Matchrapport SUS IF - FC Sampierdarenese 0-1 (0-0)

Mål:
Javisst ja vi gjorde ju inga

Gula:
Amir


Det var en underbar dag för fotboll på Hagen, soligt men inte för varmt. Årets största SUS-trupp var på plats i ganska god tid innan match för en gångs skull. Det hela kändes lovande. Samp var bara tretton och utan någon av sina mer namnkunniga stjärnor i truppen. Men, nu efter lite eftertanke, behövde SUS verkligen en till spektakulär seger just denna dag? Har det inte blivit lite väl mycket sånt på senare, jag menar mästartakter nästan? Helgjutna och felfria insatser kors o tvärs, målrekord och dylikt. Det känns inte särskilt långsiktigt hållbart för division 7-fotbollens mest hängivna försvarare. Nej, är svaret. SUS behövde lite motgång, lite bottenlös besvikelse och tomhet.

Precis som vi förutspått var det här SUS match. Det blev ganska snart klart att motståndarlaget var ett sånt lag som vi brukar kunna slå, ibland med mycket, ibland med lite, men ändå. SUS hade alltså avgörandet i egna händer, och, SUS kollektiva undermedvetna valde förlustens renande väg framför segerns förblindande berusning. Och uppflyttningsspöket flydde i panik.

Det var en tät tillställning. En hel del chanser i båda riktningar. Mål-Jonas gjorde kanske en av sina finaste insatser på många år när han räddade både höga och låga skott, samt några frilägen. Men det var framåt som SUS vägrade få till det, och det blev nyckeln till förlusten. Med en fascinerande brist på precision spreds SUS avslut över nejden. Det var som att vi inte litade riktigt på att deras målvakt skulle rädda om vi träffat innanför målramen.

Vad ska man säga om motståndet? Ärligt talat så gillade jag dom rätt mycket. Dom flesta lite äldre, rätt otränade, men med uppenbar erfarenhet av spel på högre nivåer. En Tersman som på flera sätt påminde om Davas på innermitten. En Ringström på vänsterbacken (släkt med SUS egen Ettan?) som vissa susare ville lyfta fram efteråt. Mittbackarna var rätt hårda, och dom hade en uppenbart målfarlig spelare på topp som jag missa namnet på. Samp stod inte för något riktigt tempo och det gjorde inte heller SUS. Samp var rejält trötta tidigt i andra halvlek men kämpade på med en glöd och vilja som SUS hade imponerande lite av. Helt logiskt fick Samp slutligen betalt efter en snabb omställning efter en av SUS bollförluster på kanten. Av deras högljudda firande att döma var dom belåtna med segern, så alla var nöjda på sitt sätt den här lördagen.

Jag tror Samp kan slå alla lagen i serien, men det blir svårare när de möter lag som inte samarbetar så fint som SUS.

Avslutande reflektioner:

- fint med gemensam tyst minut för Turina innan matchen
- kul med trevlig publik, seideforsbröderna och Eriks brorsa m familj (tror jag det var)
- tråkigt med skador på Stefan och Amir, hoppas ni snart är tillbaka
- vi hade vunnit om Hallberg varit med


/A