Vad har STJD egentligen ställt till med, frågar sig relativt få människor idag. Det beror på att de ännu inte varit inne och läst bloggen det senaste året och således inte heller snappat upp den underground-trend som nu sveper fram över ett par kvarter på söder och i Vasastan, som går under namnet MATE.
Men! Börjar inte Mate att kännas lite väl mainstream? Plötsligt syns det ju "överallt" (dvs på Pascal, på Norrlandsgatan) och vi överhörde nyligen diverse vanliga människor som talade varmt och världsvant om Mate, som om de alltid nyttjat dess söta nektar.
Känner att SUS är över Mate. Frågan är om det ens någonsin varit speciellt gott när vi tänker efter?
Ser dock fram emot en Mate-comeback nu när det blivit retro! Vi minns nostalgiskt första gången en Mate dök upp i SUS-sammanhang. Vilken fröjd. Hoppas mkt på ett stort antal flaskor i samband med premiären.
SUS FOR EVER
5 kommentarer:
Ja, det är nog dags att gå vidare, men det är lite synd eftersom jag precis vant mig.
"dess söta nektar" – var vi inte överens om att maten är rätt fadd och smakar mest askkopp?
jo, absolut - men nu försökte jag skriva lite positivt om en produkt vi ändå bestämt oss för att backa, och samtidigt vara en aning poetisk - för läsarens skull.
Jag förstod poesin och uppskattade den. "Dess söta nektar" är ju en metafor på Tranströmer-nivå nästan.
Jag gillar ju maten, men fann mig plötsligt lite vilsen i den poetiska metaforen. Men det är klart; att få folk att förstå att dess torra fadda nektar, som mest minner om ett filter från en varmrökt John Silver, är en verkligt positiv upplevelse – det kan nog vara svårt.
Skicka en kommentar