Inom teater
och film pratas det om att ”bryta den fjärde väggen”. Begreppet syftar
på när en rollfigur talar till publiken eller visar (genom att bryta rollen
eller genom dialog) att rollfigurerna och handlingen inte är verklig.
Redaktionen har i vanlig ordning gått och grunnat på begreppet nu i sommar
(ja?) men det var inte förrän igår kväll - då ingen mindre än en likblek
THORSTEN FLINCK, på Fårös egen minimala Laterna Magica-scen, för en stund, då
publiken kanske oväntat skrattat till vid ”fel” tillfälle, upphörde att växla
mellan Doktor Glas och den vedervärdige Pastor Gregorius, och sonika började
referera till sin egen person mitt under pågående föreställning. - Han är ju hemskt lustig den där Hinken,
Flinken eller vad han nu heter… - som vi insåg att begreppet ju GIVETVIS
även bör appliceras på SUS och det upphöjda tillstånd som inträffar då klubben
begår Slow Football, på Stadshagens praktfulla prunkande plast. Jag skriker
till och rusar mot utgången:
- Ursäkta Thorsten, spoiler: Gregorius blir
mördad, men Helga liksom den moraliskt dubiöse doktorn förblir olycklig. Mig
ska inte livet gå förbi, jag har en text att författa.
Tillbaka till SUS. När laget spelar som i trans
bryts den fjärde väggen och det uppstår ett tillstånd av ökad medvetenhet hos
publiken, som för all del inte behöver vara på plats. Nej tvärtom. När SUS rör
sig i sakta samspel, sänds sinnenas alla vågor ut över samtliga frekvenser och
hela världen blir… mer. Du hör det i luften. Du noterar det med synen och erinrar
det plötsligt inte bara med tungan utan med hela huden. SUS är mer än Umami.
Mer än sjätte sinnet. Mer än Matrix, KLF och Mr Robot.
SUS är livet upphöjt.
Så, anslut er till kommande match och spela inte bara för SUS eller er själva, utan för hela Stockholm, Sverige och varför inte världen. De tycks behöva SUS i sina liv mer än någonsin just nu.
