Föreningen Storkyrkopojkarna är en underförening till Gamla Stans-föreningen Mäster Olofsgården. Föreningen har anor bak till 30-talet. Bland övriga verksamheter märks bl a scouterna som återkommande besökare av SUS TILLS JAG DÖR redan fått bildbevis på. Innan fotbollssektionen drog igång kring 1980 hade man främst ägnat sig åt handboll, pingis och bowling.
Jag, Max och David Sauter började våra fotbollskarriärer i SFP eller SP som det hette från början. Vi gick ju alla i Storkyrkoskolan i Gamla Stan som utgjorde rekryteringsunderlaget för SP. P-76 startade ca -83 skulle jag tro. Max var ju 75a men han och Micke Gräs (som också var 75a) fick dispens för att spela med P-76 eftersom det saknades folk. Detta var något som vissa motståndarlag kunde klaga på innan match men aldrig efter. Minns att vi också hade tjejer med ibland för att dryga ut spelartruppen. Min farsa var lagledare under de första åren. Vi tränade på en gräsplätt ute på Skeppsholmen:
Vi hade problem med Kanada-gässen som sket på planen. Hemmaplan var Tantos sjumannagrus. Vi vistades under nästan hela vår existens som lag på lägsta placeringen i lägsta divisionen. Jag tror det gick två säsonger innan vi gjorde vårt första mål. Dessförinnan hade vi dock tagit vår första poäng genom en heroisk försvarsinsats som gav 0-0. Jag själv stod i mål rätt mycket under de första åren. David Sauter tog sedan över det uppdraget under de senare säsongerna. Minns att Micke oftast spelade framåt och att Max var kantspelare, detta är dock mycket dunkla minnen. De som var intresserade att fortsätta med fotboll i p-76 värvades över till Brinkens IF när det blev dags att börja spela på 11-mannaplan. Detta erbjudande inkluderade inte våra 75or men jag och David fortsatte vår karriär i Brinken några år.
När P-76 bildades fanns det redan en tradition i klubben av att prestera lite knackigt i seriespelet. P-71orna hade en lång svit utan att göra mål i S:t Eriks-cupen och uppmärksammades med ett stort uppslag i Expressen med anledning av detta. Den barmhärtiga journalisten valde en vinkel om att det inte var så konstigt eftersom det inte fanns någon fotbollsplan i Gamla Stan. Med i det laget var bl a Göran Persson som idag är SFPs lagledare och kapten.
Samtidigt med P-71 bildades ett F-71 lag som bl a min syster spelade i. Detta bör ha varit omkring 1980. De var dom som efter ett strängt formulerat kravbrev till styrelsen lyckades ändra klubbens namn från SP till SFP. Jag minns än idag att det innehöll formuleringen "Vi är mäkta förgrymmade över ert kvinnoförtryck". Även F-71-laget levde ju länge med en motgångsförbannelse. Först någon gång när de var ca14-15år vände trenden, delvis pga en ny tränare. Det var min dåvarande fritidsledare som långt senare blev fotbollsexpert på Kanal 5, Pierre Jonsson som förde F-71orna till en serieseger. Damlaget som bildades ur F-71orna fortsatte bara några år in på nittiotalet innan det somnade in.
P-74 var ett lag som anfördes av David Lundberg, på den tiden kallad "Nalle" (av för mig okänd anledning). Hans pappa tränade laget och om jag minns rätt så var dom mer framgångsrika en de andra SFP-lagen, mycket pga David L som redan då var en skickligt dribbler och skytt. Åtminstone en spelare till i det laget figurerar fortfarande i SFP-tröjan och det är Matte som brukar lira bredvid David L på topp.
Stommen i dagens SP kommer från P-71 laget och kretsen kring Göran Persson. Men, historien om SFP från 90-talet och framåt känner jag inte särskilt väl. Statistiken från våra inbördes möten återfinns i Björns Hörna. Många internetanvändare är annars otåliga på SPs egen hemsida som är under konstruktion:
(Denna artikel publicerades första gången 29 mars 2007 på SUS TILLS JAG DÖR)
8 kommentarer:
Oj, vad vackert Axel!
SFP gick mig helt förbi under P-lagstiden trots att vi alltså tydligen delade hemmaplan. Kan ju bero på att det inte gick upp för mig förrän i gymnasiet att folk verkligen BODDE i Gamla Stan.
Alltid trevligt med klubbar som mer eller mindre delar historia med SUS. Ska bli kul på söndag!
SFP borde fan fixa sin hemsida bara för att lägga upp detta inlägg!
AXEL är bäst INGEN protest. #axelärbäst
Tacktack.
Ett intressant tillägg är att SFPs starke man Guran P har startat ett knatte-SFP med en av sina kottar. Så dom har tillväxten säkrad.
mer old school på STJD!
Minns att vi fick glass när vi vann en match, det blev inte så ofta. Vi lyckades till coh med tjata till oss en glass efter en WO-vinst.. så dåliga var vi.
Kul det där med glassen! Ett genidrag av den som kom på glassregeln som ju lät så generös men som i praktiken var så billig att efterleva. Har för mig att Ivan Bergströms farsa Henry tog över efter min farsa som lagledare och att han ibland hade en back läsk i bilen som delades ut oavsett vilka resultat vi presterade.
Det finns som bekant tre former av osanning. Lögn, förbannad dikt och statistik :). (Mark Twain?).
Interna mötena är svårt att bortförklara även om det nog ser annorlunda ut nu och säkert också om alla våra matcher hade räknats med. Maratontabellen ”haltar” lite eftersom vi inte alltid har spelat i samma serier, SUS har fler säsonger i div.8 och färre i div.6. vilken säkert kan påverka något och kanske utjämna skillnaden.
Hursom, det är väldigt kul att läsa era inlägg om SP. Speciellt för mig som också har lite historia i klubben. Som knattespelare i det berömda P74-laget som nog var det enda som faktiskt vann de flesta av sina matcher och också som omnämnd i den tidningsartikel som Axel refererade till om 71-laget (jag vann deras interna skytteliga det året med två mål på den enda match jag fick vara med i) som aldrig vann några matcher. Kul att läsa om namnändringen till SFP, något vi idag nästan helt lyckas nonchalera.
74-laget lades ner när vi blev en 13-14 år p.g.a. spelarbrist och juniorkarriären fortsatte i Spårvägen. Därefter blev det studier och spel i gärdsgårdserier i Skåne innan jag kom tillbaka till Stockholm och spel i SP 97-98. Efter några år stötte man på ett lag som hette SUS som väl inte väckte några stora känslor förutom att laget verkade ha specialiserat sig på att plocka spelare med knattemeriter från SP. Några av dessa kanske skulle kunna ta plats i vårt lag (i varje fall i truppen ;)) så vi försökte oss på några värvningsförsök. Det var väl dock först 2009 som det började kännas lite speciellt att möta SUS då vi hamnade i samma serie igen och båda var med och slogs i toppen. Tittar man på de fem mötena som varit sedan dess tror jag att det är väldigt jämnt.
Tyvärr har jag fått problem och negativa besked från läkaren så det ser ut som jag får lägga skorna på hyllan. Det innebär att jag får lämna över interna skytteligan (vi har slagits om denna i många säsonger där jag dragit längsta strået senaste åren) till min gamla kompanjon från 74-laget, David, som också får ta nöjet att avgöra matchen mot SUS i helgen tillsammans med Mr. SP, d.v.s. Göran från 71-laget.
Tack för fina matcher och sköna minnen. Jag minns några mål och särskilt ett på en frispark som jag rullade in medan målvakten ställde upp muren för många år sedan. Tyvärr förlorade vi matchen i en riktig värmebölja om jag inte blandar ihop det. När ni annars känner er mogna att ta klivet över till SP är jag säker på att ni välkomnas med öppna armar. Vi har ju ett behov av en webmaster och en skribent som ni märker.
Det är kul med rivaliteten lagen emellan och att ibland gå in och läsa era blogginlägg är alltid en extra krydda och motivation. Hoppas nu att SUS och SP återfår lite av sin forna glans och kämpar i serietoppen snart igen.
Maths O i SP
Skicka en kommentar