Den säger så mycket. Tolv glada killar på en bild varav nio stycken fortfarande spelar i laget nio år senare. Dessutom gör den mig glad då Hasse som inte spelar med oss längre var och kollade in matchen i söndags, tyvärr gick han i halvtid när vi fortfarande låg under. Vilken kämpe han var och tydligt är att SUS finns i hans hjärta.
Vidare så är det så otroligt kul att se Milko. Vem minns inte alla galna historier med honom, kommer ni ihåg när han kutade milen innan match för att han hade glömt att det var match? Eller vet ni vad han gör nu, nej det är klart att ni inte vet. Det vet ingen. Inte sen den där födelsedagsfesten i Malmköping.
Sen ser vi alla så unga ut och snygga ut jag tycker mig själv nästan se bredaxlad ut vilken måste vara en illusion då jag väger mer nu och den vikten kan ju knappast sitta på "fel" ställe på kroppen. Jag har ett härligt blodigt skrubbsår på knät. Åhh vilka minnen från grusmatcherna man har.
Kul att se att Björne som alltid har en undertröja oavsett värme. Samma sak med Linus och jag som aldrig värmer upp med matchtröjan, man vill ju inte visa motståndarna sitt nummer. Kanske gör Danne samma sak?
Se hur faderlig DD ser ut. Lite som en lagledare eller stolte förälder för sitt St:Erikscupsgäng som just vunnit sin första och enda match för säsongen.
Appropå Hasse. Kolla in hans knutna näve och känn hans vrål. Han sa alltid så bra saker på ett väldigt okonstlat sätt. I söndags sa han "Ett skitmål är också ett mål, bara in med den". Så mycket Hasse.
Uttrycket en bild säger mer än tusen ord är aldrig så sant för mig som när jag ser en bild som denna.
STJD!
