fredag 16 maj 2008

Var är Dan Lepp?

STJD har under våren förtvivlat sökt efter Dan Lepp över hela Södermalm, från Hornstull till Sofia. Spaningarna har visserligen hittills inte gett några som helst resultat, men uppgiftslämnare påstår att de sett en liten kille som påminner om "Lepp" nere vid Barnängsgatan. Är det han? Eller Bigfoot? Kan månne nedanstående artikel, publicerad i Katrineholms Kuriren den 28 mars 2000, ge några ledtrådar? Av citat som "det fungerar inte så bra för oss att spela på krogen" kan man eventuellt utläsa att "Lepp" trivs bäst i hemmets lugna vrå. Är det där han gömmer sig?

STJD utfäster en belöning på inte mindre än två SUS-pins till den som kan lämna uppgifter som gör att Daniel Lepp hittas och förs tillbaka i säkerhet.

2000-03-28
GRAND TONE MUSIC

"Nära", "direkt" och "spontant" var några ord som sammanfattade Grand Tone Musics första platta.

Nu har Nina Ramsby, Dan Lepp och Jim Tegman tagit mer tid på sig för att göra uppföljaren. Några låtar spelades in redan hösten 1998 och sedan dess har trion jobbat till och från med det som blivit albumet New Direction.

En ny inriktning, visst, men det gäller mer sättet att göra och framföra låtarna. Nina Ramsbys melankoliska sång och texter är säkert välkomna återhöranden för dem som gillade förra skivan.
De låtar som blivit kvar sedan inspelningarna för två år sedan är I Give It All och Alright.

- I Give It All har en samhörighet med de övriga låtarna på den här skivan. Alright är mer singer/songwriter-aktig i bandversion, som jag tyckte att första skivan var, säger sångerskan och gitarristen Nina Ramsby.

Den första skivan gjordes snabbt och var avskalad och skör rent musikaliskt. Den här gången har Grand Tone Music och producenten Dag Lundqvist jobbat mer med pålägg och effekter för att lyfta låtarna. En tyngre produktion, helt enkelt.

Olika varianter
- På förra plattan var låtarna rätt traditionellt uppbyggda med vers och refräng. Nu har vi byggt dem från andra håll, pusslat ihop och testat olika varianter, säger klaviaturspelaren Dan Lepp.
- Vi har studioutrustning i replokalen. Där har vi jammat och spelat utan riktlinjer och gjort massor av sådana inspelningar. Låtarna har fått ta den tid och den inriktning som passat. Vi lyssnar på mycket olika slags musik, så det har kommit influenser från andra håll också, säger Nina Ramsby.

Titellåten är ett exempel på det nya sättet att skriva.
- Sättet vi gjort den på har gjort att det blivit ett groove, ett slags monotoni med loopkänsla i hela låten, säger Nina Ramsby.

Funkar inte på krogen
Sedan Nina Ramsby och trummisen Jim Tegman från insomnade Salt bildade Grand Tone Music tillsammans med Dan Lepp har trion gjort ett 20-tal spelningar tillsammans.
- Men nu vill vi spela mycket mer, säger Nina Ramsby.
- Det funkar inte så bra för oss att spela på krogar, det ska vara konsertställen dit folk kommit för att lyssna på oss, säger Dan Lepp.
Sedan skivan spelades in har Grand Tone Music blivit en kvintett. Basisten Patrik Andersson och klaviaturspelaren/gitarristen/slagverkaren Andreas Söderström finns med i den liveupplaga som hittills gjort tre spelningar.

- De detaljer som finns på skivan är viktiga att få fram live. Det svåra har varit att hitta de rätta medlemmarna som kunnat hjälpa oss, säger Nina Ramsby som själv spelar bas på skivan.
Debutskivan släpptes bara här hemma, men New Direction är tänkt att släppas i hela Europa.
- Jag skulle verkligen vilja spela ute i Europa, Roskildefestivalen vore inte så dumt, tycker Nina Ramsby.

Men närmast hoppas Grand Tone Music få ett tiotal spelningar i vår och sedan så många festivalspelningar som möjligt i sommar. Och den som kommer till spelningarna får höra många låtar från den nya skivan.

- Vi spelar bara Tell Me från första skivan, berättar Nina Ramsby som samtidigt med att hon gjort klar Grand Tone Musics skiva varit med och färdigställt sin andra grupp Baxters andra platta.

Av Alf Kyhlén/FLT

1 kommentar:

Axel sa...

Fyrklövern har naturligtvis varit i kontakt med "Leppen" (som han ibland kallas) sms-ledes. Det handlar om en situation snarlik Henke Larssons. Vi går alltså försiktigt tillväga, vill inte pressa honom för mycket men samtidigt låta honom känna att dörren står öppen.