveränt. Men, som tur är har ju som sagt de andra kvalitéerna i laget räckt så vi ska kanske inte älta det där ytterligare.

I inledningen är det lite ställningskrig och inga farligheter från något håll men gradvis under första halvleken tar SUS över och skapar mer o mer framåt. Vi kommer runt en del, främst på högerkanten och vi tar en hel del skottavslut som hade kunna resultera. Sista 20 minuterna av första halvlek var greppet kopplat om KFK, dom hade inte en tillstymmelse till chans då. I halvlek var det inte mycket att säga, läget kändes under kontroll.

I början av andra försökte KFK rycka upp sig men det genererade väl inga farligheter vad jag kan minnas. Istället är det SUS som börjar ta sig fram igen, ofta utmed vänsterkanten genom Elo. Slutligen är det Stefan som får bollen från vänsterkanten och som driver framåt centralt, väjer undan för några stötande KFK:are, laddar bössan och avlossar ett hårt och välplacerat skott intill målvaktens vänstra stolprot. Lite Lothar Mathäus vibbar, otroligt snyggt. SUS fortsätter att skappa massor men nöjer sig ändå med 1-0. Stor glädje vid slutsignalen, SUS målsättning är uppnådd!

Cavan och Club-Maten flödade efteråt, och vi hängde liksom kvar mer än vanligt, även i omklädningsrummet, det är förjäckla trevligt alltså. Nu får vi se om vi erbjuds uppflyttning till 6an och sen får vi väl ta ställning till om vi har lust att gå upp, men den dagen den sorgen!

Detta är den säsong som jag är mest stolt över som lagledare de senaste 8 åren. Hur vi lyckats vända en riktigt jävlig försäsong till den finaste av medaljer: SILVER. Det är på riktigt rätt grymt.

Ses på A-laget - Stigges Dream Team om två veckor.


/A