SUS – Westis: 0 - 3

Det är ju en gammal truism att Westis spelar skitfotboll, och alltid har gjort det. Vissa pekar på att detta kan ha att göra med att klubben fostrats på tuviga stadion, och för alltid kommer försöka spela volley-fotboll som en konsekvens därav. Andra kanske härleder det till att klubben varje vår samlas i dikesrenen för att plocka skräp, för att riktigt svetsa samman sin brokiga skara kring en gemensam nämnare. Jag tror dock inte att detta är hela sanningen, även om den pekar i intressanta riktningar, som exempelvis Lacan’s lek med ordet poubelle, skit, skräp, men också poo-belle, kanske inte så mycket “vacker skit” – som dagens ungdom nog skulle vilja det ha – som att förhöja skiten och skräpet till konstart. Ja, ju mer man tänker på det, desto mer oundviklig tycks Lacan vara för att riktigt förstå den skitfotboll som kommit att bli Westis landmärke, och som kommit att binda upp klubbens hela identitet.

Det här går ju nämligen också tillbaka till idén om den rena njutningens fundamentala omöjlighet, lustens och passionens inneboende barriärrev, som gör att vi alltid strandar i våra försök att nå fullständig harmoni med vår omgivning. För en klubb som en gång besökt fotbollens finrum, och som ständigt syntes sträva uppåt och dithän, torde alla andra serier blekna i jämförelse – och inte minst seriesystemets allra nedersta regioner (även om det nog kan finnas viss tröst i att faktiskt vinna ibland). Att så innerligt åtrå ett avancemang upp i seriesystemet som Westis tycks göra, ständigt med ögonen på förstaplatsen i sin serie, men ändå åka jojo mellan sexan och sjuan år in och år ut, måste onekligen skava. Det är lätt att tänka sig den frustration och ångest som präglar en klubb som tycks hålla fast vid föreställningen om att spel i (betydligt) högre serier slutligen kunde bringa harmoni och hemmahörighet, och ge ohämmat utlopp för all den lust att spela boll som döljer sig någonstans långt där inne. Att med ett fullspäckat träningsprogram (rykten talar om åtminstone två pass i veckan) och laguttagningar där träningsflit och ens senaste insats på övningsplanen faktiskt har viss betydelse, harva vidare i division sex, nu sju, måste rent ut sagt kännas skit. Som att samla skräp. Poubelle? För en klubb som vuxit upp och nått sina allra främste framgångar på tuviga stadion kan man väl inte heller vänta sig annat än den ständigt söker sig tillbaks till sina rötter – att drömmen om en återkomst till fotbollens finrum ständigt går tillbaka till tjong, bank, bong. Liten tuva, stora lass, bäst att bara brunka. Om inte annat, så får väl drömmen om högre höjder och den vackra och förlösta fotbollen generera viss skit på vägen, som en åtråns biprodukt – i allra högsta grad poubelle. Ja, låtom oss, på vägen upp och i brist på mer talang, göra skitfotbollen till en alldeles egen konstform, poo-belle…

Ja, detta är nog bara att skrapa på ytan på ett fall som säkert skulle lämpa sig för många år av analys, klinisk, såväl som mer socialt orienterad. Men den mer pressande frågan är hur denna konstform – poo-belle – tog sig uttryck igår?

Jo, genom ett snålt och väldigt jämnt ställningskrig, där SUS efter någon halvtimme spelad gav Westis ett mål till skänks. Axel säger ibland att han vill vara en del av lösningen, inte problemet, och därför bör börja jogga. Här, som så ofta förr, var dock problemet att Axel valde att stiga av plan. Som ett brev på posten kom 0-1, då Axel tog ett byte när han trodde SUS hade bollen i säkert förvar. Även om detta ofta var fallet igår, stämde det inte just här. Och på väg mot sidlinjen, eller om han kanske hunnit av, och Cotto tio meter in, gör Westis ett riktigt skitmål. Lärdom? Axel kan med fördel läsa Lacans berömda essä om brevet som faktiskt aldrig anländer hos mottagaren, snarare än att börja springa. Ty om han bara blir kvar på plan, uppstår sällan några problem. Därmed ingen skugga över Cotto, som naturligtvis var lysande. Men själva bytet var, i brist på bättre ord, skit.

Hur som helst ser SUS ut att reda ut det hela, och dominerar stundom det ställningskrig som matchen i stor utsträckning är. Westis ger inte mycket, men SUS tar ändå för sig. Och Westis är inte direkt livsfarliga. Det tjongas mest, än hit, än dit. Och efter halvtidsvilan vill jag minnas att SUS tar över mer och mer. Ja, SUS gör faktiskt rättmätigt 1-1, efter att Dag skickat en frispark i ribban, Båten nickat returen i precis samma överliggare, och till slut lyckats bredsida in ett mål i bortre gaveln. Domarn dömde dock felaktigt för offside. Han noterade visst aldrig Westis vänsterback, som upphävde alla möjligheter till offside i situationen. Ett vackert mål värt ett bättre öde än att slängas rätt ner i soptunnan, därom tvistar nog ens Westis.

Istället får Westis 10:a, eller om det var 6:an, en slumpboll mot sig ut i skottsektorn med tjugo minuter kvar, och slår på en sån där drömträff som gör att klubben mot alla odds lyckas hålla drömmen om grönare betesmarker vid liv. Han tycktes faktiskt bli förvånad själv, skytten. En volley-boll, i perfekt båge mellan ribba och utsträckt målis. Och man kan bara ana vilken tanke som föregick manövern: liten tuva… bäst att bara tjonga…

Det vill sig inte riktigt för SUS offensiv. Det finns chanser, men Westis målis sattes inte på svårare prov än vid 1-1, nånsin igen. Istället bildar Westis klunga vid första stolpen på en hörna framåt slutet, och lyckas skarva bollen vidare till en löpare på borte, som skallar in trean, sin lilla mössa till trots. Och där stannar det – det som mycket väl hade kunnat bli en något mera målsnål 1-1-match. Så kändes det. Skit också.

SUS – SPIK: 4-2

I elfte timman gick SUS från tio man till tretton, och det såg avgjort ut redan på förhand. Det rådde aldrig någon tvekan om att di blå skulle ta hem det. SPIK hade nämligen tagit SUS laginfo på stff på  orden och utgick från att vi spelade i rött-svart-rött-svart. Man kan undra var de varit hela vintern, när SUS-färgerna avhandlats både här och där, i omröstningar och i bildserier från adidas allra innersta rum? Ja, inte i SUS stängda Facebook-grupp, det var uppenbart. För även SPIK kom i blått. Men de fick genast lägga sig, och ta på sig sina röda reservställ – deras stff-info vittnade nämligen om rött, så ingen kan väl klamra oss för att ha tassat in på deras marker.

Ja, sen fick de lägga sig igen, så snart SUS fått luft i matchbollen, och lagen bytt sida efter slantsinglingen. K-J var nämligen (äntligen) tillbaka och serverade snart Tollmar på första ytan från långt ner på högerflanken: 1-0, inom fem minuter eller liknande. Sedan blev det rätt snart 2-0, om jag minns rätt på inspel från vänster, den här gången. Davas slog en ledig boll in mot två som löpte mot mål. Den gick förbi den första, och nådde nätt och jämt fram till Dan, som rakade in ännu ett, och tog sig därmed upp i skytteligaledning, enligt hörsägen.

Det är nu ingen tvekan om att SUS dominerar fullständigt. Öster har inget att göra i motljuset, men det var fantastiskt att se honom igen. Och någon gång i slutet av halvleken låtsas Martin att han är Xabi Alonso, och skickar in en ballong från mittcirkeln. 3-0, precis som på Lidingö i fjol, vill jag minnas. Snyggt, och man kan fråga sig om det ens delas ut assist på den där typen av pytsar. Kanske kom den i så fall från Dag; han var bra, och fördelade mycket boll från sin sittande position. Få märkte nog av hans ömmande baksida.

Efter trean tog vi paus, och bestämde oss för att det stod 0-0 inför andra, men också att det nog skulle räcka att ställa in skorna för att ta hem det. Så började vi också, lät SPIK spela lite, men tog sedan fullständigt över. En bit in laddade SUS egen Erik Karlsson in 4-0 på läckert skott. Han hade haft bud på ett Cavani-karate-mål redan i första, och det här kom inte som någon överraskning för någon. En stund senare hade han ett ännu finare skott som också kunde ha resulterat, men den tog i det överliggande virket. Så vi fick nöja oss med fyra, och bjöd sedan på lite hönsgård mot slutet, så att SPIK kunde trösta sig med ett par baljor. Någon av dem skulle ju på fest efteråt. Men det blev aldrig spännande. Och SUS trend är tydlig. Torsk, oavgjord, vinst. Bäva Westis; nalkas utskåpning.

Gulddojja till hela laget, som påminde om att svackan utan alltför många vinster var just en svacka. Tillfällig, och knappt ens något man minns numera. Det ska även nämnas att Cotto och Tobbe inte var oävna. Något för Anton att titta på, kanske?

Glöm för övrigt inte att Swisha Jasper. Domarn verkar ha tagit hutlöst betalt. Men så var han också från en annan planet än den stackarn vi fick oss till låns i lördags.

SUS - SPIK

Allez SUS,

I skrivande stund ser det halvtamt ut för att få ett fulltaligt SUS för morgondagens match mot SPIK. Men vad är då bättre än att SUS alltid överraskar, den optimismen finns och den är stark. Just nu är det tio stycken starka SUSare som har möjligheten att spela imorgon. Hatten av för alla som deltar! Liten sneak peak för morgondagens vinnande laguppställning ges här ut i en paintversion, den riktiga versionen är mycket fagrare.

Undertecknad har en stark förnimmelse om att matchen blir en jämn kamp och att SUS sätter det vinnande målet i minutintervallet; 70-80 spelade matchminuter.

STJD Exclusive: Bougts straff till 2-2

https://youtu.be/lEzzqpgSTlU

Match mot Kronis lördag 6/5 Stadshagen kl 14.00!

En liten men urstark trupp ser ut att ha vuxit fram. Jag har hört att Ragnartz tar vantarna och chefsstrateg Bougt är tillbaka. 90kg-Bohlin har klickat ja och Jojje, alla tiders främsta mittback, skuren i granit, har klickat Ja. Vi har Davas, vi har Lepp, och Elo spelar sin första i blåstället (tror jag). Tobbe och Martin som är pålitliga och vassa SUSare kommer. Kaptenens lillebror kommer och det snackas om en ny Christian också. Och Tollmar kommer över bron med sin kanon. Vädret ser ut att bli fint. Dags att Kiossa Kionis helt enkelt.

This just in från JS!

Om 10 minuter möter jag Hallberg i byrå-SM. #sus

3-0 (2-0) torsk i premiären!

På bilden låtsades vi att vi vunnit.

Det var inte SUS bästa prestation idag. Jag undrar om vi inte saknade Båten och hans snack, för det var ganska tyst och lite initiativlöst, själv är jag definitivt guilty as charged. Men det fina spelet glimtade till ibland så det finns ingen anledning att misströsta inför fortsättningen. Bästa spelare idag var nog Ragnartz i målet, för dagen utsedd till lagkapten, en uppgift som han skötte otroligt bra. Dessutom gjorde han några riktigt svettiga räddningar och kunde inte alls lastas för något av målen.

Nästa match är tydligen på fredag, mot Westis, kl 20 i mälarhöjden var det nån som sa.

Go SUS!

Svettjugan, en klassiker?

Vet inte hur länge svettjugan funnits i SUS. Dock det som jag är säker på är att den måste bevaras.

Dag(ens) SUSare idag är Dag!

SUS briljanta mittfältare Dag Granath är ju som bekant lika stilsäker som bollsäker, så det är egentligen ingen överraskning att det är honom som kvällspressen vänt sig till för att reda ut begreppen runt den postsovjetiska trenden i modevärlden: http://www.expressen.se/kultur/sa-blev-sovjet-symbolen-modevarldens-favorit/

Alla SUSare uppmanas att läsa artikeln som en liten uppvärmning inför söndagens kommande uppvisning i premiärmatchen på Zinken kl 16.00 mot Borsten.

PREMIÄR 23 APRIL!

Söndagen den 23 april kl 16.00 är det avspark i premiärmatchen mellan BK Borsten och SUS IF på Zinkens konstgräs. SUS IF firar 50-år, har skaffat ett nytt underskönt matchställ och kommer med en mycket spännande trupp till årets säsong. Trogna läsare av bloggen har säkert noterat en något minskad aktivitet på STJD. Detta får inte misstas för brist på engagemang. Inget kunde vara mindre sant! Kommunikationen i klubben har bara styrts om till hemliga forum på internet, där bara speciellt inviterade har tillträde. Det är den nya lagledningen som har ett lite annat modus operandi helt enkelt. För att sammanfatta försäsongen kan sägas att SUS hunnit med inte mindre än fyra (4!) träningsmatcher, samtliga med helt olika slutresultat. SUS har gjort mål men också släppt in mål, och både vunnit och förlorat. För motståndet har KFK (0-3), Snipers (2-0), Tudor (2-3) och Bollmora (5-6) stått. Ett nytt helt vattentätt spelsystem har lanserats av klubbens nya chefsanalytiker "Båten". Davas noterade genast att systemet var ett palindrom: 1-4-1-4-1. Klubbens styrelse har inte heller varit på latsidan. På ett möte häromveckan spikades två viktiga datum:
Onsdagen den 17 maj kl 18.00 blir SUS IFs årsmöte. Tanken är att upprepa fjolårets schnitzelsuccé på restaurang Moldau i Hornstull. Alla SUS-medlemmar är då hjärtligt välkomna!
Lördagen den 21 oktober ska SUS IFs 50års firande ske, så boka det datumet och sprid till alla gamla SUSare. Vad styrelsen vet finns det ingen festgeneral och inte heller någon festkommitté än så länge men alla som är intresserade att engagera sig i detta får gärna sätta igång.

Ja, det var en liten uppdatering för alla bloggläsare.

Glad Påsk!