Det gick fan inge bra alltså. SUS var minst lika bra som dom andra lagen, eller snarare bättre, men drabbades av extrem oflyt. I turneringen spelade tre Norrtull-lag mestadels befolkade av unga och ambitiösa men obegåvade fotbollsspelare, två Westermalm-lag och SUS. Inget av de andra lagen imponerade men var effektiva i de få avslut de hade. SUS däremot spelade genuint ostrategiskt, desorganiserat och slarvigt både defensivt och offensivt, men blixtrade också som alltid till med förunderliga bollkontakter och rörelsemönster. Undertecknad inledde turneringen i målet, och skosnöret gick upp direkt. För mig var turneringen förstörd redan där och så snart det kom nån boll så släppte jag in den. Det blev 3-0 trots att SUS spelmässigt var dominanta. I andra matchen inleddes en uppryckning när vi genom två snygga mål gick ikapp till 2-2 mot Norrtull. Strax innan slutsignalen nicklobbar Theis dock in ett snyggt självmål till ställningen 2-3. En jämn match slutar sedan 0-1 efter ett lite märkligt SUS-byte. I fjärde matchen hamnar vi återigen i underläge med 0-2 men vänder denna gång till 2-2 vilket blir slutställning. I det här läget är finalen långt borta men vi inser att vi har Westermalms A-lag i sista matchen och att dom dittills är obesegrade. Vinner vi den så är vi naturligtvis moraliska segrare. Med lite ytterligare Club-Mate innanför västen och en lite bättre inställning går SUS in och är det klart bättre laget. Vi för spelet och har många helt öppna lägen som borde blivit mål. Med tio sekunder kvar gör dock undertecknad bort sig rejält när jag serverar Westermalm med en målpass. Jag ska här vara helt uppriktig och erkänna att det kändes tråkigt.
Andra skäl till att det inte gick något vidare; vi var kanske några spelare för många, ingen kom nog nånsin in i någon av matcherna som bara var 10 minuter långa. Hade Jonte stått i mål hade vi garanterat vunnit i år igen. Vi borde haft Theis på topp från början, ryktet om att han egentligen är back borde vi ignorerat, i SUS backlinje kom han inte till sin rätt iallafall.
Men vad var positivt kan man fråga sig? Jo, alla drack av Club-Maten och gillade den. Jensing fick smaka och gillade den inte. Uffe Lundberg uttryckte på sitt kantiga sätt att han ville höra suspod-avsnittet med Westis, något han hittills inte förmått göra. Målen vi gjorde var alla snygga. Stämningen i truppen var hyfsat gemytlig trots de sportsliga motgångarna. Lite extra plus för Amirs brorsa Iman som gjorde en solid insats. RZL imponerade i målet de sista två matcherna. Varken Norrtull eller Westermalm är lag som kan lära SUS någonting och det är ju positivt.
Nu laddar vi om till söndag. Kom igen och klicka ja på bokat.se
/F
