fredag 18 maj 2007

Inlägg nr 400!

SUS TILLS JAG DÖR firar i och med detta inlägg 400! Det kan vara ett lämpligt tillfälle att stanna upp och minnas tillbaka. Visst känns det konstigt att det funnits en tid utan STJD? Vad gjorde man på den tiden egentligen? Inget vettigt vad jag kan minnas. Höjdpunkter utmed vägen har för mig varit Dagens spelare-serien. Sjäv är jag särskilt svag för Håkans och Aarons svar. Sen var det stort när Anders levererade SUS-historiken. Bland de vassaste artiklarna är ju också intervjuserien med gamla SUS-spelare som ju håller väldigt hög klass också. Vore kul med ännu fler. En all-time-favourite är fortfarande Davas självutlämnande knähistoria som först publicerades som en kommentar till en dr Haglund spalt. När ens ansträngningar belönas med en så makalös kommentar - då är det lätt att blogga. Och för att inte tala om Dannes Old School -serie, snacka om lilla julafton för en SUS-älskare!

När detta inlägg skrivs ligger vi 12a på bloggtoppen och trenden är fortfarande uppåt för SUS TILLS JAG DÖR.

Var ska vi sluta? Sky's the limit


Vad har ni andra för favoriter? Ta chansen och ge redaktionen en vink om vad som går hem.

4 kommentarer:

Daniel sa...

Mitt favoritinlägg är alltid det senaste. Men ett som hängt kvar lite extra i minnet är första "SUS på stan".
http://susfotboll.blogspot.com/2007/02/sus-p-stan.html

Axel sa...

JA! Den är grym.

SirMoose sa...

STJD är lysande, och som ni själva frågar er retoriskt: "Var ska detta sluta." (Min fundering är dock om detta inte egentligen är en fråga om riktning, inte befintlighet så som ovan. Så ska det vara "Var..." eller "Vart..."? En fråga för Horace möjligen)

Jag tror att vi inom det närmaste kommer att utvecklas ytterligare mot kultur och gastronomi. Jag har själv varit med i ett trevande försök mot gourmandisk upplysning men det ebbade sedan dessvärre sakta ut.

Även kulturen, jag själv anser att idrott är kultur men ni vet hur etablissemanget ser på det, har fått stryka på foten för vårat centrala tema. Detta är inget jag på något sätt tycker är fel men jag tror vi skulle utvecklas ytterligare av inslag av kulturreportage. Axels SUS-skiva är det närmaste vi kommit och tänk på vilken uppmärksamhet den fick.

Själv var jag och åt på Restaurangen Restaurangen igår. Smakerna Citron och Senap får abslut högsta betyg, även Tamarind nämner jag med högaktning. Efterrätten Lakrits var bra. Som helhet och sett till prisklassen är vi, jag och min blivande, dock inte helt övertygade om Restaurangens storhet. Den ojämna standarden på maten tillsammans att de pressat in väldigt många bord i lokalen gör att vi sätter betyget till en blygsam trea. Men har man tid över och är lite sugen på något väidigt gott kan man absolut gå dit och äta Citron, Senap och efterätten Lakrits.

max sa...

Restaurangen får en solklar femma av mig.

Har ätit där vid ett flertal tillfällen och aldrig varit det minsta missnöjd.

Servicen är klanderfri.

Maten är utmärkt, fel, extraordinär menar jag. Jag gillar deras fem smaks meny med vintips /små glas till varje smak).

Priset är helt OK jämfört med kvaliteten man får på mat och dryck.

Miljön är levande och trevlig, att det är mycket folk höjer min upplevelse.

Det är också den enda restaurang jag sett som har fått kocken utkallad till gäster som vill tacka, två ggr på en kväll.

Så jag avslutar som jag börjar. Restaurangen får en solklar femma av mig.