Tolkarna - SUS 3-2 (1-0)
Mål
2-1 Diego
3-2 Garmén
Det har blivit en tråkig vana att SUS får kämpa in i det sista för att få ihop en ordentlig trupp inför matcherna. Denna vecka gjordes två nyförvärv vilket innebar 12-mannatrupp från start. Garmén lovade ansluta de 25 sista minutrarna av matchen. SUS "game plan" blev alltså att hålla stången till 65e minuten, för att sedan se "Ludacris" komma in och avgöra. Kanske hade planen gått i lås om det inte var för att SUS vid det laget fått inte mindre än 4 ordentliga skador i truppen. Det började med att Stefan i målet blev rammad av den lille nian i Tolkarna som med full fart och långt efter att Stefan fångat bollen fullföljer en för länge sedan förlorad situation. Detta var i andra minuten och Stefan fick rejält ont i nacken och fick efter några minuter liggande på plan gå av för att ersättas av Axel i målet. Att nian bara fick ett gult kort var sorgligt. Kanske kunde man intressera en åklagare för fallet som mer liknade grov misshandel. Att nian knappt fick någon ytterligare speltid vittnar om nått sorts närvarande omdöme på Tolkarnas bänk, i alla fall. Det blev alltså en riktigt usel start på matchen. SUS hade dock ett hyfsat grundspel med intentionen att äga boll och rulla runt. Bougt och Hampus utgjorde ett spelskickligt och stabilt mittbackspar och Diego visade fina initiativ i sin fria offensiva roll (han syntes i alla fall lite överallt på plan). SUS vaskade dock inte fram så många lägen och halvvägs in i matchen får Tolkarna en hörna och bollen trillar ner på fel fötter och bollen kan enkelt slås i mål. I slutet av halvleken skadas även Saman så illa att tvingades utgå. Detta innebar att Stefan, trots sin allt stelare nacke klev in på en ytterposition i förhoppningen att slippa närkampsspel. SUS fortsatta att vara det spelande laget i andra halvlek och tanken var nog att sakta trycka tillbaka Tolkarna genom vägvinnande passningsspel. En bit in i halvleken kommer dock en konstig sekvens där en Tolk vid sidlinjen tjongar iväg en lång boll på djupet som för alla närvarande var uppenbart ute större delen av sin luftfärd för att möjligen skruvas in på plan vid sin första studs. Det var i alla fall tillräckligt uppenbart att samtliga spelare förutom en Tolk slutade spela. Domaren blåste dock aldrig och det hela blev ett friläge som resulterade i mål. 2-0 underläge således och ingen Garmén i sikte. SUS gav inte upp för det även om ett visst missmod nog började sprida sig. Diego gör plötsligen en fin aktion till vänster och drar iväg en halvvolley som sitter i bortre burgaveln. 2-1 och hoppet tändes! Sen minns jag inte den exakta kronologin, men jag tror det började med att Linus blir omildt behandlad och stukar foten. I ungefär samma veva dyker Danne Garmén upp och svidar om fort för att ansluta till oss kvarvarande 10 SUSare på plan. Kort därpå skadar sig även "nya Danne", Hampus trevliga nyförvärv för dagen och SUS är åter nere på 10 man. Efter ett centralt bolltapp hugger Tolkarna till igen och får ett ganska enkelt 3-1-mål när trötta SUSare står och ser på. Det hindrar dock inte gamle skyttekungen Garmén från att lite senare trycka in 3-2-reduceringen på trasslig situation vid ett inlägg. Med reducerat manskap blir det dock ingen ordentlig slutforcering från SUS sida och uddamålsförlusten blir ett faktum. Det var helt enkelt en väldigt motig dag på Hagen. Trots det tycker jag att vi har goda skäl att vara optimistiska inför framtiden. Nyckeln till en positiv utveckling stavas nog "nyförvärv" vilket konstarerades av Dag efteråt. SUS 2018 är klart bättre än så här om vi ges chansen att spela som vi vill över 90 minuter. Och för att kunna göra det behövs en hållbar trupp varje vecka. Nu förlorar vi tyvärr Båten till NYC ett år och med tanke på att han kanske varit SUS starkaste spelare de gånga säsongerna blir det svårt att fylla det tomrummet. Men det finns mycket kvalitet i SUS så om vi bara får ihop 14-15 man till matcherna har vi inget att frukta. Det som gör att jag inte känner mig orolig är att jag noterat att flera av de yngre SUSare verkar börja bry sig om SUS på riktigt, och visar en vilja att ta tag i situationen. Stämningen i laget är välbevarad och fin, och ambitionen att ta det lugnt innan match men göra allt för att vinna under match är intakt. Det kommer gå bra det här, om vi bara hjälps åt lite extra framöver.
KÄMPA SUS KÄMPA!
måndag 20 augusti 2018
söndag 12 augusti 2018
Mörkret på Lidingö
Vad kan man säga om matchen? Ett sommarpausigt SUS med några bonusspelare och en inte allt för frisk trupp spelade mot ett inte alltför bra Gazoliners, dock räckte det inte. Miljön var närmast fantastisk med gräsplan, sval vind och sol samt så spelade motståndaren en gästvänlig fotboll. Under dessa omständigheter är det värt att notera för historieböckerna att Linus tog i för kung och fosterland på bra skottlägen i straffområdet vid nästan en handfull tillfällen (halvvolleyn). Diego visade även en avsaknad av industrisemester och latinamerikanskt blod genom några nästan självframspelade möjligheter. Nittikilo Stefan offrade hälsan för SUS och Bosse som var ny på bänken gjorde ett aktivt intryck. Tröstemålet (som inte skulle behövt vara det enda målet) var en ettrig framspelning av Davas som från klorna av tre stycken Gaz-försvarare passade bollen i precis den rätta vinkeln, som man bara kan utantill efter åratal på KTH, till Jasper som bara behövde blunda och tänka på nästa sekunds målgest.
Nästa match tar vi! Allez SUS!
onsdag 8 augusti 2018
Äntligen höst!
På lördag börjar höstsäsongen för SUS med bortamatch mot Lidingö Gazoliners. Vårsäsongen innehöll både toppar och dalar, med ett antal sköna segrar och en överkörning av serieledarna i Djursholm (som dock inte gav några poäng). I vissa matcher var bänken lite väl tom och motståndet har överlag visat sig vara förhållandevis starkt i år så den typen av brister kan bestraffas hårt. Men, man kan ändå konstatera att SUS har kvalitet för att slå samtliga lag i serien, om vi bara ville. Och om vi också gör det så kanske vi ändå slipper avancemang tack vare den något skrala poängskörden (10p) från våren. Så om vi får lust skulle vi kunna ge allt för att vinna de resterande nio matcherna. Vi får se!
Tweet
måndag 25 juni 2018
SUS sörjer BeeJay
Som läsare av STJD kunnat notera har vi i kommentarsfältet fått beskedet att BeeJay lämnat jordelivet och det fyller oss med djup sorg.
För oss i SUS dök BeeJay upp som en för oss helt okänd välformulerad kommentator på bloggen för lite mindre än 10 år sedan. Han använde alltid namnet BeeJay och hans humor och obervationsförmåga blev snabbt uppenbar för STJDs läsekrets. Det var som att STJD och BeeJay sände från samma frekvens. BeeJay förstod SUS bättre än någon annan utomstående. Det blev med tiden uppenbart att denne BeeJay också ofta såg matcherna, men han gjorde aldrig något väsen av sig så det var länge oklart för oss vem han var. Omkring 2013, när SUSs podcast SUSPOD firade sina triumfer, lyckades vi dock få tag i BeeJay som i själva verket hette Bjarne. I vanlig ordning överraskade vi vårt uppringda intervjuoffer direkt i sändning. Den något förvånade Bjarne hade inget emot att låta sig intervjuas men han lyfte samtidigt fram att han trivdes med att verka i det tysta. Han berättade om sina aktiva år i Westermalm och samtalet kretsade en hel del kring SUSs på den tiden lite kärva förhållande till Westis, som inte på något sätt verkade hindra den upplyste BeeJay från att gilla båda lagen. Trots idoga försök att få BeeJay att säga något misskrediterande om Westis lyckades vi aldrig med det. Han hade en lakonisk humor och en förmåga att låta vår småaktighet flyta förbi utan att låta sig dras med. Han var den typen av supporter som söker något annat än konfrontationen med motståndaren. Det blev uppenbart hur väl insatt han var i SUS spel och trupp. Efter hans deltagande i podcasten blev det standard att vi hejade på varann när han kom upp på Hagen. Han visade sig vara kring 70-årsåldern, med vitnande mustasch, jeans, skinnjacka, en sportbag över axeln och en förtroendeingivande finsk accent. Hans närvaro på STJD ökade också och man vande sig vid att han kom med en pregnant matchanalys i kommentarsfältet nån timme efter att matchen var slut. Med tanke på att han också förblev Westis-supporter i hjärtat var det något väldigt speciellt att se honom på läktaren match efter match. Det blev som en symbol för att det vi gjorde i SUS hade någon mening, att vi var rätt ute på något sätt, att våra kvaliteter inte var en chimär. Vi skrev vid den här tiden ofta om det vi kallade ”Slow football”, den finaste typ av fotboll som nästan bara spelas i division 7 och som innebär en förhöjd upplevelse, där det långsamt böljande spelet också lämnar utrymme för solnedgången i väster och doften av hägg bakom södra kortsidan, känslan av att ligga under med 0-2 i paus och sedan förlora, men ändå känna efteråt att man vunnit någonting. När SUS hade ekonomisk kris för några är sedan gick BeeJay in med dubbla medlemskap i klubben för att rädda oss, och han belönades med en SUS-mössa och en flaska Club Mate. Han berättade senare att Club Maten smakade askkopp, precis som vi i SUS alltid sagt, det är ju en ”acquired taste” som det heter, precis som SUS.
Att BeeJay nu lämnat jordelivet fyller oss med stor sorg. Det är fortfarande mycket som är oss okänt om hans personliga förhållanden i övrigt men det känns ändå som att vi kände honom precis så bra som man känner en riktigt nära trogen vän.
/Axel SUS IF
PS. Om någon som läser detta vet var BeeJay ligger begraven så mejla gärna axelhaglund@hotmail.com. DS.
Tweet
För oss i SUS dök BeeJay upp som en för oss helt okänd välformulerad kommentator på bloggen för lite mindre än 10 år sedan. Han använde alltid namnet BeeJay och hans humor och obervationsförmåga blev snabbt uppenbar för STJDs läsekrets. Det var som att STJD och BeeJay sände från samma frekvens. BeeJay förstod SUS bättre än någon annan utomstående. Det blev med tiden uppenbart att denne BeeJay också ofta såg matcherna, men han gjorde aldrig något väsen av sig så det var länge oklart för oss vem han var. Omkring 2013, när SUSs podcast SUSPOD firade sina triumfer, lyckades vi dock få tag i BeeJay som i själva verket hette Bjarne. I vanlig ordning överraskade vi vårt uppringda intervjuoffer direkt i sändning. Den något förvånade Bjarne hade inget emot att låta sig intervjuas men han lyfte samtidigt fram att han trivdes med att verka i det tysta. Han berättade om sina aktiva år i Westermalm och samtalet kretsade en hel del kring SUSs på den tiden lite kärva förhållande till Westis, som inte på något sätt verkade hindra den upplyste BeeJay från att gilla båda lagen. Trots idoga försök att få BeeJay att säga något misskrediterande om Westis lyckades vi aldrig med det. Han hade en lakonisk humor och en förmåga att låta vår småaktighet flyta förbi utan att låta sig dras med. Han var den typen av supporter som söker något annat än konfrontationen med motståndaren. Det blev uppenbart hur väl insatt han var i SUS spel och trupp. Efter hans deltagande i podcasten blev det standard att vi hejade på varann när han kom upp på Hagen. Han visade sig vara kring 70-årsåldern, med vitnande mustasch, jeans, skinnjacka, en sportbag över axeln och en förtroendeingivande finsk accent. Hans närvaro på STJD ökade också och man vande sig vid att han kom med en pregnant matchanalys i kommentarsfältet nån timme efter att matchen var slut. Med tanke på att han också förblev Westis-supporter i hjärtat var det något väldigt speciellt att se honom på läktaren match efter match. Det blev som en symbol för att det vi gjorde i SUS hade någon mening, att vi var rätt ute på något sätt, att våra kvaliteter inte var en chimär. Vi skrev vid den här tiden ofta om det vi kallade ”Slow football”, den finaste typ av fotboll som nästan bara spelas i division 7 och som innebär en förhöjd upplevelse, där det långsamt böljande spelet också lämnar utrymme för solnedgången i väster och doften av hägg bakom södra kortsidan, känslan av att ligga under med 0-2 i paus och sedan förlora, men ändå känna efteråt att man vunnit någonting. När SUS hade ekonomisk kris för några är sedan gick BeeJay in med dubbla medlemskap i klubben för att rädda oss, och han belönades med en SUS-mössa och en flaska Club Mate. Han berättade senare att Club Maten smakade askkopp, precis som vi i SUS alltid sagt, det är ju en ”acquired taste” som det heter, precis som SUS.
Att BeeJay nu lämnat jordelivet fyller oss med stor sorg. Det är fortfarande mycket som är oss okänt om hans personliga förhållanden i övrigt men det känns ändå som att vi kände honom precis så bra som man känner en riktigt nära trogen vän.
/Axel SUS IF
PS. Om någon som läser detta vet var BeeJay ligger begraven så mejla gärna axelhaglund@hotmail.com. DS.
måndag 18 juni 2018
SUS lämnade regnet och 7D bakom sig för våren och laddar upp inför hösten
Nu sommarpaus - over and out.
söndag 3 juni 2018
Gärdets FF - SUS IF 1-2
0-1 av Måns som spelade ut halva backlinjen.
0-2 av Linus som med dunder och brak från vänsterbacksposition satt ett långskott, kliniskt, i buren.
lördag 2 juni 2018
SUS IFs egen Lasse Richt omnämnd i DN
https://www.dn.se/sport/fotboll/chefen-richt-ingen-har-kant-underdanig-radsla-for-zlatan/
Efter ett långt fotbollsliv hade Lasse Richt skaffat sig erfarenhet från samtliga divisioner i den svenska seriefotbollen förutom division SUS, och han var därmed kvalificerad för kröningen av karriären: han fick avsluta sin aktiva karriär i SUS IF. Efter det återstod bara att chefa över landslaget. Läs mera i DNs reportage i länken. (DN har tyvärr skrivit fel dock, vi heter inte Stockholms Studenters IF, avgå Wolodarski!)
Tweet
Efter ett långt fotbollsliv hade Lasse Richt skaffat sig erfarenhet från samtliga divisioner i den svenska seriefotbollen förutom division SUS, och han var därmed kvalificerad för kröningen av karriären: han fick avsluta sin aktiva karriär i SUS IF. Efter det återstod bara att chefa över landslaget. Läs mera i DNs reportage i länken. (DN har tyvärr skrivit fel dock, vi heter inte Stockholms Studenters IF, avgå Wolodarski!)
måndag 28 maj 2018
BeeJay - var är du?
Efter sex spelade omgångar av årets serie har en mycket obehaglig känsla vuxit sig allt starkare för varje match som gått. SUS finaste supporter de senaste åren; BeeJay har lyst med sin frånvaro. Att se honom sitta där på Stadshagens läktare, kanske utbyta en kort hälsning genom en blickkontakt och en nickning, för att några timmar senare läsa en utsökt kommentar här på bloggen, har varit en av de finaste delarna av susskapet. När han nu missat sex matcher i rad, inklusive Jaspers hästspark förra veckan och mycket annat, har oron för vad som hindrat BeeJay att dyka upp bli ohanterlig. Är det någon som vet något? Skriv en kommentar. Och om du finns därute BeeJay, visa ett livstecken, för SUS saknar dig.
Tweet
söndag 13 maj 2018
Ännu ett derby, ännu en kross
Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade redan öppnat för allmänheten men rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparna hade likväl slutat sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare saffransblommorna, vilka tagit skydd för den annalkande värmen under ett ofruktsamt päronträd; syrenerna hade allt de kunde önska sig för att gå i full blom. Ty solen solen stod över Liljeholmen och sköt hela kvastar av strålar mot öster; de gingo genom rökarna från Bergsund, de ilade fram över Riddarfjärden, klättrade upp till korset på Riddarholmskyrkan, kastade sig över till Tyskans branta tak, lekte med vimplarna på skeppsbrobåtarna, illuminerade i fönstren på stora Sjötullen, eklärerade Lidingöskogarna och tonade bort i ett rosenfärgat moln, långt, långt ut i fjärran, där havet ligger. Den bofink som flugit mot nordväst, kunde se att över Stadshagen lös de mot avbytarbåsen. Någon vind var det inte tal om. Planen var inbäddad i ljuvlig försommarvärme, och där var ett liv och ett kiv.
Det var ju nämligen match mot Kronis igen. SUS saknade några klassiska spelare. Hallberg, Tollmar, Björne, Garmen, och Lepp; Martin, Jocke och bröderna Welff, för en yngre läsekrets. Ja, även KJ förstås. Annars var det mesta sig likt. Derby-dags, och ännu en chans att kjossa laget med de glåmigaste ställen i stan; själva meningen med SUS.
Upptakten till drabbningen tillgodogör man sig bäst här:
https://susfotboll.blogspot.se/2007/05/krossa-kronis.html
https://susfotboll.blogspot.se/2007/05/krossa-kronis.html
Kalenderbitaren kanske finner visst intresse i att ögna det här.
Till slut blåste domarn hursomhelst igång. Och SUS dominerade fullständigt. Det stod tidigt klart att det inte skulle bli remi. Istället blev det, som så många gånger förr, en veritabel utklassning, inte helt olik de här:
Byt ut några namn mot Jonathan, Jasper och Båt, Tobias, Hampus och Dag, Diego, Oskar, Måns, och du lär göra dig en hyfsad bild av hur gräset trampades också denna gång. Det var ljumt och varmt, Kronis slog långt; Oskar satte två, Måns en. Så var den derbysagan all.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)