fredag 20 juli 2007

En dag på Fårö.

Fårö.
Även om bilköerna ringlar långa till färjan i Fårösund, så fort solen skiner, så är det verkligen inte speciellt mycket folk här. Det är lugnt och skönt och semester från allt. Avkoppling. Sol, bad och allt det där. Jag förväntar mig inte att träffa någon. Jag vill inte träffa någon.
Men så en dag i den lilla lilla ICA-butiken ser jag något jag knapp tror är sant:


Davas.
Förvirrad irrar han omkring i butiken, i närheten av frysdisken, på jakt efter gud vet vad. Det ser ut som att han håller i ett snöre. Och något slags myggmedel. Nåväl...
Undertecknad blir exalterad och föreslår direkt att David ska haka kaka till den traditionella fotbollsmatchen Fårö - Turisterna (matcher spelas varje tisdag och fredag genom hela juli), där vi tillsammans skulle kunna riva stora hål i det Fåröska mittfältet. Davas avböjer med en fullt giltig förklaring: Jag ska på fest.
Därefter ilar han i väg åt sitt håll. Jag åt mitt.
Hade jag inte haft bilden hade jag trott att det hela var en dröm. En vacker dröm om SUS. Allvarligt talat - när vänder serien?

4 kommentarer:

Daniel sa...

Helt underbart!

Axel sa...

Jag hade också velat vara i den där butiken. Låter som ett redan klassiskt SUS PÅ STAN-ögonblick. Serien vänder 11 augusti.

Davas sa...

50 meter tvättlina, 20 klädnypor i trä, och etiketter till burkar med hemlagad sylt var vad jag kånkade omkring på, där på ICA-butiken. Eller om jag fortfarande var på jakt efter etiketterna — de var svåra att hitta.

joshua sa...

It's so nice for me to have found this blog of yours, it's so interesting. I sure hope and wish that you take courage enough to pay me a visit in my PALAVROSSAVRVS REX!, and plus get some surprise. My blog is also so cool! Don't think for a minute that my invitation is spam and I'm a spammer. I'm only searching for a public that may like or love what I write.

Feel free off course to comment as you wish and remember: don't take it wrong, don't think that this visitation I make is a matter of more audiences for my own blogg. No. It's a matter of making universal, realy universal, all this question of bloggs, all the essential causes that bring us all together by visiting and loving one another.

You must not feel obliged to come and visit me. An invitation is not an intimation. Also know that if you click on one of my ads I'm promised to earn 8 cents for that: I would feel happy if you did click it, but once again you're totaly free to do what ever you want. I, for instance, choose immediatly to click on one of your ads, in case you have them. To do so or not, that's the whole beauty of it all.

I think it's to UNITE MANKIND that we became bloggers! Don't see language as an obstacle but as a challenge (though you can use the translater BabelFish at the bottom of my page!) and think for a minute if I and the rest of the world are not expecting something like a broad cumplicity. Remenber that pictures talk also. Open your heart and come along!!!!!