Djävla Stefan!

Inför varje försäsong finns tanken att i år ska det bli hårdkörning så att jag är i grym form inför säsongsstart. Detta leder givetvis lika ofta till dåligt samvete för det uteblivna tränandet.

Inför denna försäsong ändrade jag därför taktik för att kunna döva mitt eget samvete. Allt ansvar för min träning ska inte ligga på mig utan det ska delas med andra. Lösningen blev därför att en av givna förutsättningar var tvugna att infalla för att jag skulle träna: 1) Davas skulle börja lägga på sig, eller, 2) Steff "90-kilo Bohlin" ska dyka upp på en träning.

Eftersom ingen av dessa förutsättningar inträffat under hela SWSLC 10/11 har mitt samvete varit vitt som snö, fram till i måndags! Va´faan ska Steff plötsligt dyka upp på en träning?! Och satan, det måste vara första gången i SUS historia en spelare gör säsongsdebut på en utomhusträning.

Men men, det är bara att bita det sura. Så igår drog jag på mig träningskläderna och lät min bleka gestalt speglas i en lugn Årstavik. Det som höll mig levande under denna pina var den positiva tanken att detta är dubbelt bra för SUS. En lysande spelare är tillbaka i träning efter en missad inomhussäsong och en annan spelare kommer komma mindre tjock till premiären.