Det är något med min spelstil som gör att alla fotbollsskor jag ägt de senaste nio åren, slitits ut på nolltid. Varje gång går de sönder på samma sätt: upprivna i framkant, mellan sulan och tån — som om jag släpade fötterna efter mig i varje steg.
Framförallt är det Stadshagens gamla sandpapper som vållat min skor mest bekymmer. Men med den tredje generationens gräs hoppas jag att jag kommer att kunna få bukt med slitaget. Ja, inte helt och hållet, men något sånär. Under året kommer jag nämligen att prova en ny metod, ett nytt mirakelmedel jag fått nys om från badminton-kretsar. Preparatet går under varunamnet LiquiSole.
Inför den första träningsmatchen applicerade jag ett lager LiquiSole, eller sko-cement som jag också hört det kallas, under varje tå på mina skor. Och jag blev nog lite besviken efter matchen då jag upptäckte att det mesta av skyddslagret hade slitits bort. Det som ändå gör mig hyfsat hoppfull, är att det fortfarande fanns kvar, där skon var som allra mest sliten. Det verkar alltså som att LiquiSole funkar bättre som bromsmedicin, än som vaccin.
Så här såg vänsterskon ut efter match. Det något ljusare området mitt i bilden är ett hål i skons ytskikt. Räkna med ett nytt lager inför nästa drabbning. Tills dess förvarar jag min LiquiSole-tub i frysen. Det sägs att den håller sig bäst, när den får ligga kallt.
3 kommentarer:
ahh, LiquiSole, vilken nostalgikick... När jag lirade badminton seriöst använde jag det en del... vänsterskon blev alltid sliten på ovansidan vilket som David skriver också berodde på nån mystiskt släpning med foten i marken.
och ja, den förvaras bäst kallt.
Material-hörnan is the shit! Intressant med en inblick i den här LiquiSole-världen. Mina skor brukar pajja genom att sulan lossnar eller att det blir hål vid stortån liksom. LiquiSole kanske är svaret.
Man kanske kan limma fast dobbarna med LiquiSole också?
Skicka en kommentar