Men vad är det som gör Simon så speciell? Jag tror det har att göra med hans attityd. Han har en obändigt positiv inställning, med siktet inställt lite längre bort än de flesta. Han är en föreningsmänniska utav guds nåde. Han har på egen hand fyllt SUS-truppen med nya unga fantastiska spelare ur sitt kontaktnät, som i sin tur tagit med andra nya unga fantastiska spelare osv osv. Och som spelare har Simon gjort sina främsta insatser när SUS gått på knäna. Då har hans smarta fördelningspolitik på innermittfältet varit en fröjd att se. Jag tror att han önskat sig fler mål framåt, för på rak arm minns jag bara en kasse, och den var lustigt nog mot Snipers en kylig försäsongsmatch ca 2015.
När Simon nu försvinner in i dimman så behöver man nästan nypa sig i armen. Var det bara en lycklig dröm? Men jag tror inte att han vill att vi ska deppa.
We’ll meet again some sunny day...