SUS med en man utvisad vänder och vinner med 3-2 (1-1)

Foto: Domaren (notera hur han här  jobbar med en lite annorlunda kompositionen av bilden.)

Mål:

1-1 Kalle Tollmar (Björn)

2-2 Kristoffer (Axel)

3-2 Kalle Tollmar (Kristoffer)

Röda:

Hallberg

Matchanalys:

Solen står lågt nu.
Våra skuggor är jättar.
Snart är allt skugga.

T. Tranströmer

Vår korta tid på jorden omsluts av ett mörker. Men vissa fotbollsmatcher kommer man ihåg. Minnena bildar kristaller runt sina föremål, och bryter livets ljus som i ett prisma, igen, igen och igen.

Det var rätt trögt att få ihop folk till matchen ute på ett kallt Essinge IP denna sena höstkväll. Matchen var ju flyttad pga SUS spelarbrist för två veckor sedan. Det var generöst av Oranje att gå med på flytten, väldigt generöst. Oranje är det schysstaste laget i hela H7F, och det är en komplimang, inget annat. 

Det blev som tidigare denna höst en jakt på Susare in i det sista. ”Kanske dags att ta upp diskussionen om att lägga ner SUS” var en kommentar som på allvar uttrycktes kvällen innan, och kändes då relevant. Men sen hände en del, och som så många gånger med SUS så gick det fort, och det värmde.

Micke och Jojje lät sig övertalas på måndagseftermiddagen, men framåt kvällen såg det ändå ut som att vi skulle få starta med nio man och att två ytterligare SUSare skulle tillkomma nån gång under första halvlek. Men en timme innan match sms:ar Hallberg som vankar omkring därhemma och väntar på att bli farsa för andra gången. Han har feber och ända medicinen är fotboll. Han kastar sig iväg mot Stora Essingen när han förstår att SUS behöver honom. Här tänds ett hopp, en liten flämtande låga. Vad har vi för lag på gång egentligen? Otroligt starka spelare över hela linjen, men samtidigt väldigt skört; faller en bort så rasar allt. Att vara eller inte vara. 

Vi inleder med tio spelare och ingen målvakt; Axel tog handskarna i första. Efter ca 10 min dyker Aaron upp och vi blir fulltaliga på plan. Sen dyker även SUS-ordföranden Ingemar upp vid sidlinjen. Det var viktigt, kanske avgörande. Sist men inte minst kommer Micke, som sprang Lidingöloppet (lilla) i helgen och alltså känner sig mör. Vi är nu ca 20 minuter in i första och Oranje har gjort ett lite för enkelt nickmål. SUS börjar få ordning på sitt spel. Backlinjen med DD-José-Jojje-Aaron spelar klokt, följsamt och resolut. Mittfältet med Kristoffer-Stefan-Hallberg-Erik är extremt bollskickliga och vinner flest närkamper och nickdueller. På topp är Björn och Tollmar pigga redan från start. Det skapas inte så många chanser i någon riktning egentligen men SUS får till några giftiga snabba anfall, ett resulterar i en ribbträff. I mitten av halvleken ställer SUS om snabbt och Björn lyckas nå Tollmar med en fin framspelning i djupled. Avslutet är en sträckt vrist i målvaktens vänstra kryss. Mycket vackert mål till 1-1.

I halvlek är stämningen optimistisk, det känns som att vi kopplat ett mentalt grepp om Oranje, vi har gång på gång visat att vi individuellt är skickligare som fotbollsspelare. Men det är klart, lag som envisas med att träna tillsammans hela tiden och tjatar om spelsystem och taktik kan ibland lyckas slå mer begåvat motstånd, så viss ödmjukhet inför uppgiften känner SUS fortfarande. 

Därför känns det också lite oroande när SUS får sin kanske främsta spelare Hallberg utvisad några minuter in i andra halvlek. Jag tror det rörde sig om nån fällning, men domarens reaktion var under alla omständigheter överdriven och okänslig, han förstörde faktiskt matchen med det röda kortet. I alla fall den match vi spelat fram till dess. Nu blev det en annan match istället, en match där SUS var ända laget som kunde vinna rättvist. 

Oranjes andra ledningsmål var lite simpelt, en låg tåpaj från lång distans som lite för lätt smet förbi Micke som hjältemässigt dragit på sig handskarna i andra. Utöver målet gjorde Micke det väldigt bra, tippade några bollar över ribban, var med bra på fötterna, spred faktiskt en trygghet där bak. Men Oranjes chanser var enkelt räknade också, dom kom ytterst sällan till avslut. Istället är det SUS som sakta anpassar sig till att vara tio man igen. Vi hjälper varandra att täcka upp ytor och tar långa löpningar när vi anfaller. Kristoffer har en fin kväll när han rutinmässigt snurrar upp frustrerade Oranjespelare ute på vänsterkanten. Men med ca 15 minuter kvar söker han sig över till högerkanten och tar emot ett inkast från Axel som han tar med sig i sidled och driver förbi ca tre motståndare innan han strax utanför straffområdet placerar in ett vänsterskott invid målvaktens vänstra stolpe, 2-2.

Efter det här tänker sig nog Oranje att de ska öka takten. Problemet är bara att det är SUS som orkar mest. Den initiala tanken i SUS är kanske att vi är nöjda med likaresultatet, men samtidigt känns det som att vi lika gärna kan ta det här, Oranje har ju inte mycket att sätta emot. Återigen tar sig så Kristoffer fram centralt i banan och lägger en perfekt boll i djupled in i straffområdet till Tollmar som lägger bollen till rätta med en touch och sedan avslutar kliniskt utmed marken bredvid den utrusande målvakten. 3-2 med 1 minut och tjugo sekunder kvar. Direkt på avspark vinner SUS tillbaka bollen och DD som faktiskt hade tränat intervaller på lunchen tar rappt med sig bollen i sin vänsterkorridor och står och täcker undan bollen vid hörnflaggan på klassiskt italienskt manér, en mycket ovanlig (för er som känner DD), men i det här läget riktigt vacker syn.

 

SUS har återigen demonstrerat vad Slow Football is all about. Det är ju detta det handlar om. Alla dessa segrar, de vunna och de uteblivna, som tillsammans blir ett liv, ett fotbollsliv, som vi lever tillsammans som SUS. Nu blir det en säsong till 2014.

Ricky Bruch, Själen är större än världen

/A