Någon kanske minns när vi lastade sport-Volvon med fem eller kanske till och med sex SUS-spelare efter något evenemang i söderförort för några år sedan – vilket var i mesta laget för de skålade baksätena. Någon annan kanske minns ett omotiverat motorstopp på Långsholmsgatan efter matchen mot Snipers. Vad som hände därefter, står höljt i dunkel. När jag skulle hämta upp sportbilen ur garaget i morse var den borta, och efter en hel del huvudbry, och slutligen ett brev från Polismyndigheten som kom med middagsposten, fick jag klart för mig att en era gått upp i rök. Kärran hade plockats upp i fredags, helt utbränd på Ålstensängen i Bromma. Någon hade antagligen rånat en glasskiosk i Västerort och velat röja varje spår. Jag sörjer. Vila i frid.
4 kommentarer:
Vicken jäkla sorglig historia.
Jag minns det där motorstoppet på långholmsgatan som om det var igår.
Tragiskt även om den avslutade med stil - utbränd efter kioskrån känns väldigt Hollywood.
Minns senaste turen till stora essingen. Det blev min sista resa i monstret...
värdigt slut dog som en hjälte....
riktigt västernslut.
Nick chrille
Jag har aldrig haft förmånen att åka med i bilen men min bild av den är redan väldigt romantiserad. Det är lite Bonnie & Clyde över det hela - från ett lugnt liv med motorstopp som största dramatiken till rånturné och sedan ett abrupt och våldsamt slut. Tragiskt och mytomspunnet på samma gång.
Skicka en kommentar