Pre-säsongen 2019

Det är med en relativt avslappnad känsla som SUS, sedvanligt, kickar igång den nya säsongen. Efter hösten 2018 ganska tunna manskap har vintern i det stora hela handlat om osäkerheten gällande 2019 och därmed har träningar och andra påhitt varit minimala både i antal och aktivitet. Undertecknad tror dock att det kan vara ingrediensen som behövs för ett stark och framförallt engagerat SUS 2019.

Säsongen drar igång med hemmamatch den 12.4 mot Gärdets FF på Hagen. Se vårens matcher här: http://www.stff.se/information/?scr=fixturelist&ftid=77602&fbclid=IwAR1aSjcCNud0pVTeS9YmeVfggKyPosVbWlwOXtZe_zHtgCVcASmIWhRwhaY

Träningsmatcher 2019:

23.3 lördag 13:00 Bromstens IP SuFF 31.3 södag 13:00 Bromstens IP Snipers

Dessa 27 spelare har ingett hopp och ett ganska säkert "Ja" inför 2019:

Axel

Ambjörn (skadad)

Arnie

Björn

Dag

Dala

Danne

Davas

Diego

Eliot Erik Emsten

Fredrik

Hampus

Jocke

Jonathan

John

Linus Lukas Sö Lukas J

Måns

Olov

Oskar Saman

Stefan

Nicolas Aretakis

Marcus Billström

Jonas Ravnanger

Vi får hälsa Dala, Eliot, Nicolas och Jonas samt Marcus välkomna till SUS! :)

Så var det det med medlemsavgiften också. 1500 kronor kostar det för 2019 och det kan antingen betalas in på PG 686970-5 eller Swish till Jasper på 070 947 65 11. Medlemskapet innefattar licens och försäkring samt träningar etc, kan dras av som friskvård begär ett kvitto vid betalning!

Mvh
Jasper

Just nu på SVT-play

https://www.svtplay.se/video/17324078/yarden/yarden-avsnitt-1?cmpid=del:an:01-27-2019:yarden:pla:lp-app

SUS laddar inför säsongen 2019

Det har varit lite stiltje här på bloggen som den observante besökaren förmodligen noterat. Man bör dock inte dra några långtgående slutsatser av detta. SUS ser ut att komma mer utvilat än någonsin till säsongen 2019.

Go SUS!

Jaha. Efter enträget letande lyckades SUS till slut hitta elva spelare. På Max syntes inte att det var säsongspremiär. Han var lika bra som vanligt. Och Seidefors comeback lämnade oss med fler frågor än svar. Varför spelar inte den här familjen mer med SUS numera? Ja, den frågan går naturligtvis att vidga: varför spelar inte fler klassiska SUS-spelare när SUS har match numera? Det är så många vi saknar. Världens bästa målvakt, SUS mest vårdade och mångfacetterade jämte, alla dessa naturliga ytterbackar, K-J, och så vidare. Var håller ni hus?

Jaja. Nu dominerade SUS tillställningen den första kvarten ändå, och säkert den andra också, även om Kronis då råkade göra två mål. Den tredje var det nära att vi reducerade, så mycket låg SUS på. Istället blev det paus, då vi fyllde i papprena – papprena, Jasper! – och pratade igenom taktiken. Känslan var att allt satt rätt bra, och att det kunde gå att göra tre i andra. Vi gjorde ju fyra mot KFK senast, på en halvlek. Om jag minns rätt hade kronis en del boll första femton, men kom just ingenstans. De rullade runt lite i sin backlinje och sökte sin älskade långboll, men fann knappt något läge att slå. Sen gjorde deras kanske bästa spelare illa benet efter en dumdristig duell som han ändå aldrig kunde vinna – han försökte ta ikapp Oskar på kontringen. Men när det såg som mörkast ut för kronis nummer sju, och som ljusast ut för SUS, kom ännu en plötslig pyts i baken. Den långe gängliga älgade i djupled till vänster och hade turen att lirka passen mellan benen på mittback och in i skottsektorn. Noll-tre när SUS var i färd att reducera. Sen kom en chans till. Eller, chans och chans – inte var det mycket till chans, men väl ett skott under ribban. Och hade Axel bara haft handskar i vuxenstorlek hade han nog enkelt styrt den över. Istället bjöd även här kvarten på två bakåt, medan SUS spelade fint. Och så återstod en, en kvart alltså, som också bjöd sina chanser. Mest framåt om jag minns rätt, men någon ickesituation där Axel majestätiskt räddade en första boll men ställdes av returen betydde ändå noll-fem.

Nåja. När vi sedan var ytterst nära en fem-etta blåste domaren för full tid, och kronis konstaterade att de inte fattade hur vi orkat med bara elva. Själva hade de fyra fem på bänken, med minst lika många skadade. Och de verkar ha känt sig rätt överkörda, trots allt. SUS registrerade inte en enda skada, ingen känning. Med lite mer rutin, och mindre kurragömma innan match, kan vi nog ta den där skalpen mot Samp på fredag. De ska tydligen vidare på bankett och fira eventuell serieseger efteråt. Smolk vore ju kul att ge dem.

Så klicka ”ja” redan nu till nästa trevliga match med SUS, söndag den 23:e, klockan åtta.

A tale of two halvlekar

SUS – Kronsholms FK 4-4 (4-1)

Mål:

Toffer
Oskar
Arnie

Diego

It was the best of times, it was the worst of times. Fredagens match på Stadshagens IP var en tid av vishet och dumdristighet, av tro och av skepsis. Det var en tillställning präglad av hoppets vår och av förtvivlans vinter. Efter 90 minuter visste ingen riktigt vad som hade skett.

Dramat var närmast Sara Stridsbergskt i sin framställning. En oemotståndlig symbios av oändligt ljus och bottenlöst mörker. I första halvlek sken solen på och genom alla SUSare. Ett tidigt baklängesmål rörde inte SUS i ryggen. Istället spelades tiki-taka-fotboll av sällan skådat slag, där 0-1 vändes till 4-1 och det med mersmak. Någon sa att det var de bästa 45 minuterna som SUS spelat i år. Olov ”Marcus Berg/Olle Ljungström” Welff sprang sönder motståndarförsvaret fullständigt och gjorde allt förutom mål, alltmedan Stefan fördelade bollar till höger och vänster utan att någonsin vrida på sin ömma nacke. Kanske symboliserades ljuset ändå allra tydligast av Arnie. Vinthunden från Reykjavik ägde sin kant och lyckades – förutom flera vassa inlägg – kruta in en balja i bortre krysset från sin högerbacksplats.

Sen vände allt. Kungsholm kom ut till andra halvlek som ett nytt lag och allt som var fast och beständigt förflyktigades plötsligt. En 4-3-3 formation med hög press överrumplade ett defensivt SUS som mest tänkte på hur segern skulle firas. Motståndet fick ostört måtta långbollar och det i första halvlek så stabila mittlåset med Axel och undertecknad läckte plötsligt värre än en Sverigedemokratisk höstbudget. När domaren blåste i pipan efter 90 minuter hade 4-1 blivit 4-4 och säsongens minst förtjänta poängtapp var ett faktum.

Varför blev det så? Efter mycket diskussion och mången Paulaner Weissbier på Restaurang Löwenbräu hade SUS ännu inte funnit svaret. 

När besvikelsen över den tappade ledningen hade lagt sig infann sig dock en stolthet. Matchen var ett trendbrott och känslan är att SUS har förlorat sin sista match för i år. Nu väntar idel topplag och en inte alltför vågad gissning är att SUS står som moraliska seriesegrare när säsongen summeras. Detta bygger vi vidare på. 

Allez SUS!

Motigt på Hagen

Tolkarna - SUS 3-2 (1-0)


Mål
2-1 Diego
3-2 Garmén






Det har blivit en tråkig vana att SUS får kämpa in i det sista för att få ihop en ordentlig trupp inför matcherna. Denna vecka gjordes två nyförvärv vilket innebar 12-mannatrupp från start. Garmén lovade ansluta de 25 sista minutrarna av matchen. SUS "game plan" blev alltså att hålla stången till 65e minuten, för att sedan se "Ludacris" komma in och avgöra. Kanske hade planen gått i lås om det inte var för att SUS vid det laget fått inte mindre än 4 ordentliga skador i truppen. Det började med att Stefan i målet blev rammad av den lille nian i Tolkarna som med full fart och långt efter att Stefan fångat bollen fullföljer en för länge sedan förlorad situation. Detta var i andra minuten och Stefan fick rejält ont i nacken och fick efter några minuter liggande på plan gå av för att ersättas av Axel i målet. Att nian bara fick ett gult kort var sorgligt. Kanske kunde man intressera en åklagare för fallet som mer liknade grov misshandel. Att nian knappt fick någon ytterligare speltid vittnar om nått sorts närvarande omdöme på Tolkarnas bänk, i alla fall. Det blev alltså en riktigt usel start på matchen. SUS hade dock ett hyfsat grundspel med intentionen att äga boll och rulla runt. Bougt och Hampus utgjorde ett spelskickligt och stabilt mittbackspar och Diego visade fina initiativ i sin fria offensiva roll (han syntes i alla fall lite överallt på plan). SUS vaskade dock inte fram så många lägen och halvvägs in i matchen får Tolkarna en hörna och bollen trillar ner på fel fötter och bollen kan enkelt slås i mål. I slutet av halvleken skadas även Saman så illa att tvingades utgå. Detta innebar att Stefan, trots sin allt stelare nacke klev in på en ytterposition i förhoppningen att slippa närkampsspel. SUS fortsatta att vara det spelande laget i andra halvlek och tanken var nog att sakta trycka tillbaka Tolkarna genom vägvinnande passningsspel. En bit in i halvleken kommer dock en konstig sekvens där en Tolk vid sidlinjen tjongar iväg en lång boll på djupet som för alla närvarande var uppenbart ute större delen av sin luftfärd för att möjligen skruvas in på plan vid sin första studs. Det var i alla fall tillräckligt uppenbart att samtliga spelare förutom en Tolk slutade spela. Domaren blåste dock aldrig och det hela blev ett friläge som resulterade i mål. 2-0 underläge således och ingen Garmén i sikte. SUS gav inte upp för det även om ett visst missmod nog började sprida sig. Diego gör plötsligen en fin aktion till vänster och drar iväg en halvvolley som sitter i bortre burgaveln. 2-1 och hoppet tändes! Sen minns jag inte den exakta kronologin, men jag tror det började med att Linus blir omildt behandlad och stukar foten. I ungefär samma veva dyker Danne Garmén upp och svidar om fort för att ansluta till oss kvarvarande 10 SUSare på plan. Kort därpå skadar sig även "nya Danne", Hampus trevliga nyförvärv för dagen och SUS är åter nere på 10 man. Efter ett centralt bolltapp hugger Tolkarna till igen och får ett ganska enkelt 3-1-mål när trötta SUSare står och ser på. Det hindrar dock inte gamle skyttekungen Garmén från att lite senare trycka in 3-2-reduceringen på trasslig situation vid ett inlägg. Med reducerat manskap blir det dock ingen ordentlig slutforcering från SUS sida och uddamålsförlusten blir ett faktum. Det var helt enkelt en väldigt motig dag på Hagen. Trots det tycker jag att vi har goda skäl att vara optimistiska inför framtiden. Nyckeln till en positiv utveckling stavas nog "nyförvärv" vilket konstarerades av Dag efteråt. SUS 2018 är klart bättre än så här om vi ges chansen att spela som vi vill över 90 minuter. Och för att kunna göra det behövs en hållbar trupp varje vecka. Nu förlorar vi tyvärr Båten till NYC ett år och med tanke på att han kanske varit SUS starkaste spelare de gånga säsongerna blir det svårt att fylla det tomrummet. Men det finns mycket kvalitet i SUS så om vi bara får ihop 14-15 man till matcherna har vi inget att frukta. Det som gör att jag inte känner mig orolig är att jag noterat att flera av de yngre SUSare verkar börja bry sig om SUS på riktigt, och visar en vilja att ta tag i situationen. Stämningen i laget är välbevarad och fin, och ambitionen att ta det lugnt innan match men göra allt för att vinna under match är intakt. Det kommer gå bra det här, om vi bara hjälps åt lite extra framöver.


KÄMPA SUS KÄMPA!

Mörkret på Lidingö

3-1 torsk (Käld)

Vad kan man säga om matchen? Ett sommarpausigt SUS med några bonusspelare och en inte allt för frisk trupp spelade mot ett inte alltför bra Gazoliners, dock räckte det inte. Miljön var närmast fantastisk med gräsplan, sval vind och sol samt så spelade motståndaren en gästvänlig fotboll. Under dessa omständigheter är det värt att notera för historieböckerna att Linus tog i för kung och fosterland på bra skottlägen i straffområdet vid nästan en handfull tillfällen (halvvolleyn). Diego visade även en avsaknad av industrisemester och latinamerikanskt blod genom några nästan självframspelade möjligheter. Nittikilo Stefan offrade hälsan för SUS och Bosse som var ny på bänken gjorde ett aktivt intryck. Tröstemålet (som inte skulle behövt vara det enda målet) var en ettrig framspelning av Davas som från klorna av tre stycken Gaz-försvarare passade bollen i precis den rätta vinkeln, som man bara kan utantill efter åratal på KTH, till Jasper som bara behövde blunda och tänka på nästa sekunds målgest.

Nästa match tar vi! Allez SUS!

Äntligen höst!

På lördag börjar höstsäsongen för SUS med bortamatch mot Lidingö Gazoliners. Vårsäsongen innehöll både toppar och dalar, med ett antal sköna segrar och en överkörning av serieledarna i Djursholm (som dock inte gav några poäng). I vissa matcher var bänken lite väl tom och motståndet har överlag visat sig vara förhållandevis starkt i år så den typen av brister kan bestraffas hårt. Men, man kan ändå konstatera att SUS har kvalitet för att slå samtliga lag i serien, om vi bara ville. Och om vi också gör det så kanske vi ändå slipper avancemang tack vare den något skrala poängskörden (10p) från våren. Så om vi får lust skulle vi kunna ge allt för att vinna de resterande nio matcherna. Vi får se!

SUS sörjer BeeJay

Som läsare av STJD kunnat notera har vi i kommentarsfältet fått beskedet att BeeJay lämnat jordelivet och det fyller oss med djup sorg.

För oss i SUS dök BeeJay upp som en för oss helt okänd välformulerad kommentator på bloggen för lite mindre än 10 år sedan. Han använde alltid namnet BeeJay och hans humor och obervationsförmåga blev snabbt uppenbar för STJDs läsekrets. Det var som att STJD och BeeJay sände från samma frekvens. BeeJay förstod SUS bättre än någon annan utomstående. Det blev med tiden uppenbart att denne BeeJay också ofta såg matcherna, men han gjorde aldrig något väsen av sig så det var länge oklart för oss vem han var. Omkring 2013, när SUSs podcast SUSPOD firade sina triumfer, lyckades vi dock få tag i BeeJay som i själva verket hette Bjarne. I vanlig ordning överraskade vi vårt uppringda intervjuoffer direkt i sändning. Den något förvånade Bjarne hade inget emot att låta sig intervjuas men han lyfte samtidigt fram att han trivdes med att verka i det tysta. Han berättade om sina aktiva år i Westermalm och samtalet kretsade en hel del kring SUSs på den tiden lite kärva förhållande till Westis, som inte på något sätt verkade hindra den upplyste BeeJay från att gilla båda lagen. Trots idoga försök att få BeeJay att säga något misskrediterande om Westis lyckades vi aldrig med det. Han hade en lakonisk humor och en förmåga att låta vår  småaktighet flyta förbi utan att låta sig dras med. Han var den typen av supporter som söker något annat än konfrontationen med motståndaren. Det blev uppenbart hur väl insatt han var i SUS spel och trupp. Efter hans deltagande i podcasten blev det standard att vi hejade på varann när han kom upp på Hagen. Han visade sig vara kring 70-årsåldern, med vitnande mustasch, jeans, skinnjacka, en sportbag över axeln  och en förtroendeingivande finsk accent. Hans närvaro på STJD ökade också och man vande sig vid att han kom med en pregnant matchanalys i kommentarsfältet nån timme efter att matchen var slut. Med tanke på att han också förblev Westis-supporter i hjärtat var det något väldigt speciellt att se honom på läktaren match efter match. Det blev som en symbol för att det vi gjorde i SUS hade någon mening, att vi var rätt ute på något sätt, att våra kvaliteter inte var en chimär. Vi skrev vid den här tiden  ofta om det vi kallade ”Slow football”, den finaste typ  av fotboll som nästan bara spelas i division 7 och som  innebär en förhöjd upplevelse, där det långsamt böljande spelet också lämnar utrymme för solnedgången i väster och doften av hägg bakom södra kortsidan, känslan av att ligga under med 0-2 i paus och sedan förlora, men ändå känna efteråt att man vunnit  någonting. När SUS hade ekonomisk kris för några är sedan gick BeeJay in med dubbla medlemskap i klubben för att rädda oss, och han belönades med en SUS-mössa och en flaska Club Mate. Han berättade senare att Club Maten smakade askkopp, precis som vi i SUS alltid sagt, det är ju en ”acquired taste” som det heter, precis som SUS.

Att BeeJay nu lämnat jordelivet  fyller oss med stor sorg. Det är fortfarande mycket som är oss okänt om hans personliga förhållanden i övrigt men det känns ändå som att vi kände honom precis så bra som man känner en riktigt nära trogen vän.


/Axel SUS IF



PS. Om någon som läser detta vet var BeeJay ligger begraven så mejla gärna axelhaglund@hotmail.com. DS.

SUS lämnade regnet och 7D bakom sig för våren och laddar upp inför hösten

Såhär såg det ut lite innan halvtid. Gazoliners drog det längre strået denna gång med 3 mål över 2. För SUS stod Steff och var det Johan (med sina Ronaldoskor) som nätade och visade motstånd på hagen.

Nu sommarpaus - over and out.