Skaderapport från #9

Bara minuterna in i det som skulle visa sig vara den sista matchen i SVASS hände det som inte fick hända. Axel, vår egen Dr Haglund, linkade av efter ett skottförsök. Under hela sin aktiva karriär har Axel varit så gott som helt förskonad från skador. Enda tidigare undantaget kom under en inomhusturnering i Liljeholmen för ganska många år sedan när ena knät fick sig en rejäl smäll i ett motlägg. Att han skulle bli skadad just nu var än mer oväntat då Axel sedan nyår visat upp en imponerande träningsdisciplin och sannolikt genomfört den snabbaste viktminskningen i SUS historia.

Intervjun börjar med den numera klassiska STJD-frågan:
Hur känns det?
Det känns OK. Det handlar om att acceptera sitt öde. När man väl gjort det är det bara att se möjligheterna. Att stå vid sidan och fokusera på coachningen i några av säsongens första matcher känns som en utmaning.

Vad var det egentligen som hände?
Efter en stentuff träningsvecka på SATS var mina lår slitna och efter tre matcher och 90 minuter vila var jag nog rätt stel den där dan på SVASS. Fösta sparken därefter fick jag en så saftig sträckning i låret att den nog snarast ska betecknas som en bristning. Kändes genast att det brast. Sen drog jag ju upp allt en vecka senare på inneträningen när jag stog i mål. Det var korkat.

Hur har gått med rehabträningen?
Rehabträningen går bra tror jag men det känns en hel del i låret efteråt, det svider liksom. Men det går långsamt framåt.

När planerar du att göra comeback?
Tidigast om en månad, kanske om två. Det är nog bäst att ta det försiktigt.

På sista inomhusträningen ljöd, för första gången i modern tid, en visselpipa. Var det en engångsföreteelse eller är det något truppen bör vänja sig vid och som kanske t.o.m. kommer utvecklas?
Jo, det är väl en reaktion på att jag är skadad att man vill utveckla coach-sidan. Det är lite kul med visselpipor, rätt irriterande för alla utom den som blåser i den. Jag kommer definitivt ha den med på matcherna och gå runt och blåsa i den för att verka viktig.

STJD ser fram emot att se hur laget SUS reagerar på att ha en coach på sidlinjen under match och ännu mer tills Axel återigen kan snöra på sig sina Copa Mundial i känguruskinn och med lätta steg springa ut på Stadshagens alltid lika gröna gräs.