SUS på stan

Fint återseende på ICA Ringen igår kväll.

Oväntade fynd

Mitt i uppackandet av alla flyttkartonger dyker det upp två glada överraskningar i form av gamla SUS-medaljer. Skyttekung 2012 står det fint ingraverat på den ena medan den andra gömmer historian. Med tanke på dagens premiär är ju frågan om det här ska ses som ett gott omen eller bara är en smärtsam påminnelse om att det var bättre förr...

Uppflyttningsspöket

Efter senaste segern kan det vara på sin plats med en varning. 

SUS IF - FC Atletico Camelen 6-0 (4-0)

Mål:

1-0 Erik (Pihl)
2-0 Erik (felpass fr Camelen)
3-0 RZL (Dani Alves Bohlin)
4-0 Axl (Seidefors)
5-0 JS straff
6-0 Micke (RZL)

Publik:

Ingemar

BEEJAY

Sir Niko Kronis 

m fl.

Matchrapport:

SUS är tillbaka till tennissiffrorna igen, som det brukar vara, känns trevligt. Men administrativt var det SUS sämsta match kanske nånsin, med massa strul innan matchen väl kunde dra igång. Allt iscensatt för att verkligen inpränta i alla att SUS är SPELARNAS lag, inte de administrativa geniernas.

SUS inledde väldigt piggt och fortsatte sen på samma sätt genom matchen. Hög press som Camelens backlinje var väldigt mottaglig för, SUS vann ofta bollen i bra lägen. Erik visade vägen med två snabba där kanske det första var alldeles särkilt distinkt efter nån dragning och skott vid stolproten. SUS backlinje med Skogö, jens, Jojje, DD och Dani höll nästan världsklass, o Jonas i målet fick välförtjänt hålla nollan. Shearer gjorde trean o Axel tåade in fyran innan paus. I andra fixade Micke straff som Johan beslutsamt steg fram och la säkert. Lite senare avslutade Micke målskyttet med ett skott som tog på en Camel och sen gick i en båge över deras målvakt och in. Det var en rolig match att spela, SUS var rätt överlägsna utan att vi egentligen behövde anstränga oss. Camelen var inte så tokiga heller, dom lär ta en del poäng i år skulle jag tro, men när SUS för en gångs skull får vara SUS igen, ja då är ju SUS SUS och inget annat, dvs komfortabelt bäst... if you catch my drift.

Nu kör vi på så här några matcher tycker jag. Nästa är på fredag; Tolkarna away (Stadshagen 2, kl 20).

Vi tänker ta en bira på Tennstopet efter den. Kan bli något extra.

/F

SUS nostalgia

Skickat från min Samsung Mobil

Sexskyttets historia

Förra veckans målfyrverkeri utlöste en febril aktivitet då frågan om SUS tidigare sexskjutande spelare engagerade susare i sociala medier och mejlboxar. Vi saknar utrymme att återge allt som framkommit, men innan nya rekord slås kan det vara på sin plats med en sammanfattning.

På 1980- och 90-talet spelade en viss Per Samuelsson forward i SUS. Smeknamnet Pelle Sixshooter fick han efter en match där han satte sex mål. Han jobbar/jobbade som ortoped på Danderyds sjukhus och han opererade alltså höfterna på en av SUS IFs grundare Hasse "Lelle Printer" Dahlman. Bildmaterial från detta ses i "SUS TILLS JAG DÖR"-bannern högst upp här på sidan där Lelle lattjar med en höftprotes. Pelle skolades senare om till mittback, men det var alltså efter dom sex målen i samma match. Meningarna går isär rörande vem som assisterade till målen. Ordförande Ingemar hävdar att han själv nog stod för alla assist, även om han öppnar för möjligheten att Anders bidrog med någon enstaka. Anders i sin tur avfärdar Ingemars assistteori i sin helhet, dock utan att komma med någon egen. Vilka som stod för motståndet i denna historiska SUS-match är fortfarande höljt i dunkel, men Ingemar har erbjudit sig att leta vidare i arkiven. Matchreferatet ska enligt Anders ha skrivits av Björne Halldén, Jontes farsa, som alltså var den som först sjösatte smeknamnet "Pelle Sixshooter".

Mitt i diskussionen seglade även Lasse Hallons namn upp som eventuellt en ytterligare Sixshooter i SUS-tröjan. Efter att vi gått till källan (Lasse Hallon) dementerades dock denna uppgift, Här handlade det om blygsamma fem mål i en match mot ett lag kallat Armeniska, som enligt uppgift hade halva laget borta för att de var på begravning. Det här exemplifierar måhända den skoningslöshet med vilken SUS tar sig an sina motståndare. När matchen blåses igång förbyts den akademiskt gemytliga stämningen och en kompromisslös jakt med dopamin som dirigent börjar, oavsett motstånd och oavsett ställning i matchen.

Det är i det här perspektivet vi ska se Amirs bedrift från förra veckan alltså. Han borde verkligen ha satt den där straffen för att bli ensam rekordinnehavare på sju mål. Jaja, ny match väntar lördag kl 14.00 på Stadshagen, plan 1.


/A

SUS värmer inför match mot Tolkarna 2009

Starka bilder från uppvärmningen inför match mot Tolkarna på Stadshagen 2009. Matchen slutade sedermera 7-1 till SUS. Det här var på den tiden som SUS, om än väldigt oorganiserat, faktiskt värmde upp lite innan match. Så otvunget och myzigt det var. Vad säger ni, repris idag? Jag är där redan 17.00 fanimej. Älskar varenda sekund av den här skiten ju.

Julkrönika signerad Björne Halldén

JulKrönika insänd av Jonte Halldén och signerad Björne Halldén:

"Allt var bättre förr!"

Jag känner ibland djup oro att vi inte fostrar nya unga spelare. Vad vet ni till exempel

om klubbens historia?

Jag gick till Kungliga biblioteket.  Hör och häpna, där stod en ung man och bläddrade

i Brunnhages klassiska fotbollsbiblar.

Han avser att doktorera på tillståndet i svensk fotboll säsongen 1983.

Det var  ett katastrofdåligt fotbollsår för svensk elitfotboll.

Så forskaren valde att dyka djupare.

Jag visar honom på Brunnhages 500-sidiga fotbollsbibel. Forskaren studsar till inför 

en lagbild, på segrarlaget i division 7D.

- Vad ser jag, tänker han. Kan det var riktigt?!

De två spelare som omgärdar SUS-målvakten är  är påfallande lika ett par hundar.

De är till och med namngivna. Nelson högerback, och Snuffis vänsterback. båda 

ganska orakade.

Hade, doktoranden grävt djupare hade han funnit att detta var  klubbens hittills största

framgång. 

Jag ville att han skulle behålla det goda intrycket och gick därifrån.

Men! SUS var fruktade på den tiden...

Lars-Gunnar Björklund - i saligt minne - blev vid ett tillfälle bekymrad över SUSIF  

Det gällde en  b-lagsmatch. (Jorå, vi hade B-lag en gång i tiden).

 SUSIF:s utsände reporter skrev i sitt referat:

 "Björklund gnällde mest på domaren".

Han blev lättad när han fick höra att SUS-NYTT  hade  en ganska begränsad upplaga.

Inte som den upplaga  som omfattade Stockholms studentkår, vilket han befarat. Vilket lag Björklund spelade i minns jag inte.

Då - liksom nu - skiljer sig SUS mot majoriteten av andra gärdsgårdslag.   

Det är svårt att koncentrera sig som spelare när småbarn ropar från långsidan:
- Pappa!! PAPPA, jag har bajsat på mig!

Skall man ta hörnan först-  eller blöjan?

Undrar om Zlatan någonsin ställts inför liknande dilemma

Men nu gräver jag minnen i fel ände!

Låt mig drömma tillbaka till storhetstiden.

SUSIF hade en härlig uppgift  utöver att streta på hårda cement- och grusplaner.

Vi representerade också Stockholms Universitet.

Inte utan att man var lite tjock i halsen när man stolt meddelade hustrun att -Jag måste spela landskamp i Berlin kommande lördag. Jag tror för övrigt att hon inte ens tror på det än i dag

Vi var ganska erfarna att åka på turné i den tiden. Alla landets universitet samlades till SUSM - cup sent på hösten. Vi var bland annat i Göteborg och Karlstad. Alla spelare var väl inte så beresta. Här var det hög nivå med banketter. Ja, åtminstone för vårt lag.

Vår högerbreddare Janne Hansson hade inte nappat på klädkod.

Banketten hölls på Värmlands hetaste nöjespalats Sanngrund. Janne blev portad i dörren.

Ah, ah, ah kära läsare! Där trodde du fel. Janne var inte mer berusad  än byggdens pojkar.

Problemet? Janne hade träskor,  ett stekhett skodon i Stockholm vid den tiden. Det var  ett bra

vapen  när vi dagligen gick i demonstratrationståg till USA:s ambassad. Men på Sanngrund var bara hästskor godkända. De krävdes som vapen inför slagsmålen på baksidan.

Orkar du läsa mer?

Listen now! SUSIF goes international.

Till  Berlin for  SUSIF. utan Snuffis  och Nelson.

Men det ryktades att två kommersiella TV-bolag i Berlin, samt Eurosport,  var beredda att följa Snuffis och Nelson under hela vistelsen. Ganska stora pengar nämndes om upphandlingen på

filmrättigheten.

Det skulle ta 7 dagars karantän och det hade vi inte tid med.

Men vi gjorde en bejublad entré direkt till välkomstbuffén i centrala Västberlin. Dessvärre hämmade de oss på fotbollsplanen nästa dag.

Man måste ge värdarna en eloge för den smarta strategin att bjuda fritt i alla barerna.

Men visst är det tungt att man än i dag kan skryta lite under coctailsnack med fotbollskillar.

Typ! Har du gjort några landskamper’rå, grabben!? "Jag har gjort tre!"

Att Berlin var delad i två zoner hade vi inte fördjupat oss i.

förrän 20 minuter innan tågets avgång i Östberlin!

Vi var på den västra sidan.

Det internationella rekordet i "Två-stats löpning med tung koffert" 19 min 44 sekunder står sig ännu enligt Guiness Records.

Åter till vardagen för oss tappra gärdsgårdsspelare!

Vi gubbar hade några tunga kort i rockärmen som ni i SUSIF knappast kan trolla fram i dag...

I min årgång SUS spelade emellanåt minst en domare med internationell licens i SUSIF.

Kort sagt! De spelade MED OCH I SUSIF.  Men två dagar efter en strulig match på en grusplan  i Stockholm  kunde de mycket väl döma en  europacupfight på kontinenten..

Nog låg det lite psykning i att vår "spelande kändisdomare" klev in i den aktuella speldomarens futt "för att presentera sig"  innan matchen började.

Men till viss del symboliserar det också vår klubbanda.  Ett av hundratals lag i Storstockholms

fotbollsdjungel. Vi -läs ni -spelar match, snackar i omklädningsrummet  och sen går var och en till sitt. Det är inte Åshöjden direkt.

Till varje ny säsong dyker det upp nya spelare. SUS har alltid haft ett stort nätverk.

Jag minns själv när jag lirade halva vårsäsongen  med en trevlig kille som hette Mats.

Vårt snack inskränkte sig till "kom igen", "bra passning", "tar du stolpen" och sånt där.

Han var ganska bra målskytt om jag minns rätt.

Inte funderade jag på vad han pysslade med när han inte spelade fotboll framför mig.

Men så en söndag när jag tittade på  STV-Rapport blinkade jag till.

"Va fan gör han där?

Matte?

Jo! Matte analyserade den svenska statsskulden för en halv miljon tittare.

Nu måste jag jag runda av. Julskinkan kokar.

Leken med en fotboll fascinerar och triggar  alla. Minuterna innan man går ut på Stadshagens IP

eller i spelargången på Nou Camp - nog delar vi samma förväntan.

Text och bild:

Björne Halldén, högerback i SUS typ 78-90 eller nå't i den stilen. 

Om nån SUSare behöver muntras upp...

... kolla in den här filmen om SUS IF- de första 30 åren. Den gjordes till 30-årsjubileet 1997 men den har premiär på youtube.com exakt NU!

Check it!

SUS Forever

SUS på barrikaden

Två av Sveriges mest erkända ekonomer, professorerna Torsten Persson och Per Krusell, står bland sju undertecknare till debattartikeln på sidan sex i Dagens Nyheter idag (måndag). De levererar besk kritik mot SNS för censur av en utredning som underkänner privatiseringarna på en rad områden. Ansvar utkräves från SNS ledning av dessa ledamöter i SNS förtroenderåd.

Än sen?

Torsten och Per är före detta SUS-spelare båda två. Professor Persson på backen och professor Krusell på mitten. Torsten deltar också bland annat i utnämningen av pristagare till Nobels ekonomipris.

SUS gör, som vanligt, skillnad.

Åtminstone utanför plan.

/Elgen

Torsten Persson som spelare i SUS. Till höger SUS ordförande Ingemar Ederström, till vänster SUS sekreterare Anders Elghorn (notera det fina gamla blåa SUS-stället som fortfarande används i A - B-matcherna, red's anm).

Debattartikeln i DN 24/9 2011

Storkyrkoflickorna och pojkarna - en kort historik

Här följer en kort historik baserad på mina minnen av SFP. Allt för att förbereda SUS-medlemmar inför matchen på söndag:

Föreningen Storkyrkopojkarna är en underförening till Gamla Stans-föreningen Mäster Olofsgården. Föreningen har anor bak till 30-talet. Bland övriga verksamheter märks bl a scouterna som återkommande besökare av SUS TILLS JAG DÖR redan fått bildbevis på. Innan fotbollssektionen drog igång kring 1980 hade man främst ägnat sig åt handboll, pingis och bowling.
Jag, Max och David Sauter började våra fotbollskarriärer i SFP eller SP som det hette från början. Vi gick ju alla i Storkyrkoskolan i Gamla Stan som utgjorde rekryteringsunderlaget för SP. P-76 startade ca -83 skulle jag tro. Max var ju 75a men han och Micke Gräs (som också var 75a) fick dispens för att spela med P-76 eftersom det saknades folk. Detta var något som vissa motståndarlag kunde klaga på innan match men aldrig efter. Minns att vi också hade tjejer med ibland för att dryga ut spelartruppen. Min farsa var lagledare under de första åren. Vi tränade på en gräsplätt ute på Skeppsholmen:


Vi hade problem med Kanada-gässen som sket på planen. Hemmaplan var Tantos sjumannagrus. Vi vistades under nästan hela vår existens som lag på lägsta placeringen i lägsta divisionen. Jag tror det gick två säsonger innan vi gjorde vårt första mål. Dessförinnan hade vi dock tagit vår första poäng genom en heroisk försvarsinsats som gav 0-0. Jag själv stod i mål rätt mycket under de första åren. David Sauter tog sedan över det uppdraget under de senare säsongerna. Minns att Micke oftast spelade framåt och att Max var kantspelare, detta är dock mycket dunkla minnen. De som var intresserade att fortsätta med fotboll i p-76 värvades över till Brinkens IF när det blev dags att börja spela på 11-mannaplan. Detta erbjudande inkluderade inte våra 75or men jag och David fortsatte vår karriär i Brinken några år.

När P-76 bildades fanns det redan en tradition i klubben av att prestera lite knackigt i seriespelet. P-71orna hade en lång svit utan att göra mål i S:t Eriks-cupen och uppmärksammades med ett stort uppslag i Expressen med anledning av detta. Den barmhärtiga journalisten valde en vinkel om att det inte var så konstigt eftersom det inte fanns någon fotbollsplan i Gamla Stan. Med i det laget var bl a Göran Persson som idag är SFPs lagledare och kapten.

Samtidigt med P-71 bildades ett F-71 lag som bl a min syster spelade i. Detta bör ha varit omkring 1980. De var dom som efter ett strängt formulerat kravbrev till styrelsen lyckades ändra klubbens namn från SP till SFP. Jag minns än idag att det innehöll formuleringen "Vi är mäkta förgrymmade över ert kvinnoförtryck". Även F-71-laget levde ju länge med en motgångsförbannelse. Först någon gång när de var ca14-15år vände trenden, delvis pga en ny tränare. Det var min dåvarande fritidsledare som långt senare blev fotbollsexpert på Kanal 5, Pierre Jonsson som förde F-71orna till en serieseger. Damlaget som bildades ur F-71orna fortsatte bara några år in på nittiotalet innan det somnade in.

P-74 var ett lag som anfördes av David Lundberg, på den tiden kallad "Nalle" (av för mig okänd anledning). Hans pappa tränade laget och om jag minns rätt så var dom mer framgångsrika en de andra SFP-lagen, mycket pga David L som redan då var en skickligt dribbler och skytt. Åtminstone en spelare till i det laget figurerar fortfarande i SFP-tröjan och det är Matte som brukar lira bredvid David L på topp.

Stommen i dagens SP kommer från P-71 laget och kretsen kring Göran Persson. Men, historien om SFP från 90-talet och framåt känner jag inte särskilt väl. Statistiken från våra inbördes möten återfinns i Björns Hörna. Många internetanvändare är annars otåliga på SPs egen hemsida som är under konstruktion:



(Denna artikel publicerades första gången 29 mars 2007 på SUS TILLS JAG DÖR)

Sommarträning

En säsongsinledning som förutom mardrömsåret i sexan 2008 var SUS sämsta på 10 år, bara fyra segrar och ovanligt lite mål framåt. Helt klart krävdes en sommarträning utöver det vanliga för att få en höst med massa SUS-segrar och kunna nå den där åtråvärda andraplatsen. Förutom två stadiga löprundor har SUS #14 skapat mängder av positiva mentala bilder att ta med sig ut på planen genom att besöka nostalgisk fotbollsmark under sommaren. Ett fantastiskt besök förutom att det smärtar lite att se hur de gamla planerna nu blivit reducerade till simpla träningsplaner sedan den nya arenan tillkommit precis brevid, komplett med läktare och publikingång...

Björkliden IP (gamla 11-manna)

Björkliden IP (gamla 7-manna)

Björkliden IP (nya Arenan)

"Westis har alltid...."

Hasse iklädd Mariebergs tröja anno 1992

Ni kan nog alla fortsättningen på citatet i rubriken. Den droppades i omklädningsrum 6 efter en match mot Kronis, tror jag. Vi diskuterade kommande match mot Westis när Hasse kliver in i samtalet och utttalar det idag klassiska citatet "Westis har alltid spelat skitfotboll". Det vi själva alla hade tänkt men inte kunnat sätta ord på kom nu i en kort, koncentrerad mening som tydliggjorde allt.

Så förstå min glädje när jag efter segern mot Carioca i lördags gick omkring i fiket på Hagen och tittade på lagbilderna föreställandes olika Hagen-klubbar och andra lämpliga föreningar. Plötsligt dyker ett känt ansikte upp på bilden för Mariebergs A-lag anno 1992. Långt ut på högerkanten står allas vår Hans Olsson, "Hasse". Lite yngre, lite smärtare och kanske hade han inte ens sin Eagles tröja än. Men likväl Hasse.

10/8 2001: SuS IF - En Bro Förmyckers IF 3-1 (0-0)

Det har av någon outgrundlig anledning skrivits en del om En bro för myckers i kommentarerna här på STJD på sistone. Med anledning av detta har Old School redaktionen gjort ännu en djupdykning ner i arkiven för att hitta senaste mötet mellan SUS och EBFM. Det skedde 2001, en säsong som tidigare uppmärksammats här. Här följer matchrapporten (som, med tanke på den otroligt syrliga inställningen till basket, med största sannolikhet är skriven av Linus)

- - -

Poäng: 1-1 Danne (Ettan), 2-1 Ettan (David Sköld), 3-1 Ettan (Johan)
Laget: Christian
Milko, K-P, Axel, Håkan, Janne
Linus, Max, Björn, Johan, Danne, David Sköld
Christofer, Ettan
Dojjan: Håkan 2, Danne.
Publik: Stor, minst fyra flickvänner och två fruar, ett par
föräldrar samt vänner och annan släkt.

Första matchen på höstsäsongen var mot En Bro och vi hade revansch att kräva efter sen vidriga förlusten på våren. I laget hade vi en comeback från David Sköld som är tillbaka från proffssejour i Paris. Vi hade även med ett nyförvärv, Håkan Folin. Han är troligtvis den mest framgångsrike spelare SUS
haft med SM-guld, 2001 med Alvik Stockholm, och årets rookie på meritlista. Det är dock i basket så inte imponeras vi?!?!

Vi visade direkt att vi ville vinna och uppvisade en kämpaglöd som jag inte sett sen tidigt på säsongen. Några jättechanser skapade vi dock inte. De chanser vi hade kom faktiskt på hörnor. Vi var vid ett flertal av dessa mycket nära att trycka in bollen och även där visade vi en vilja som inte är vanlig. Vi ägde halvleken fullständigt men det stod trots det 0-0 i paus. Första 15 minuterna i andra tappade vi spelet och de kunde på sin enda chans i matchen göra 1-0. Det kändes mycket tungt. Otroligt orättvist. Vi tog dock tag i oss och fortsatte spela på. Utdelningen kom tillslut. Ettan sköt, tog egen retur och slog in bollen till Danne som lade in bollen i öppet mål.

Efter det såg matchen ut som i första med enda skillnaden att vi nu gjorde mål. En långboll på högerkanten jagades av David Sköld som i sista stegen vred till knät. Trots det fick han in bollen till Ettan som drog in den vid första stolpen. Dessvärre gjorde sig David ganska illa och fick kliva av. Ettan gjorde även 3-1 efter ett skolboksanfall. Björne slog en långboll ner mot höger hörnflagga. Därifrån slog Johan, tror jag, bollen snett inåt bakåt till Ettan som trots att han var kraftigt ihållen lyckades slänga sig och slå in bollen i bortre gaveln. Våra hörnor fortsatte vara bra och på en av dem nickade Axel bollen i undersidan av ribban men tyvärr ut sen.

Vi gjorde en mycket stabil match och Christian behövde inte göra en enda räddning. Bäst hos oss var nye Håkan som spelade hårt i mittlåset och avvärjde mycket snyggt i straffområdet ett flertal gånger. Som basketspelare
borde han också kunna bli ett vapen på fasta situationer där vi inte kan betraktas som direkt livsfarliga i vanliga fall. Bra var också Danne som kämpade föredömligt både på kanten och i mitten.

SUS seriesegrare

Att SUS kommer ta hem serien säsongen 2009 är väl i praktiken redan klart. Frågorna som återstår är hur det där målrekordet kommer att se ut vid seriens slut samt när SUS egentligen tog hem en serieseger senast. En koll i arkivet och ett samtal till Bengtsson på stff ger svaret som STJD redan tidigare varit på spåret. Nämligen att SUS under säsongen 2000 i den förhistoriska division 8 lekte (nåja) hem seriesegern efter 12 segrar, en oavgjord och tre förluster. Två av förlusterna kom mot klassiska rivalerna Björnligan medan den tredje kom mot Wasasönerna FF, som idag verkar ha lagt ner verksamheten.

Övrigt att komma ihåg från guldsäsongen är Axels klassiska bakfyllestraff mot serietvåan Legolas på Kristinebergs grus i en match som slutade 2-2. Forna tråklaget Badboll förnekade sig inte utan lämnade WO i sista seriematchen mot oss. Ett par veckor senare avslutades säsongen på en onsdag (!) med A mot B och ett stort antal shotsbrickor på finkrog (Crazy Horse red. anm).

Serietabellen nedan är rätt skön läsning, och om knappt fyra månader får vi se denna syn igen.

Elgens rapport nedan visar rätt tydligt att SUS tar sina seriesegrar med ungefär 10 års mellanrum. Innebär alltså att dagens trupp borde kunna ta hem åtminstone en serieseger till efter årets guld.

Rapport från Elgen:

1982 vann vi sjuan.1989 vann vi åttan.Det är vad jag minns från forntiden.Åkt ur har vi gjort lite då och då.Trots att uppflyttningsspöket varje år grinat oss i ansiktet.

Historiens vingslag hördes på Tanto BP...

Lasse Hallon, Johan Seidefors, Björne Hallon, Tommy Seidefors, Jonte Hallon

9 år 9 spelare

Jag älskar denna bild.

Den säger så mycket. Tolv glada killar på en bild varav nio stycken fortfarande spelar i laget nio år senare. Dessutom gör den mig glad då Hasse som inte spelar med oss längre var och kollade in matchen i söndags, tyvärr gick han i halvtid när vi fortfarande låg under. Vilken kämpe han var och tydligt är att SUS finns i hans hjärta.

Vidare så är det så otroligt kul att se Milko. Vem minns inte alla galna historier med honom, kommer ni ihåg när han kutade milen innan match för att han hade glömt att det var match? Eller vet ni vad han gör nu, nej det är klart att ni inte vet. Det vet ingen. Inte sen den där födelsedagsfesten i Malmköping.

Sen ser vi alla så unga ut och snygga ut jag tycker mig själv nästan se bredaxlad ut vilken måste vara en illusion då jag väger mer nu och den vikten kan ju knappast sitta på "fel" ställe på kroppen. Jag har ett härligt blodigt skrubbsår på knät. Åhh vilka minnen från grusmatcherna man har.

Kul att se att Björne som alltid har en undertröja oavsett värme. Samma sak med Linus och jag som aldrig värmer upp med matchtröjan, man vill ju inte visa motståndarna sitt nummer. Kanske gör Danne samma sak?

Se hur faderlig DD ser ut. Lite som en lagledare eller stolte förälder för sitt St:Erikscupsgäng som just vunnit sin första och enda match för säsongen.

Appropå Hasse. Kolla in hans knutna näve och känn hans vrål. Han sa alltid så bra saker på ett väldigt okonstlat sätt. I söndags sa han "Ett skitmål är också ett mål, bara in med den". Så mycket Hasse.

Uttrycket en bild säger mer än tusen ord är aldrig så sant för mig som när jag ser en bild som denna.

STJD!

7 juni 2002: Storkyrkopojkarna - SUS 2-3 (1-1)

På söndag möter vi Storkyrkopojkarna för kanske 111e gången i SUS IFs historia. Personligen kan jag inte minnas att vi någonsin förlorat men, som tidigare påpekats i denna reportageserie där vi tittar tillbaka på SUS moderna historia, är mitt minne inte det bästa.

Nåväl, 2002 var året då vi kom trea i div 7D efter Tensta och BOIS. Noterbart även att såväl Tudor som Westis vid denna tid var riktiga slagpåsar i serien - det var bättre förr...

SUS trupp 2002 är inte helt olik dagens. Av de 27 spelare som representerade SUS 2002 finns hela 18 stycken kvar i truppen 2009. Kontinuitet!Under seriens gång lyckades vi slå SP två gånger i matcher som hade följande gemensamt:
- SUS vann med 3-2
- matcherna spelades i otrolig hetta
- SPs målvakt blev skadad
- Linus var matchvärd

Linus testade en alternativ matchvärdsväst

Det första mötet beskriver Max på följande sätt:

- - -
Poäng: 1-0 Axel (Daniel, Stefan), 2-1 Håkan (Björn), 3-1 Daniel (Axel)

Laget: David S
Janne, David, Juan, Hasse, Andreas
Micke, Björn, Stefan, Daniel, Aaron
Max, Håkan

Matchvärd: Linus
Dojjan: Axel 1, Stefan 1, David D 1
Publik: 3 pers

SuS var obesegrade fem matcher i rad inför denna match och hade vid seger en delad andraplats i tabellen inför sista omgången innan sommaruppehållet. Sådana var förutsättningarna inför denna fredagsmatch i solskenet på Hagens gräs.

Oro i laget eftersom Björn eventuellt skulle bli tvungen att bryta sin rutin i hur han tar sig till matcherna. Hoppet vad det gäller vidskeplighet ställdes då till mig som spelar Pearl Jams Ten och brakar in på Stadshagen med Alive dundrandes hur högtalarna på Rockbilen. Men detta var inte det största problemet, vi stod nämligen utan målis eftersom såväl Jonte som Jonas inte kunde vara med. Bägge succé målisarna borta. Illa men som tur har vi demonreserven Sauter som är obesegrad som målvakt i SuS efter sitt inhopp mot Sthlm All stars förra året.

Inspirerade av Sveriges vinst mot Nigeria på morgon så började SuS i ett högt tempo med bra rörlighet och snabbt passnings spel precis som vi snackat om att vi ska spela. Vi skapade en massa målchanser och det tog inte lång tid innan Axel slog in 1-0 på volley efter ett snyggt anfall där Håkan på djupledsboll fick bollen till Max som slog den till Stefan som spelade fram till Danne som lyfte in bollen till Axel som inte missade. Kul!

Mittfältsspelet var strålande och det verkar som om Björne antingen styrketränat eller bara gått upp i vikt eftersom han numera river åt sig bollen allt som oftast. Stefan var grym på mitten och vann en massa i luften och dribblade likt ZZ (inte Johan, jag menar den riktiga). Försvarsspelet hölls ihop av David D som denna säsong varit så gott som felfri luften och brytningarna, strålande idag. Jojje var inte mycket sämre han, tuff att passera och stark i luften han med. De tillsammans med ytterbackarna släpper inte till många målchanser och det gjorde att Sauter i mål inte hade allt för mycket att göra. Anfallsspelet kunde dock ha varit lite bättre i alla fall avsluten.

Max, Håkan och Björne missade friläge. Max nickade utanför. Björn hade skott i ribban. Ja en massa missade chanser.Kul att vi skapar chanser med vårt rörliga spel men bollen ska in i nät också. Bättre skärpa i avsluten krävs.

1-1 slog ner som ett kroatiskt mål mot Italien efter en frispark som slogs in i öppet mål när Sauter ställde upp muren. Sista sparken i första halvlek. Skit!

I halvlek så dracks det en massa vatten detta krävdes i den då nästintill outhärdliga hettan. Vi snackade om att fortsätta att röra oss och att försöka skapa ytor för mittfältet som vid flera tillfällen fick chansen att bryta igenom.

Taggade och inspirerande så tog det inte lång tid innan Björn på pass från Max frispelar både Max och Håkan där Håkan har det bättre läget . Håkan snackar och Max flyttar på sig, Håkan fri med målisen så lobbar han enkelt in 2-1.

En halvtimme in i andra så springer Max från mittlinjen upp mot SPs straffområde efter ha fått påhejande rop från lagledande matchvärden Linus. Vid straffområdet så lyfts boll rakt in i mitten där Axel tar emot och lägger på ett skott som målvakten nätt och jämt räddar. Danne störtar på returen men vill inte glidtackla in den så han klackar in den. Bollen balanserar på mållinje och Axel stormar fram med motståndarnas målvakt. I närkampen dem emellan så får målvakten Axels knä hårt på sig och den precis nyexaminerade läkaren Axel –GRATTIS- håller på att orsaka en skada istället för att bota skador. Målvakten har dock räddat bollen men domaren har sett att bollen var över linjen i samband med Dannes klack och det är 3-1 till SuS.

Trötta men kämpandes så sliter SuS vidare och spelar helt OK även fast tröttheten lös igenom på många håll. Men SuS går mot ännu en ny seger då det efter en tveksam situation blåses straffspark. Aaron är på killen men bollen är borta från honom och fallet förstärks av killens dykande fall. Straffspark eller inte? Domaren blåste i alla fall och det är ju det som gäller.
Sauter är på straffen men kan inte hålla den och SP reducerar till 2-3. Det är dock endast tre minuter kvar och snart ljöd slutsignalen för trötta men nöjda SuSspelare som numera är obesegrade sex matcher i rad.

Stort plus till hela laget som genomförde matchen med en härlig inställning och hela tiden spelade fotboll. Rörelsen var jättebra och det gör att passarna blir lättare att slå. Härligt med ett spelande lag som kämpar, mer av det så kommer vi att fortsätt att ha lika roligt som mot SP.

Gooooooooo SuS!!!
/#11

Jakten kan börja

Vi har redan utsett Tidernas bästa SUS:are men imorgon får vi alla chansen att ta upp jakten på denna titel för framtida generationer att avgöra. Om vi inte når vägen helt fram så kan vi i alla fall imorgon påverka historiken på något sätt.

Vem gör första målet? Vem är bäst på plan? Vem är mest SUSk? Unt so weiter.

Jag ska ta chansen kan jag lova.

Den gränslösa fotbollen, av Björn Halldén

Meddelande till alla nya SUS'are (ni som spelat mindre än 5 år för klubben) men även till oss lite äldre. Läs detta och inspireras av den SUS'ska synen på fotboll i allmänhet och livet i synnerhet. Underbar läsning så här inför premiären. May SUS be with you - och låt stå!

Den gränslösa fotbollen
Lycka till SUS

Årsta, lördagen 12 maj 2009
Om några timmar går Bajentåget från Medborgarplatsen till Söderstadion. Så bjuder traditionen inför första hemmamatchen varje vår. Några tusen hälsar den nya säsongen välkommen. Även om Hammarby inte väcker några drömmar om större framgång i årets allsvenska (för mig är högsta divisionen allsvenskan oavsett vad marknaden påstår) så pirrar det i kroppen av förväntan.
Men det krävs nog att Bajens gamle avfälling Hasse Berggren, 68 år, har brutit benet för att Bajenförsvaret skall freda sig mot Gefle.

Vilken högtidsdag det är. Säsongsstart. Bollen rullar igen. Må vara att Liverpool, Barcelona och de andra är inne i sitt slutvarv. Det är nu det börjar i Sverige.
Om några veckor skall SUS i elden.

Fimpa innan match
Jag minns den tid jag gick till jobbet inför en tung arbetsdag. Det överskuggades av att det var match på kvällen. Sak samma att det var div 7! Johannesfred eller Tudor Arms. Det var match! Förväntan! Det pirrade som jag hoppas det pirrar för Ronaldo och Torres när det vaknar på morgonen. Tänker de också: "Vackert, det är match ikväll".
Tudor Arms ja! Vilket gäng. Är det likadant idag när de går ut till match som på 1980-talet? Kom direkt från omklädningsrummet till avspark. De som rökte fimpade. Ingen uppmjukning..

Mål åt alla håll
Jag cyklar gärna förbi Enskede IP. Sju, åtta planer gräs, konstgräs, sandplaner.Öppna spjäll överallt. Bosse Ringholm går där och myser som den klubbhövding han är. Hans rätta element.
I höstas stannade jag länge vid en av planerna. Ett gäng småknattar i intensiv match. Spelet gick åt alla håll. Fansen - föräldrarna och ledarna - deltog frenetiskt. Visade åt vilket håll spelarna skulle springa.
Det var två lag med funktionshindrade, många downies (yes, det heter så enligt Wikipedia). Intensitet och koncentration. Alla efter bollen, professionella målgester när den emellanåt rullade i mål. Vilken glädje. Vilka omfamningar. Fotbollen i sin prydno. Världssporten! Alla kan vara med. Hammarby har en sån sektion för funktionshindrade. Hammarby Jets.

Lagstadgat att stanna
Passerar man en fotbollsplan under pågående match är det lag på att stanna. Kolla läget. Se tendensen. Upptäcka vilka spelare som dominerar.
När Jonte var liten och vi cykelsemestrade var det också lag på att stanna vid varenda fotbollsplan vi passerade. Fram med bollen...strafftävling!
Vadå ett-mål?! Vi lirade ett-mål varje dag i min barndom. Ett jävla liv när den opartiske målvakten uppfattades som partisk. "Du släppte in den med flit - det märktes tydligt!" Palaver. Dela om! Spela allsvenskan!

Nou Camp eller Haningevallen - lika
Champions League eller St Erikscupen. Jämställt! För mig var det världstort att slå Västerhaninge i cupen. Sjumannalag, varm höstkväll ute i Haninge, slutet 50-tal. "Lill-Hinken" Holmberg gjorde enda målet. Resultatet stod i Expressen likväl som det stod att Barcelona slagit Juventus samma kväll. Vår seger lyste tydligast som jag minns det. Hur man klistrade upp den 5-millimeter breda strängen på väggen: Västerhaninge2 -Stureby4 0-1(0-0)

Alla man sett
Gårdsmatcher, klassmatcher, St Ericscupen - det snurrar i pallet av alla matcher man spelat och sett.

2001.Istanbul när Henke Larsson i 89:e minuten täppte till truten på 70 000 galna turkar som till dess var i VM. Andreas Andersson strödde mer salt i såren på övertid så vi svenskar fick militäreskort ut från arenan.

1999. Wembley när Paul Scholes medvetet tog ett gult kort efter 5 minuter genom att rita blodiga spår med dobbarna i Håkan Milds lår. Paul trodde han tagit herraväldet över mittfältet. Oj, vad han bedrog sig. Två minuter senare körde en ångvält över honom. Han förde därefter en tynande tillvaro längs sin kantremsa. Ångvälten hette Stefan Schwartz.

2009. Estadio do Dragao. Porto, 28 mars i år. Majstorovics och Mellbergs monstruösa kamp mot portugiserna i VM-kvalet. Fantastiskt stadion. Men vad tänker en 60-åring på. Jo, skrällen i Lissabon, EM-kval 1966, när Inge Danielsson gjorde sin planhalvlånga rusch och satte 2-1 mot VM-trean Portugal.

1958. En fullpackad sportstuga med en flimrig svart-vit TV där väggarna bågnade när alla gick i taket 5 minuter in på VM-finalen. Agne Simonsson rullade in 1-0. Sen troppade farmödrar, lantisarna och övriga mindre intresserade av, när brassarna tog över leken med den magiska bollen.

Det stora och det lilla med fotbollen hamnade nog i ett vägskäl ungefär vid den tiden.

Punka inför VM-finalen
Läs den här sanna berättelsen. Fundera på om Steven Gerrard kan säga samma sak till sin boss som Sigge Parling sade till George Raynor 15 minuter före VM-finalen på Råsunda.
George Raynor, managern, var galen. Vänstermittfältaren var försvunnen, (Det är 30 år före mobiltelefonen).
Sigge hade lovat att skjutsa sina svärföräldrar till matchen. De bodde på Värmdö. Sigge hade en gammal Simca som gick ryckigt. Fick punka - blev kraftigt sen. Hamnade i bilköerna på väg till fotbollsstadion. Trodde han skulle missa matchen. Visade svärfarsan vilken sektion de skulle in på. Parkerade bilen och gick till spelarentrén. Raynor var nära att klippa till honom. "Youre insane, stupid bastard!"
Det är sant! Sigge berättade det själv för mig på ett tåg för många år sen.
Men Sigge var ändå en av de få i det svenska laget som nådde maxprestation i finalen!

Blå boll sade domaren
Det stora och det lilla! En korpmatch i Västertorp på 80-talet. Sandplan. 7-manna. Löpande-band-matcher. Samma domare hela tiden. Alla bytte om i samma futt. "Domaren är stenpackad", sade spelarna i matchen före oss. Vi trodde det var bortsnack eftersom de förlorat.
Det var inte snack! Domaren dömde hit och dit, hur som helst. Det hjälpte inte hur vi än klagade. Inkast!
- Blå boll sade domaren.
De hade gul/svart-randigt och vi hade röda tröjor.
Vi bad honom blåsa av för halvtid när det hade gått 15 minuter över tiden. Han hängde med in i futten och halsade mer brännvin. "Fotbollen förbrödrar, sade han. Ni gnäller för mycket".
Andra halvlek blåste han av efter 12 minuter.
- Är ni nöjda nu, gnällfisar, sade han och vrålgarvade.
Var svårt att klaga. Vi ledde - och vann - med 1-0!

Internationella SUS
Visste ni att SUSIF förr i tiden var kopplad till universitetet? Anslagen krävde att vi måste representera Stockholm i Universitetscupen som spelades i olika städer. Även utomlands. I alla fall i Berlin några gånger. SUS satsade generellt hårt på uppvärmningen vid alla tillfällen. Vi hade ingen Lagerbäck som bestämde att vi skulle bo avskiljt inför turneringarna.
Disciplinen var under isen. Spelarna satsade på nattlånga banketter -fotbollen förbrödrar. Det är för övrigt själen i den här texten inför säsongstarten nästa vecka om du inte fattat det.
(Problemet med Berlin var att det både fanns Öst och Väst på den tiden. Vi stod länge på västra sidan och väntade på tåget som gick från Östberlin.)

Fotboll som raggfaktor
Min polare Classe såg också sin chans att hitta nya vänner när han var reseledare på Mallorca. Det är många år sen. Reseledarna för olika företag gjorde upp om match en tidig söndagsmorgon. Alla jobbade stenhårt med publiciteten inför matchen på nattklubbarna natten före. Classe - som var lovande junior i Hammarby - såg sin chans att imponera på flickorna.
Morgon! Grusplan. Stekhett. Åskådarna kom direkt så att säga. Många söta flickor! Classe gick vänsterytter -den kant där tjejerna stod. Burrade upp sig som en påfågel.
Kraftfull hög utspark, Classe förberedde sig på en mjuk konstnedtagning på låret. Bollen studsade på knäet! Rakt upp på hakan med full kraft. Classe svimmade.
Hygglig raggfaktor, trots allt. Flera tjejer tyckte synd om honom.

Plan som plan
Tro inte att min tid är förbi som spelare. Det är den aldrig. Man hittar alltid nya planer. Jag är fullt aktiv i mitt största rum i Årsta. Benen till bokhyllan bildar det ena målet, benen till en fåtölj bildar det andra. Där spelas hårda matcher mellan Bajen och Barcelona, United mot SUS och andra konstellationer. En liten boll, en farfar och ett barnbarn lyfter leken med bollen till internationella höjder. Drickalangning, frispark när bollen är under TV:n, allt är med. Fotboll har inga gränser (jo, kanske i Nordkorea och Burma)

Jag önskar SUS lycka och framgång säsongen 2009
och avslutar med vackraste dikten om fotbollen.

Hela bollen skall ligga still
När skoldagen var slut
brukade jag ensam cykla till den stora
fotbollsplanen.
Med riktiga mål.
Med riktig straffpunkt.
det var alltid en minut kvar
och oavgjort
när vi fick straff.
Jag lade bollen på straffpunkten
tog lång ansats
kanonhårt i krysset,
En eftermiddag
blev jag världsmästare
sjutton gånger
Bengt "Cidden" Andersson; 1991

Björn Halldén,
vänsterback i SUS mästarlag
division 7D 1982