Nu är det officiellt: Simon lämnar SUS IF och går tillbaka till Sthlm Snipers därifrån han kom för 3,5 år sedan. I en klubb som SUS sker det snudd på aldrig att spelare byter till annan klubb inom samma division. Mer vanligt är det med övergångar till division fyra, alternativt att man lägger skorna på hyllan. Men, Simon är inte vem som helst. Han är en spelare och person som kom till SUS som frälsare i nödens tid, och hans vägar är och skall vara outgrundliga. I SUS-mytologin framträder han såhär med lite perspektiv som en motsvarighet till Bagger Vance från filmen Legenden om Bagger Vance (2000, Regi: Robert Redford). Matt Damon (SUS) spelar en golfspelare på dekis och Will Smith (Simon) är en mystisk caddie som kommer vandrande över green från ingenstans (Snipers) en mörk, varm och fuktig kväll i 1930-talets Georgia. Simon tar sig an SUS, och kommer med den ena kloka repliken efter den andra, med total sportslig framgång som följd naturligtvis, innan han försvinner tillbaka till Snipers lika plötsligt som han kom.
Men vad är det som gör Simon så speciell? Jag tror det har att göra med hans attityd. Han har en obändigt positiv inställning, med siktet inställt lite längre bort än de flesta. Han är en föreningsmänniska utav guds nåde. Han har på egen hand fyllt SUS-truppen med nya unga fantastiska spelare ur sitt kontaktnät, som i sin tur tagit med andra nya unga fantastiska spelare osv osv. Och som spelare har Simon gjort sina främsta insatser när SUS gått på knäna. Då har hans smarta fördelningspolitik på innermittfältet varit en fröjd att se. Jag tror att han önskat sig fler mål framåt, för på rak arm minns jag bara en kasse, och den var lustigt nog mot Snipers en kylig försäsongsmatch ca 2015.
När Simon nu försvinner in i dimman så behöver man nästan nypa sig i armen. Var det bara en lycklig dröm? Men jag tror inte att han vill att vi ska deppa.
