Lasse Richt - om sin roll och SUS

Lasse med en tidigare landslagsspelare

Idag publicerar STJD den första delen i den djuplodande intervjun med Lasse Richt. Vår kontakt började med lite allmänt snack och bakgrund till varför jag sökt kontakt för att sedan övergå till snack om Lasses nuvarande tjänst inom SvFF och lite om hur han knöts till SUS.

Hej Lasse! Jag såg dig på Sporten igår från landslagssamlingen och det slog mig att du måste du måste vara SUS okändaste fotbollskändis. Utöver att du spelat i alla serier i seriesystemet och representerat SUS ingår du i landslagsledningen och har alltså hand om Sveriges bästa fotbollsspelare. Vem bättre än du kan då prata fotboll?
Jag tänkte därför höra om du skulle kunna tänka dig att svara på några frågor som jag sedan kan publicera på SUS blogg SUS Tills Jag Dör, http://www.susfotboll.blogspot.com/. Bloggen är mycket välbesökt av både dagens spelare och tidigare aktiva. Av de tidigare spelarna har till exempel Claes Borgström, tidigare Jämo, Jonas Dahlquist, kommentator på Canal+ samt min pappa och bror svarat på frågor om sin tid i klubben.

Vad innebär det att vara chef för landslagsavdelningen och hur blir man det?
Att vara ansvarig för en landslagsavdelning innebär dels ett verksamhetsansvar för 14 olika landslag, dels ett personalansvar för drygt 20 anställda (förutom de som arbetar i de olika landslagsledningarna på ett "dag för dag avtal" och de är ca 75 pers.). Utöver det så reser jag alltid med vårt A-landslag, herrar där jag är lite mer operativ i mediafrågor och en länk mellan förbundskaptenerna och övrig landslagsledning. Mer konkret så sysslar jag ganska mycket med förhandlingar - med våra spelare i såväl dam, herr- som U21-landslag, med kommande motståndare, med att få ihop spelscheman i de olika kvalspelen, med ledare och anställda...... Ja, det finns förstås en hel del annat man gör men detta är en liten bild.

Hur man får en sådan här tjänst?! Man blundar, köper en lott och hoppas på det bästa!! Skämt åsido, innan jag fick tjänsten som Laban Arnesson hade före mig, så hade jag jobbat på förbundet i drygt 7 år med lite olika uppgifter. Jag började med EM 1992 där jag hade hand om servicen runt de deltagande lagen, om säkerheten och mycket kontakt med de fyra spelorterna. Efter det arbetade jag några år med marknadsfrågor, varefter jag blev ansvarig för Dam-VM 1995. Samtidigt måste man ha lite tur och jag var väl på rätt plats vid rätt tidpunkt när jag fick tjänsten efter Laban. Min chef var då Lars-Christer Olsson som efter några år blev högste boss på UEFA. Det jag vill säga är att det är mycket Lars-Christers förtjänst att jag fick denna chans.

Hur kom du till SUS?
Jag kom till SUS ganska omgående sedan jag flyttat till Stockholm 1991. Det var min granne Tore ... som frågade om jag var intresserad att lira lite fotboll (jag hade slutat att spela något år innan då jag spelade i min moderförening Rimforsa). Han berättade att det var inte så blodigt allvar, man tränade aldrig och det var drygt 10-15 matcher om året, så jag sa ja och tyckte det kunde vara kul. Den första matchen minns jag väldigt väl, för det var en fredagkväll som telefonen ringde. Det var en person som Tore berättat var lagledare vid namn Ingemar Ederström som ringde ca kl. 19 på kvällen. Jag låg i badkaret och njöt när han frågade om jag kunde vara med nästa match. Jag svarade ok och frågade när matchen ska spelas. Hans svar var om en timme i Spånga! Det var bara att hoppa upp från badet åka ut till Spånga (som jag knappt visste var det låg) och leta mig fram till Spånga IP. Där mötte vi ett lag som jag tror heter Ayakucho. När vi kom ut på plan blev jag aningen förvånad, för det var ett hundratal "supportrar" som skulle se matchen. Matchen var minst sagt "livlig", med publik som sprang in på plan, med en domare som, naturligt nog, var ganska partisk. Jag minns inte resultatet men fick en ny upplevelse om hur det kan vara att spela i "lingonserierna".