Lasse Richt - om lyckliga stunder

Lasse visar teknik i SUS-tröjan

Glädjescener efter Derbys seger. Kanske var David Domeij, gammal Derby-supporter, på plats?

I den andra delen av intervjun med Lasse Richt pratar han om sina bästa fotbollminnen och vi får höra lite om hur det var att komma till en klubb med väldigt starka traditioner.

Vilket är ditt bästa SUS-minne?

Förutom första matchen som jag berättade om enl. ovan, så var det nog vid ett möte efter säsongen på en krog på Fridhemsplan ett år då vi vunnit serien (det hände ju inte varje år!). Då vi hade en omröstning om vi skulle acceptera uppflyttning eller inte. Jag tror att det var en majoritet som inte ville gå upp. Fascinerande, men det visar styrkan i klubben och att man inte ska ta saker för givet!

Om ditt bästa SUS-minne inte är detsamma som ditt bästa fotbollsminne, vilket är då ditt bästa fotbollsminne?

Jag har oerhört många glada minnen, både som spelare och ledare. Jag drar några som spelare i de andra klubbarna jag spelat med: I min moderklubb Rimforsa IF gjorde jag min första "match" när jag var 10 eller 11 år. På den tiden så fanns bara ett pojklag och de som var äldst var 16 år. Jag var stolt när jag blev uttagen som 2:e reserv i pojklaget. Problemet var bara att man endast fick ha en reserv då så jag behövde inte ens klä om - men jag fick åka med (till Slätmon), för vi hade bortamatch! Men sedan fick jag ganska snart spela och det beror nog mest på att jag var vänsterfotad och i princip kunde ju man kasta in vem som helst på vänsteryttern - där kunde man ju ändå inte göra någon skada!

När jag spelade för Derby så är nog det största minnet sista matchen säsongen 1976. Vi spelade mot Hudiksvall i div 2 och var tvungna att vinna för att vinna serien och gå upp i Allsvenskan. Vi låg under men vände och vann med 3-2. Glädjescenerna efter matchen på en fullsatt arena och med säkert 3000 supportrar på gräsmattan är oförglömliga. Sådana stunder är värda all nedlagd träning och tid. Självklart var det stort att få spela i allsvenskan och första matchen mötte vi Malmö FF, med Bosse Larsson, Roland Andersson, Krister Kristensson m.fl. Tyvärr var vi alldeles för dåliga så resultaten blev väl inte vad vi tänkt oss.I Sandviken så hade jag en fascinerande tränare i Otto Dombos. Han var förutom en bra tränare, även en man som trodde stenhårt på astrologi och på lite annorlunda metoder. Inför en match uppe i Sandviken så tog han oss alla spelare in i en gympasal när vi skulle värma upp inför matchen. Väl därinne fick vi ställa oss på huvudet i 20 minuter. Det var hela vår uppvärmning inför denna match. Resultatet på matchen var förmodligen inte tillräckligt bra, för vi behövde aldrig göra om det!