Korsbanden är ligament som ansvarar för stabilitet i knäleden. Främre korsbandet kan typiskt skadas vid hyperextension (dvs översträkning av knät), vridning av knät förenat med trauma eller ofta helt utan synlig provokation, t.ex. att fotbollsspelaren "fastnat med foten i gräset". Främre korsbandskada är betydligt vanligare idrottsskada (ca 50 gånger vanligare) än bakre korsbandsskada och har kraftigare symtom. Bakre korsbandet skadas typiskt vid direktvåld mot underbenets framsida, t.ex. utrusande fotbollsmålvakt som träffas på benet. Nedan ses en skademekanism för främre korsbandsskada:
Akut uppkommen främre korsbandsskada ger akut symtom av smärta och en känsla av "att något gick sönder", knät svullnar snabbt (inom 6 timmar = stor sannolikhet för korsbandsskada). Pat har känsla av att knät viker sig, är ostabilt. Pat har svårt att gå nedför trappa p.g.a. instabiliteten. (Om endast svårighet att gå uppför är detta prognostiskt bra). Bakre korsbandsskada ger mindre symtom och mindre svullnad.
I det akuta skedet på idrottsplatsen behandlas detta med kompression, kyla och avlastning för att minska svullnaden i knäleden. Bör relativt omgående undersökas av läkare, i synnerhet om svullnaden är stor. Först görs ofta en vanlig slätröntgen för att utesluta skelettskada. Korsbanden är dock inte synliga vid den undersökningen. 95% av alla korsbandskador syns däremot på magnetröntgen och det mest definitiva sättet att konstatera skadan är med artroskopi av knäleden. Hos aktiva yngre idrottare är operativ behandling förstahandsbehandling. Om man är besvärsfri och ej idrottsutövare kan det gå bra utan operation. Man lever helt enkelt med ett trasigt korsband eftersom de inte läker av sig själva.
Operationen i knäleden utförs med hjälp av ett artroskop (=titthålskirurgi). Knäleden behöver då ej öppnas utan artroskopet fungerar som ett mikroskop och bilden förstoras upp på en TV-skärm. Med denna teknik kan man med hög precision utföra operationen i knäet. Vid främre korsbandsoperation används en sena för att bygga upp ett nytt korsband. Vanligast är att man tar en bit från knäskålssenan (en tredjedel i mitten av senan). Alternativ till denna sena är senor från lårets baksida (sk. Hamstrings). En lite större öppning måste göras för att senan skall kunna tas ut. Därefter borras ett hål med mynningen där tidigare korsband suttit både på skenbenet (=tibia) och lårbenet (=femur). Med trådar, som fästs i senan, dras det nya korsbandet på plats. Om man valt knäskålsena fixerar man den med en skruv i tibia och en i femur. Skruven i femur kan antingen skruvas inifrån och ut eller utifrån och in, vilket skiljer mellan olika kirurger.
Korsbandsoperationen utförs vanligen tidigast 6-8 veckor efter skadan eftersom rehabiliteringen blir mycket svårare om inte en hygglig rörlighet uppnåtts innan operation. Rehabilitering efter korsbandsoperation sker med ett upptrappande program över en tidsperiod på minst 6 mån, oftast 9-12 mån. Första 2 till 4 veckorna tar man sig fram med kryckor och tränar mest rörelseövningar. Man får belasta benet direkt efter operation men musklerna måste tränas för att man skall kunna kontrollera benet utan kryckor. I slutet av rehabiliteringstiden blir övningarna mer och mer idrottslika. Om fullgod styrka och balans uppnåtts vid 6 månader så kan man återgå till full träning inom sin idrottsgren. Man kan räkna med ca 85 % bra resultat efter främre korsbandsoperation med dagens teknik.
Om ni har frågor, tveka inte att skriva i kommentatorsfältet. Vilka andra SUS-spelare har haft korsbandsskador? Hade inte David Sköld korsbandsproblem för några år sedan? Nästa Knässpecial ängnas åt meniskskador.
9 kommentarer:
Tryggt med Dr Haglund i laget!
Förutom nuvarande skada hade jag ett helt trasigt korsband 1996. Opererades helt enligt Dr. Haglunds beskrivning, först med titthål för att konstatera skada och sen med en bit av knäskålssenas som ersättning. Det innebär att den inte kan användas om ny operation blir nödvändig.
Men, det positiva är ju som Dr. Haglund konstaterar att med rehab är sannolikheten mycket stor att bli helt frisk igen!
Hahahaha... det här var det bästa på bloggen hittils.
Jo, det stämmer mycket väl. Jag ådrog mig en korsbandsskada på hösten 2000. Undrar om det inte var mot Björnligan, strax efter att jag tacklat en motståndare över sidlinjen på Stadshagens västra långsida. I skadeögonblicket var jag helt oattackerad, skulle bara möta ett inkast, och plötsligt guppade hela knät till. Jag minns att de vit-svart-randiga busarna vid sidan av planen skrattade och tyckte att det var rätt åt mig — eftersom jag just tacklat. Det var det kanske.
På Sabbatsberg konstaterade en ortoped att jag nog hade en partiell skada på det främre korsbandet. Det, efter att en magnetkamera kikat in i knät. Jag blev ordinerad styrketräning.
Emellertid flttade jag till Frankrike någon månad senare, och var för snål och för bortkommen för att skaffa mig ett gymkort. Så jag styrketränade ingenting, utan joggade bara då och då bland de prostituerade i Vincennes-skogen. Ett av de bästa ögonblicken i mitt liv, är när jag sprang förbi en vit, skraltig liten minivan i Vincennes, råkar slänga ett öga in i förarhytten, där jag ser en La-Camilla liknande kvinna i skenet av ett stearinljus, smeta in händerna i någon vit crème. Tänk er La Camilla i den där sjuksyster-utstyrseln hon sprang omkring med på ett sukhus, och som var så läcker. Det här var samma typ av kvinna, och ett av mina första möten med skåpbils-prostitution. Vill minnas att jag fick lite extra flås under en liten stund.
Nåväl, det enda jag gjorde i motionsväg under tiden i Paris, var just att springa i Vincennes och i Bologne-skogen. Ibland försökte jag spraka upp vänsterfoten i rumpan, för att öka belastningen och stärka upp knämuskulaturen, men den huskuren bet inget vidare. Dessutom var det så många prostituerade i Bologne-skogen om man sprang där efter niotiden, att det inte hade sett helt värdigt ut att komma springande på det viset.
Jag åkte visst även lite offpist-skidåkning med mitt trasiga knä, och blev snart varse att det inte läkt ihop — som korsband sällan lär göra. Det hoppade lite, och var lätt att vrida till. Ändå blundade jag för detta faktum, flyttade hem, och sprang återigen längs Stadshagens västra långsida då knät vek sig inåt, när jag skulle vika utåt. Då brast nog hela baletten, om det inte hade gjort det förr. För visserligen fick jag in inlägget, och visserligen blev det en assist efter att Linus skickat bollen i nätmaskorna på halvvolley, men därefter var det verkligen kört.
Innan operationen vaktade jag målet någon gång, bland annat på en inneträning i Thorildsplan. Då rök nog stora delar av såväl den inre som den yttre menisken. Ty då man står, utför man, har jag lärt mig, inte bara helt kontrollerade rörelser med benen.
Den andra januari 2002 tog så svenska landslagets egen Magnus Forsblad sig an mitt knä. Dum som jag är, bad jag att få vara vaken under operationen, och har idag en tydlig bild av hur en fransig menisk ser ut, och hur man kan gå tillväga då man ska knipsa av de fransiga delarna. Menisken kan liknas vid en typ av havsväxt som gärna drar sig undan när det nalkas en ståltång med sylvassa huggtänder. Och jag minns att Dr. Forsblad fick kämpa ordentligt för att lirka fram menisk-delarna ur sina gömmor, i det att han klippte bort de trasiga delarna. Jag fick hela spektaklet serverat mig på en teveskärm ovanför det gröna skynket som trots allt skyddade mot direkt insyn i knät.
Jag minns också att jag slogs av att kirurger av den här sorten nog påminner mycket om träsnidare. Snacka om ett hantverk, som påminner om snickarens. Dr. Forsblad drog och bankande, och han jobbade med stämjärnet för att få bort en del av såväl knäskålsenan som smalbenet. Trots att jag hade fått så kallad spinal-bedövning, känner man ju när någon hmarar i benen. Kraft och motkraft, liksom.
Operationen gick bra, och Artro-kliniken har aldrig haft en så amitiös patient i sitt rehabiliteringsprogram. Återigen hade jag inget gymkort, men oceaner av tid — jag läste en nybörjarkurs i spanska på KTH sista terminen, plus en i franska och lite marknadsföring. I runda slängar blev jag hos sjukgymnasten sex timmar i veckan, och lyckades bland annat bli kär i Elisabeth Bonnier under tiden. Hon var femtio, och hade skadat sitt knä på en lyxjakt i Medelhavet. Jag hade mött ett inkast mot Björnligan. Hon tränade sitt knä i en Ralf Lauren-piquetskjorta, jag i Hockeys gamla korgbollsbyxor. Hon var en av Sveriges tre rikaste på den tiden, åtminstone enligt Aftonbladet, och jag hade bra spänst — det kommenterade hon en gång när jag övade stående längdhopp på mitt rehabiliterade knä.
Jag tror att det hade kunnat bli något, men jag var eventuellt lite för blyg för att försöka mig på att inleda en romans.
Träningsprogrammet föll väl ut. Jag blev visserligen rekommenderad att hitta en annan träningslokal framåt sommaren, men sedan dess har knät varit väldigt stabilt.
Ett korsbandshaveri, en resa, kunde man nog säga.
Vilken artikelserie! Vetenskap när den är som bäst. Avancerad men ändå lättillgänglig.
All respekt också till Håkan och David som tagit sig igenom det hela och dessutom kan skriva såna härliga kommentarer. Kommer ihåg hur sjukt det såg ut när Davvas knä vek sig innan han slog inlägget till Linus. Usch!
kan bara hålla med Danne, vilken serie! och härligt berättelse David!
måste tillägga att jag inte kommer ihåg inlägget från David, men däremot när knät vek sig första gången, i oattackerat läge...
STJDs längsta och bästa kommentar hittills. Priset går till Skölden som tagit det här till nästa nivå!
Hejsan! Jag ska operera mitt knä i augusti och jag har lite frågor som jag skulle bli väldigt glad att få svar på. Först och främst om du har några tips som kan göra att rehaben går snabbare, om jag kan träna upp mig bra nu innan operationen, hjälper det? Spelar fotboll i div.4 och undrar om man kan förebygga sådant här utan att man är försiktig på planen. Springer just nu ca 3-4 ggr i veckan och byggs det muskler i knät att springa? Eller måste jag in till gymmet i sommar?
Tack på förhand! Mvh Christian
Hej! Dr Haglund kollar mycket sällan i denna kommentarspalt så förvänta er inte svar på ställda frågor.
Mvh
Dr Haglund
Skicka en kommentar