 |
| Matchrapport Makkabi - SUS 0-1 (0-0) skriven av Linus. |
Undertecknad var förbi Linus o räddade en SUSväska häromdagen. Utöver en uppsättning antika SUStröjor, några av Aarons kvarglömda tröjor och ett par av Björns blå gympabyxor låg där en hel bunt av SUS-nytt nr 1 från 2003. Ni vet, David Sauters första nummer som ansvarig utgivare. Fantastisk läsning rakt igenom och en påminnelse om att ganska lite förändrats de senaste tio åren. Linus skriver i Trojkans Tribun att SUS mognat och fått en kärna av spelare som är samspelta. De han syftar på är med några undantag verksamma fortfarande. Han beskriver det goda humöret runt matcherna, det typiska spelsättet med vårdat passningspel genom mittfältet, det sporadiska markeringsspelet, den bristande skärpan vid fasta situationer och avsaknaden av löpstyrka hos alla utom Skölden. Slow football helt enkelt. Segrarna staplades på varandra då som nu. Den dag någon skriver den definitiva SUS-biografin borde den heta "Alla dessa segrar". Det man slås av när man läser klippet ovan är dock att vi sedan mer än ett år tillbaka saknar två av SUS huvudrollsinnehavare: Linus och Danne. Dom finns ju fortfarande, men rör sig liksom runtom laget utan att dyka upp på planen numera. Det är en fruktansvärd förlust för SUS. Jag har ingen aning om hur vi ska få dom tillbaka "in action" och tjat verkar knappast hjälpa men goddamit vilka stjärnor dom är på fotbollsplan alltså. Linus skott på rullande boll är nog de smartaste skotten man nånsin sett på Stadshagens 1a. Och Danne, förmodligen SUS-främste spelare genom tiderna (Ja, Lasse Hallon inräknad). Vilken spelare! så klok, så stark, så målfarlig, så osjälvisk, så fintig, så inihelvete ambitiös på fotbollsplan. Att Fyrklövern pga missriktad hänsyn inte agerat i tid och tvingat upp honom i sadeln igen är förstås helt oförlåtligt ur ett strikt SUS-perspektiv. Men hoppet lever iallafall inför varje match. En gemensam comeback med Linus och Danne t ex nu på lördag vore ju helt fantastiskt. Låt oss hoppas iallafall!!
