Efter den dramatiska avslutningen av SWSLC kände jag mig tom. För att skaka av mig känslan tog jag med mig dottern och begav mig till den plats som jag visste skulle få min puls att öka: Hagen!
Även om planen var inramad med snö, konstigt svart sådan, var nästan folktom och inte ett SUS-fan i sikte fick det mig på bättre humör. Efter inspektion av den märkligt mörka snön kom nästa fråga upp: Hur många svarta gummiplippar finns det egentligen på planen och kommer de nu, efter att ha plogat bort en massa, att fylla på med nytt? Detta är något någon kanske vill grotta i.
Hur som helst såg planen fin ut, inbjudande och redo för nya SUS-segrar. Det är nära nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar