lördag 12 januari 2008
Skaderapport från #8 - the never ending story
Det var länge sen den förra, och det borde ha kommit en ny för ett bra tag sedan, men det har helt enkelt tagit emot för mycket att skriva om mina skador. Rykten har nått mig att man i SUS undrar om jag någonsin kommer göra comeback och att jag skulle ha lagt SUS bakom mig, vilket jag absolut kan dementera. Att jag missade säsongsavslutningen + 40-årsfirandet var helt enkelt på grund av att jag var utomlands och jobbade.
(STJD-redaktionen förklarar: under gårdagskvällens turnering dyftades frågan om Håkans eventuella comeback och den allmänna uppfattningen var att prognosen, förmodligen, är negativ. "Han har ju varit bra på riktigt och då är det jobbigt att komma tillbaka" löd en analys. SUS är i ett desperat behov av en så kallad "big man", både framåt och och bakåt, och Håkan är, tills Emil lägger på sig 10-15 kilo, fortfarande vår enda kandidat.)
Till krämporna. Domen i våras var att delar av korsbandet var av men att jag kunde träna upp det och slippa operation. Allt gick utmärkt, tills jag var med på uppvärmningen inför en SUS-match (har dock helt förträngt vilken) någon dag i slutet av maj. Efter en rush och ett skott vred det till i knäet och gjorde ganska ont, och ett läkarbesök och en magnetröntgen senare visade det sig att korsbandet numera var helt av. Att vara lite för ivrig och dra av korsbandet på uppvärmingen är troligtvis SUS-rekord i hur korkad man kan vara (jag gissar att det tidigare rekordet innehavs av unge herr Seidefors när han inte ville gå in i halvtid och sträckte låret direkt på avspark i andra?). Magnetröntgen gjordes precis innan sommaren, i spetember gjordes en artroskopi där man fixade en trasig menisk samt tog bort en skruv som jag hade sen min förra korsbandsoperation 1996. Eftersom jag sedan var utomlands under hösten blev det ingen operation förrän i torsdags, 10/1. Operationen utfördes av Dr. Magnus Forsblad, och ska enligt honom ha gått bra. Nu återstår 6-8 månader av fantastiskt tråkig rehab innan jag är frisk igen.
Timingmässigt innebär det alltså att om allt går bra kommer jag vara redo för comeback i SUS-tröjan efter sommaruppehållet, vilket självklart är mitt mål och drivkraft de kommande månaderna. Ser redan väldigt mycket fram emot att stångas med div 6-backarna i höst! Fram till dess så följer jag självklart lagets framfartt på STJD samt Hagen senare i vår!
/Håkan
Etiketter:
Skaderapport
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Känns extremt bra att äntligen ha en tidsplan för #8:s comeback. XL-tröjan är oanvänd och bara väntar på dig Håkan!
kör hårt med rehab Håkan så du kan vara med i toppstriden av div 6 i höst!
Skönt att få en liten rapport. Som sagt så har vi allt annat än glömt bort vår #8 utan alla har vi nog undrat hur det har gått. Och tröjan är faktiskt helt oanvänd. Bara det otroligt stort.
Vad jag längtar till efter sommaren nu då!!!
Måste vara bitter för #8. Men att säga att det var dumt att testa skott på en uppvärmning tycker jag är fel. Jag skulle istället vilja hylla detta och ser det som ett tecken på viljan att komma tillbaka.
Men om #8 är tillbaka redan till hösten så kan det trots allt vara värt att slänga in en hundring på att han vinner skytteligan.
jag lider med Håkan och önskar honom all lycka på vägen tillbaka.
Vi är flera som visat att det går att komma tillbaka efter långa skador så därför är jag övertygad om att Håkan är med i höst!
Kämpa Håkan !!! Du är alltid saknad. Vet inte om jag någonsin sett en motståndare sno en boll från dig.
Skicka en kommentar