måndag 30 april 2007

República de Panamá

STJD har ju sin utgångspunkt i fotbollen men har tidigare snuddat vid så vitt skilda ämnen som det svenska språket och matlagning. I detta allmänbildningens tecken har det blivit dags för en geografilektion med utgångspunkt i namnet på det lag som på lördag ska krossas på Stadshagens konstgräs.



Panama är ett land som så gott som alla känner till på ett eller annat sätt trots sin ringa yta och invånarantal. Vare sig detta beror på ett intensivt tittande på tv-serien Prison Break där jakten för tillfället utspelas i just Panama, på grund av Van Halens rockklassiker från 1984 eller en totalt sönderscratchad vinyl av rapduon Capone´n´Noreagas klassiska verk "The War Report" så har vi alla en relation till Panama. Men hur mycket vet vi egentligen om detta centralamerikas sydligaste land? Antagligen mindre än vad som står i detta inlägg...

Landet, som är spansktalande, gränser mot Colombia i söder och Costa Rica i norr. Huvudstaden heter passande nog Panama City. Det har 3,3 miljoner invånare som främst livnär sig på serviceyrken såsom bank/finans och turism. 30% av landets befolkning lever dock under fattiga förhållanden. Panama blev självständigt från Colombia 1903 efter ivriga påtryckningar från USA som förstått landets geografiskt mycket viktiga position. Redan 1904 hade USA också förhandlat till sig rätten att bygga och kontrollera Panamakanalen som, när den stod färdig 1914, kom att sammanbinda det Karibiska Havet (Atlanten) och Stilla Havet. USA hade även skickat ett stort antal miltära trupper för att bevaka sina ekonomiska intressen. Panamakanalen och den amerikanska närvaron har sedan dess helt dominerat landets historia.

Politiskt så präglades landets första 60 år av oro och korruption och få valda presidenter satt hela mandatperioden ut. 1968 genomfördes en statskupp och en militärjunta tog över makten. Denna styrdes till en början av flera personer men makten centrerades snabbt till en person, general Omar Torrijos. När han omkom i en mystisk flygplansolycka 1981 tog den tidigare chefen för den hemliga polisen och CIA informatören Manuel Antonio Noriega över makten.

Trots att han till en början fick stöd av USA och dåvarande presidenten Ronald McDonald, bl.a. för att leda ett gerillakrig med Contras i Nicaragua, gjorde sig Noriega snabbt impopulär hos amerikanarna. De anklagade honom för knarksmuggling och för en attack mot den amerikanska ambassaden. 1989 invaderade därför USA landet med 27.000 soldater efter det att Noriega ogiltigföklarat ett val där hans motståndare segrat. Noriega, som först tog sin tillflykt till den vatikanska ambassaden, överlämnades till slut till de amerikanska trupperna och dömdes till 40 år i fängelse för knarksmuggling.

Den 31a december 1999 överlämnade USA kontrollen av kanalen till Panama och den är idag landets i särklass största inkomstkälla. Beroendet av USA är dock fortfarande stort. Bl.a. är valutan, balboa, helt låst till dollarn.

Det spelas så klart även fotboll i Panama. Högsta serien heter ANAPROF (Asociación Nacional Pro Fútbol) och består av tio lag indelade i två grupper. Lagen möts inom och mellan dessa grupper enligt en princip inte helt olikt det som används i ishockeyns Elitserie. En annan rolig detalj är att fotbollsåret är uppdelat i två säsonger och vinnarna från respektve säsong möts i slutet av varje år i ett SuperChampionship. Regerande mästare är huvudstadslaget Tauro FC.Så där era små snoriga skitungar, lektionen är slut nu så kila iväg till fritids och lira lite boll. All träning lär nämligen behövas på lördag...

3 kommentarer:

Axel sa...

Suverän genomgång. Mu vet vi allt som behövs till på lördag!

SirMoose sa...

STJD är 2000-talets Bamse. Här har man både roligheter samt informativa texter där man lär sig om mat, världen, svenska språket och mycket annat.

Om vi inte hade varit politiskt och religöst obundna skulle jag gärna sett en genomgång av alla länder där USA "sponsrat" fram en ledare för att sedan upptäcka att det gick åt helvete, enligt deras mening. Panama, Chile, Afganistan, Irak. och listan kan göras längre.

Johan seidefors sa...

Glad Första Maj, Linus!