Jag har hittat hem. Jag har hittat MELON CRUSH.

Årets prisutdelning

Det var lyckat på H-C igår. Davas delade ut priser och böcker lite kors och tvärs, och passade även på att ge sig själv en bok om Kafka, om jag minns rätt. Jag tror att priserna fördelade sig såhär ungefär:

Årets rookie: Hampus Andersson

Årets skyttekung: Daniel Bougt (10 pytsar)

Årets buse: Kalle Tollmar

Årets mål: Henrik Hallberg

Årets inlägg: Dag Granath

Årets SUSare: Jonathan Ragnartz

Fyrklöverns specialpris: BeeJay

Årets åskådare: Ordf Ingemar
Flest spelade matcher i SUS någonsin: Anders (ca 1000) 

Axels hederspris till Årets Ledare: Jasper Käld

Fyrklöverns Specialpris

Går, ytterst välförtjänt, till BeeJay för sin närvaro på matcher och i bloggen

Kyligt väder imorgon kl 18.00

SUS IF A-lag - Stigges Dream Team

När jag var liten samlade jag på VHS-kassetter med fotbollsfilmer. "The Road To Munich" handlade om Hollands kvalmatcher till EM i Västtyskland 1988. Det var förstås fantastiskt med Gullit, Van Basten, bröderna Koeman och Rijkard. Om det gjordes en motsvarande fotbollsdokumentär om SUS IFs säsong 2017 kunde den heta "The Road To Hang-Chow". Vad skulle man inte ge för att få säsongen sammanfattad på en VHS-kassett! Alla Ragnartz frilägesräddningar, Granaths monster-krossbollar, Båtens iskalla straffar, Stefans sena ankomster, Jojjes nickdueller, Simons knäsäkra närkampsspel, Garméns nickmål, Jaspers brytningar och Jockes skalltrauman, bara för att skrapa lite på ytan av den bägare av fotbollsgodis som svämmat över under 2017. Den traditionella avslutningen mellan SUS IFs A-lag och B-lag (även kallat Stigges Dream Team, eller ibland kort och gott Dream Team) med efterföljande bankett på Fridhemsplans i särklass mest prisvärda restaurang Hang-Chow, brukar åtminstone bli ett tillfälle att blicka tillbaka och minnas. Väl mött där!

Svenska cupen: SUS - Ösmo 1-3 (1-1)

SUS hade blivande division 5-laget Ösmo på gaffeln. Med 2 minuter kvar av ordinarie speltid satte Ösmo en frispark, och på övertid gjordes 3-1. SUS var alltså bara minuter från att nästan helt säkert vinna straffläggningen och gå vidare. Detta trots att vi bara var tretton man som sista 35 minutrarna bara var 11 pga skador på Båten och Jojje. Jaja, skitsamma. Ni laddar vi inför SUS - DT på fredag!

Cupen, glöm inte cupen!

Kom igen nu och anmäl er till cupen på söndag! Axel har nog helt rätt, det är tveklöst snabbaste vägen till Europa.

SUS IF’s Post-Season Extravaganza

Säsongen 2017 är inte slut för SUS del. På söndag går klubben in i Stockholm Cup när vi möter Ösmo på Stadshagen kl 16.00. Ösmo vann sin sexa så dom kan förhoppningsvis bjuda på lite motstånd. Sen är den traditionstyngda A-B fredagen den 20e kl 18.00 på Stadshagen, följt av bankett på Hang-Chow.

SUS - Borsten 0-1 (0-0)

Matchreferat

Sus mönstrade en finfin trupp till seriens sista match. I Jonathans frånvaro tog Jojje in sin kusin från västkusten, David, en fantastiskt duktig målvakt. Sus har verkligen varit bortskämt med lysande målvaktsspel denna säsong och denna match blev inget undantag. Precis som förhandsanalysen slagit fast spelade Borsten som Westis, bara lite sämre. Tyvärr verkar den typen av skitfotboll vara Sus ’17s kryptonit, för vi hade återigen förtvivlat svårt att få till det framåt. Passningsspelet var bitvis av hög klass och särskilt Martin på högerkanten kom runt gång på gång, men inne i straffområdet syntes Sus inte till i närheten av några bollar. Borsten hade två tre rätt tunga offensiva spelare som hotade Sus försvar en hel del, men utan resultat i första halvlek. 0-0 i paus var kanske logiskt men det var fördel Sus spelmässigt. I andra tappade Sus tyvärr en del av tålamodet, spelet gick inte längre regelmässigt genom mittfältet utan uppspelen blev mer förhastade mot ensamma forwards. Borsten skapade inte särskilt många avslut men i mitten av halvleken fick de 1-0 genom ett lyckosamt skott från 30m som borrade sig in under ribban nära Davids högra kryss, otagbart tyvärr. Sus försökte komma ikapp, Båten klev framåt och gjorde ett hästjobb för att vinna bollar, sätta press och skapa målchanser men vi saknade precision i de avgörande momenten. Vi vaskade i alla fall ca 3-4 riktigt öppna lägen men avsluten gick inte ens på mål.  Vid slutsignalen var besvikelsen mycket stor i Sus. Några jublande glada Söderkamrater på läktaren kunde fira guldet. Enligt insiderinformation lär kamraterna dock tacka nej till uppflyttning och när Westis vinner mot Träsket imorgon söndag så glider de upp på andraplatsen så att Sus slipper tvångsuppflyttning. Ja, ni förstår vart jag vill komma! När man tänker på det så var förlust helt nödvändigt i denna match, så här i retrospekt. Logiken blev glasklar efter några öl efter matchen på en pub på Fleminggatan. Kanske fick vi oss också en välbehövlig läxa inför nästa säsong, som nu kan få bli ännu bättre än denna om den vill. Det är målskyttet som behöver vässas. Davas kastade fram ett förslag om att vi ska köra pricken nån gång innan nästa säsong men intresset var som tur var ljummet i omklädningsrummet. Stefan påminde om att Sus bara blir sämre av träning. Kanske är den bistra verklighetsförankring som kommer genom övningar som pricken helt fel medicin för lag som Sus. Hursomhelst, nu siktar vi på cupen. Nästa söndag sänker vi Ösmo. Go SUS!

Serieavslutning ikväll, hurra!

Ikväll är sista matchen i serien för SUS 2017. Det har ju varit en helt fantastisk säsong som förtjänar en värdig avslutning, helst med ett målkalas. Vi snackar nu om elva matcher i rad utan förlust, ett genomgående stabilt försvarspel över hela planen och ett elegant passningsspel som håller hög SUS-nivå. Egentligen har vi ju bara blivit bättre och bättre under hela säsongen, så framtiden ser oerhört ljus ut rent sportsligt. Borsten lyckades vinna med 3-0 i premiären i våras, och deras spelstil var som Westis, fastän sämre. Mest minnesvärt från den matchen på Zinken var väl annars deras klack, ett gäng överförfriskade och verbalt aggressiva ironiker. Det blir intressant att se om de tar sig över Västerbron ikväll. Om vi skulle lyckas med att vinna med fyra måls marginal så kliver vi upp på förstaplatsen i serien och gör Söderkamraterna nervösa inför deras sista match på söndag. Det vore hemskt roligt förstås.


Go SUS!

Westermalm - SUS IF 1-1 (1-0)

Mål: 1-1 Bougt (straff)

Beejays mardröm blev sann

Stormötet mellan f d allsvenska Westermalm och SUS IF slutade 1-1, men ingen hade en susning efteråt om hur det gick. Allra minst Jocke, som var rätt groggy efter en westisarmbåge i slutet av andra. Det var ju Westis som tog ledningen i första efter ett felaktigt utdelat inkast, och hade ledningen både länge och väl. Dom spelade inte särskilt inspirerat de goda westisspelarna, som ju enligt initierade rapporter haft problem med entusiasmen på senare. Men dom spelade fysiskt och aggressivt och gav inte bort några chanser gratis. SUS gjorde en av årets svagaste insatser i första, kunde vi konstatera i paus, så matchen blev alltså ganska jämn tyvärr. En orsak till att många SUSare inte glänste som vanligt var antagligen att Westis spelsätt passar SUS illa på nått vis. Möjligen kunde en viss förbättring ses i andra, vi skapade iallafall en handfull chanser som i vanliga fall resulterar i mål men som snöpligt nog inte gjorde det denna kväll. Till slut drogs Båten ner på en hörna och fick en straff som han slog in precis lika säkert som alltid, med ca 5 minuter kvar. Mot denna bakgrund kändes ju likaresultatet ok, även om vi gott kunde ha vunnit. Jonathan gjorde några snygga räddningar också så vi får kanske vara nöjda ändå, även om man känner lite besvikelse över att inte kommit upp i vårt bästa slag.

På fredag spelar vi säsongens sista seriematch, mot Borsten och både det stora silvret och guldet är fortfarande inom räckhåll. Den kommer bli fantastiskt kul att spela.