Byt ut "Tony" mot "Domaren" och låt karaktären "Sparven" representera "Vett & sans" så har du något som liknar den Kafka-liknande overklighetskänsla som SUS lever i just nu. Fast är det inte oerhört trött med Kafka-referenser för att beskriva maktlöshet förresten. Jo, det är det. Alien-serien i allmänhet och Prometheus i synnerhet är ju mycket bättre kom vi på nu. Från och med nu kör vi på det, ok? ok!
Sparven, vad hände? Vad hände sedan, med engagemanget, med ambitionsnivån för bajen? Med alla stålar som plöjs ned, säsong efeter säsong? Fortfarande bajare? Fortfarande på Söderstadion var eviga match? Fortfarande så arg och så ung, och så oförstörd av alla öl? Antagligen inte. Men är det ens möjligt att glädjas åt bajen numer?
Davas nu är du ute i ogjort väder och på hal is, back-off!
Johan har här på ett elegant sätt använt Sparven som en projektionsyta för alla oss som kan identifiera oss med känslan av maktlöshet. Åsså dräller du in i diskussionen och gör storklubbspolitik av allt. Det här blir ett ärende för disciplinkommitén känner jag.
Nej Axel, det var mer en stilla undran än en storpolitisk fackla, det här. Är uppriktigt nyfiken på vad som händer med den maktlöshet och frustration man kan känna inför en hotande sjunde, åttonde, nionde plats – när man helst vill vinna, som man ju gjorde förr – efter ett några år helt utanför de stora sammanhangen. Har Sparven hittat tillbaka till det lilla, och det långsamma i sin passion? Har han kommit att omvärdera sitt engagemang, coh börjat stötta även i motgång? Eller har han helt packat ihop och gått hem? Syntes han till i den sista marschen? Någon måste ju veta. Sparven finns väl mitt ibland oss?
6 kommentarer:
Det var en alienerande och prometheusk upplevelse i fredags.
Avgå, "Tony"
Sparven, vad hände? Vad hände sedan, med engagemanget, med ambitionsnivån för bajen? Med alla stålar som plöjs ned, säsong efeter säsong? Fortfarande bajare? Fortfarande på Söderstadion var eviga match? Fortfarande så arg och så ung, och så oförstörd av alla öl? Antagligen inte. Men är det ens möjligt att glädjas åt bajen numer?
Davas nu är du ute i ogjort väder och på hal is, back-off!
Johan har här på ett elegant sätt använt Sparven som en projektionsyta för alla oss som kan identifiera oss med känslan av maktlöshet. Åsså dräller du in i diskussionen och gör storklubbspolitik av allt. Det här blir ett ärende för disciplinkommitén känner jag.
Nej Axel, det var mer en stilla undran än en storpolitisk fackla, det här. Är uppriktigt nyfiken på vad som händer med den maktlöshet och frustration man kan känna inför en hotande sjunde, åttonde, nionde plats – när man helst vill vinna, som man ju gjorde förr – efter ett några år helt utanför de stora sammanhangen. Har Sparven hittat tillbaka till det lilla, och det långsamma i sin passion? Har han kommit att omvärdera sitt engagemang, coh börjat stötta även i motgång? Eller har han helt packat ihop och gått hem? Syntes han till i den sista marschen? Någon måste ju veta. Sparven finns väl mitt ibland oss?
Det har du rätt i, man undrar verkligen om Sparven. Kan ingen i STJDs gigantiska nätverk vaska fram lite färska uppgifter?
Skicka en kommentar