070217
Gruppspelet
Laget som tog sig till Lidingö denna lördag i februari var: Axel, Nico, Aaron, Janne, Mange, Linus, Nick-Chrille, Johan, Max & Emil.
Det började chockartat. Torsk direkt!
Enligt Linus finns det en gammal fin SUS-tradition som går ut på att laget alltid ska inleda den första matchen i varje turnering avvaktande och fegt... och så var det onekligen även nu. Axel hade tagit sitt ansvar och tämligen frivilligt dragit på sig målvaktströjan, och fick som straff omedelbart hämta ut den första bollen ur nätet. Våra motståndare, "svarta" var pigga och på hugget. SUS spelade stelt och kantigt, jagade som idioter vid fel tillfällen och gick bort oss i försvarsspelet. Vi förlorade med 2-0 utan att ens riktigt hota.
I det läget trodde nog alla att det skulle bli en tidig sorti. Men det var där och då vi för första gången fick se nya SUS. Ett lag som tar sig i kragen och säger till varann att nu jävlar vänder vi det här.
I det läget trodde nog alla att det skulle bli en tidig sorti. Men det var där och då vi för första gången fick se nya SUS. Ett lag som tar sig i kragen och säger till varann att nu jävlar vänder vi det här.
Taktiken diskuterades och strategin drogs upp. Vi skulle spela ett tajtare försvarsspel och ett med aggressivt anfallsspel. Det lät bra.
Det ska sägas att vi i match två fick möta turneringens sämsta lag, ”Polackerna”. Men vi gjorde det trots allt bra. 4-0 till SUS var definitivt i underkant och Axels tre mål (samtliga assisterade av Emil, väl?) var en försmak av vad som komma skulle. Nick-Chrille hade frivilligt ställt sig i målet (haha), men från och med nu blev det lottning på den punkten.
Mot ”Rosa” (alltså ett lag som på fullaste allvar spelade i backslick och rosa pikétröjor) ställdes vår nya taktik på prov för första gången. Emil förlorade den första lottdragningen och fick vackert ställa sig i kassen. ”Rosa” var rätt bra och hade vunnit tidigare på dagen… men mot SUS låsta försvar och explosiva attacker var de chanslösa. Vi krossade dem med 2-0 och var nu på gång.
Det ska sägas att vi i match två fick möta turneringens sämsta lag, ”Polackerna”. Men vi gjorde det trots allt bra. 4-0 till SUS var definitivt i underkant och Axels tre mål (samtliga assisterade av Emil, väl?) var en försmak av vad som komma skulle. Nick-Chrille hade frivilligt ställt sig i målet (haha), men från och med nu blev det lottning på den punkten.
Mot ”Rosa” (alltså ett lag som på fullaste allvar spelade i backslick och rosa pikétröjor) ställdes vår nya taktik på prov för första gången. Emil förlorade den första lottdragningen och fick vackert ställa sig i kassen. ”Rosa” var rätt bra och hade vunnit tidigare på dagen… men mot SUS låsta försvar och explosiva attacker var de chanslösa. Vi krossade dem med 2-0 och var nu på gång.
I sista gruppspelsmatchen stod allt på spel. Seger var ett måste. Och det mot turneringens dittills enda obesegrade lag, ”Gröna”. Det började katastrofalt. Nico fick hämta ut bollen (0-1) efter bara ett par minuter och vi var skakade. Återigen ställdes nya SUS på prov, och levererade över förväntan. Tre snabba mål och vi var seriesegrare. Så otroligt skönt! Det var förövrigt den enda matchen i turneringen där ett lag vände ett underläge till seger.
Innan slutspelet tittar vi på ett par filmer...
1 kommentar:
Hmm.. det var jag som stod mot De gröna men det var kanske Nico som hämtade ut bollen ur nätet.
Skicka en kommentar