EN GAMMAL SUS'ARE SVARAR PÅ FRÅGOR: CHRISTOFER ELGHORN

Christofer Elghorn är den bästa spelaren jag spelat med. Inte bara i SUS, utan framförallt i det Reymers U-19 lag som massakerade allt motstånd under ett par år i början av 90-talet.

I SUS var han skyttekung på det där gammeldags viset. Dvs. han var inte alltid med i spelet så mycket, men när bollen damp ned i straffområdet var det 9 gånger av 10 Chrilles stårtå som petade in den. Han var (är?) snabb/kvick med ett lurigt skott. Vet inte hur många mål som gjorde fri med målvakten, men det måste vara närmare 100.

.

SUS TILLS JAG DÖR var tvungen att ställa ett antal viktiga frågor:

.

1. Skyttekungsgenerna har uppenbarligen gått i arv i familjen. Vad tror du det är som gör just Elghorns till såna målspottare? Och, med tanke på ditt jobb, kan det förklaras mediciniskt?
.

Svar: Eftersom Linus har producerat klart mindre mål än sin bror och far stärks bara min och syrrans teori ytterligare - Linus är adopterad. Och sedan jag blev medicin-journalist har jag blivit ännu mer säker i ett avseende, fast inte beträffande fotboll. Jag är bara ännu mer säker på att jag inte kan något om medicin.

.

2. Vem är din favoritspelare i SUS genom tiderna (du får inte svara Anders) och varför?
.

Svar: Oj, det var svårt. Här finns mycket att plocka bland. Ola Winther är en klar pallkandidat. Han saknade hår och sa aldrig något, men gav sig aldrig och lyckades då och då göra otroliga drömmål. Du minns väl själv, reporter Johan, på Stora Mossen den där gången typ 1983, då Ola fick till världens hårdaste nick i krysset?

Karla är annars någon man inte glömmer. Jag har inget minne av att han någonsin var på plan, men han hade sisådär ett dussin tuffa boxer-hundar med sig varje match.

Eller Pelle Karlsson - 135 cm lång och stämband som räckte 8 km i motvind.

Lasse Hallon - rörde sig skenbart i slow motion - ändå hängde ingen annan med.

Anders El ... aeh ...

.

Men jag måste nog säga Lasse Richt, eftersom jag spelade med honom själv ett par säsonger. Supertrevlig kille (jodå) och fruktansvärt snabb. Behagligt att man bara kunde lyra ut bollen på måfå på vänsterkanten, i förvissning om att han skulle springa om vilken krumbent back som helst. Han kom förresten tvåa i skytteligan 1992 (jo, jag vann).

.

3. Hur följer du dagens SUS, och vad tror du om den kommande säsongen?
.

Svar: Det går inte en timme på dygnet utan att jag är inne på STJD, och där finns ju det mesta man behöver veta om spelartruppen. Den kommande säsongen ser exceptionellt lovande ut, nu när den taktiska kompetensen fått välfötjänt utrymme i klubbledningen.
.

4. Nästan ingen här på SUS TILLS JAG DÖR verkar gilla Robert Perlskog, varför tycker du att han är sämst? Eller finns det någon värre?

.

Svar: Räknas Ronald Åhman? Det var iofs 15 år sedan och han var bara bisittare ...
.

5. Tills sist, vilket är ditt bästa SUS-minne?

.

Svar: Fånigt nog minns jag mest missar och sura förluster. Mål jag borde gjort och matcher vi borde vunnit. Jag satte antagligen 20 straffar i SUS-tröjan, men minns bara de tre jag brände. Det kanske är därför som skorna står kvar på hyllan. Men det var kul att lira med farsan några säsonger i början av 1990-talet. Fram till mars 1994 var han ruskigt bra och vi hade djäkligt kul ihop på topp. Jag minns en gång när han slog ett inlägg med vänster som jag språngnickade stolpe-in. Det var enda gången han träffade bollen med vänster och enda gången jag inte fick bollen på örat när jag skulle nicka - så jag gissar att det är därför som det fastnat i minnet.

--

Tack för dina svar Chrille. Vi räknar dagarna till din comeback!