Årsbästa 2017 signerat Dan Lepp

https://open.spotify.com/user/danlepp/playlist/4TziB3IMXhiWny0OsK5YKc?si=t83SuinbSd-hlg-KPbPOxg

Serien 2018

SUS firar lite jul

Det har bjudits på gubbröra och snaps, köttbullar och strömming. Dag har just gått. Men Ingmar har ingalunda gett upp idén om en femtioårsfest, och Max drömmer om SUS-nytt i pappformat. SUS gamla kapten har varit på tal, och så även äpplet och päronträdet. Danne dök aldrig upp, och Linus fick bekymmer med familjelogistiken, medan Båten fick influensa. Jonathan var förbi en sväng, men var tvungen att sticka till Frescati och spela boll med Pihl och Hallberg. Kul att hålla igång, sa han när han gick. Ingemar och Domeij funderar vidare på kassörssysslan och kaptensbindeln. Borde den gå till någon med gedigen historia? Man måste i alla fall våga leda lite, och vilja springa en del. Ja, det gäller nog båda sysslorna. Betalningsviljan är visst ganska låg – i paritet med viljan att byta av, sägs det.

SUS tackar Simon

Nu är det officiellt: Simon lämnar SUS IF och går tillbaka till Sthlm Snipers därifrån han kom för 3,5 år sedan. I en klubb som SUS sker det snudd på aldrig att spelare byter till annan klubb inom samma division. Mer vanligt är det med övergångar till division fyra, alternativt att man lägger skorna på hyllan. Men, Simon är inte vem som helst. Han är en spelare och person som kom till SUS som frälsare i nödens tid, och hans vägar är och skall vara outgrundliga. I SUS-mytologin framträder han såhär med lite perspektiv som en motsvarighet till Bagger Vance från filmen Legenden om Bagger Vance (2000, Regi: Robert Redford). Matt Damon (SUS) spelar en golfspelare på dekis och Will Smith (Simon) är en mystisk caddie som kommer vandrande över green från ingenstans (Snipers) en mörk, varm och fuktig kväll i 1930-talets Georgia. Simon tar sig an SUS, och kommer med den ena kloka repliken efter den andra, med total sportslig framgång som följd naturligtvis, innan han försvinner tillbaka till Snipers lika plötsligt som han kom. 

Men vad är det som gör Simon så speciell? Jag tror det har att göra med hans attityd. Han har en obändigt positiv inställning, med siktet inställt lite längre bort än de flesta. Han är en föreningsmänniska utav guds nåde. Han har på egen hand fyllt SUS-truppen med nya unga fantastiska spelare ur sitt kontaktnät, som i sin tur tagit med andra nya unga fantastiska spelare osv osv. Och som spelare har Simon gjort sina främsta insatser när SUS gått på knäna. Då har hans smarta fördelningspolitik på innermittfältet varit en fröjd att se. Jag tror att han önskat sig fler mål framåt, för på rak arm minns jag bara en kasse, och den var lustigt nog mot Snipers en kylig försäsongsmatch ca 2015. 

När Simon nu försvinner in i dimman så behöver man nästan nypa sig i armen. Var det bara en lycklig dröm? Men jag tror inte att han vill att vi ska deppa.

We’ll meet again some sunny day...

Poste restante?

Månde detta ha kommit fram? Eller kan SPIK ha lagt vantarna på det på vägen? Någon avsändare satte jag aldrig på kuvertet, så åter till avsändaren ska det väl i alla fall inte behöva gå...

Jag har hittat hem. Jag har hittat MELON CRUSH.

Årets prisutdelning

Det var lyckat på H-C igår. Davas delade ut priser och böcker lite kors och tvärs, och passade även på att ge sig själv en bok om Kafka, om jag minns rätt. Jag tror att priserna fördelade sig såhär ungefär:

Årets rookie: Hampus Andersson

Årets skyttekung: Daniel Bougt (10 pytsar)

Årets buse: Kalle Tollmar

Årets mål: Henrik Hallberg

Årets inlägg: Dag Granath

Årets SUSare: Jonathan Ragnartz

Fyrklöverns specialpris: BeeJay

Årets åskådare: Ordf Ingemar
Flest spelade matcher i SUS någonsin: Anders (ca 1000) 

Axels hederspris till Årets Ledare: Jasper Käld

Fyrklöverns Specialpris

Går, ytterst välförtjänt, till BeeJay för sin närvaro på matcher och i bloggen

Kyligt väder imorgon kl 18.00

SUS IF A-lag - Stigges Dream Team

När jag var liten samlade jag på VHS-kassetter med fotbollsfilmer. "The Road To Munich" handlade om Hollands kvalmatcher till EM i Västtyskland 1988. Det var förstås fantastiskt med Gullit, Van Basten, bröderna Koeman och Rijkard. Om det gjordes en motsvarande fotbollsdokumentär om SUS IFs säsong 2017 kunde den heta "The Road To Hang-Chow". Vad skulle man inte ge för att få säsongen sammanfattad på en VHS-kassett! Alla Ragnartz frilägesräddningar, Granaths monster-krossbollar, Båtens iskalla straffar, Stefans sena ankomster, Jojjes nickdueller, Simons knäsäkra närkampsspel, Garméns nickmål, Jaspers brytningar och Jockes skalltrauman, bara för att skrapa lite på ytan av den bägare av fotbollsgodis som svämmat över under 2017. Den traditionella avslutningen mellan SUS IFs A-lag och B-lag (även kallat Stigges Dream Team, eller ibland kort och gott Dream Team) med efterföljande bankett på Fridhemsplans i särklass mest prisvärda restaurang Hang-Chow, brukar åtminstone bli ett tillfälle att blicka tillbaka och minnas. Väl mött där!