Spelsystem

I avsaknad av både scout och tränare, tvingas SUS lita på klubbens 40-åriga tradition av att låta den intuitiva förmågan att alltid göra rätt, styra såväl laguttagning och spelsystem. Denna närmast religiösa förmåga är så vitt vi kan bedöma profetisk och anden har i modern tid tagit formen av en Fyrklöver.

Nyligen bytte SUS för första gången på 22 år (ca.) spelsystem, från 4-4-2 till 4-5-1. Resultatet: bra spel och tre raka torskar. En snabbanalys med underlag från kunskapsbibeln wikipedia påvisar dock att SUS är på en spännande filosofisk resa. Vilket är nästa steg? Vilken profetia ska föra SUS vidare mot nya stordåd?

Det mest logiska tycks vara ett naturligt steg mot 4-2-3-1, som enligt ovan nämnda källa passar bra för lag som har "många spelare med hög individuell skicklighet", dvs. SUS. Men vilka är vi att spekulera. Endast Fyrklövern kan med säkerhet veta. Hallelujah.

4-4-2 (diamanten) [redigera]

Liknar vanliga 4-4-2 men de två innermittfältarna delar upp ansvaret för det defensiva respektive det offensiva arbetet. På italienska kallas dessa regista (defensiv) och trequartista (offensiv).

4-5-1 [redigera]

En mycket defensiv taktik som oftast används då man möter ett lag som är stora favoriter. Tanken är att kunna försvara sig i början för att sedan kunna jobba sig in i matchen. Lag som spelar med den här taktiken blir ofta hårt kritiserade för att spela tråkigt. Ibland kan dock yttrarna var offensiva och taktiken övergår då till den betydligt mer offensiva 4-3-3.

4-2-3-1 [redigera]

Ett system som användes av bland annat Frankrike, Portugal och stundtals Italien i VM 2006.

Styrkan med denna uppställning är defensiven som säkras av en rak fyrbackslinje och två defensiva innermittfältare. Lag som använder denna taktik kan ibland få problem med offensiven då anfallaren tenderar att bli isolerad. Vanligt är att den ena av de två defensiva mittfältarna har en något mer offensiv roll än den andra. För att offensiven skall fungera gäller det att ytterbackarna fyller på och att den offensiva inre mittfältaren och yttrarna ger understöd till anfallaren.

Ofta används denna taktik av lag som har många spelare med hög individuell skicklighet. Den defensiva grundtryggheten med fyra backar och två defensiva balansspelare på mitten gör att man kan ge stor frihet till de tre offensiva mittfältarna.