Ja, det visade sig att Bougt hade suttit och skissat på ny taktik på tåget från Uppsala, och ville bestämt sjösätta ett spelsystemens motsvarighet till ett palindrom: 1-4-1-4-1. Jonathan var given i den ena ändan, Tollmar i den andra. I mitten av alltsammans hade Bougt tänkt sig undertecknad, framför en fyrbackslinje, och bakom ett offensivt fyrmannamittfält, där yttrarna skulle styra spelet på ett något oortodoxt sätt (läs mer på fejan om de allra mest känsliga taktiska detaljerna).
Mittbackssituationen var dock lite oklar, och när vi räknade in och insåg att även Stefan var på plats i god tid, och med stort följe, var snart mittpositionen vigd åt honom. Tror även han informerades om att han spelade på just en sådan sittande mittposition. Men att döma av våra samtal efter matchen hade han aldrig riktigt förstått att vi var ute efter att spela palindrom-fotboll. Kanske trodde han att vi spelade som vi alltid gjort, men med Jason som släpande forward. Vi gick aldrig in på det. Men eventuellt var systemet inte lika nytt som det såg ut på pappret, ty Stefan går ju alltid långt tillbaka och hämtar boll.
Samtidigt lärde vi ju oss i fjol att Sniper är känsliga för taktiska formationer som går utöver det allra vanligaste. Minns matchen i Enskede på försäsongen, när Sniper gick upp till 0-2 mot ett 1-4-4-2-SUS, och sedan tappade allt till 3-2 i andra halvlek, efter omställning till 1-4-2-3-1 – eller om det var 1-4-4-1-1. Samma effekt fick dagens taktiska drag. Sniper var riktigt bleka, och utan den rosa-skodda pantern i mål hade det kunnat gå hål på dem långt tidigare, och kanske även rinna iväg. Andra halvlek kändes långa stunder som spel mot ett mål. Som mittback passade det ganska bra. En känning i vaden från söndagens match mot KFK bäddade för hyfsat statiska positioner på bakplan.
Vad kan man säga om kantspelet, då? Jo, det märks att SUS föryngrats. Joakim var bra på plan, och låg bakom ett målen med en heroisk nick ut ur eget straffområde på en Sniper-hörna. I något annat sammanhang hade den kanske inte rönt så stor uppmärksamhet. Men den som sett hans bleka anlete i halvtid, och hört talas om bravaderna i Slakthusområdet under fredagsnatten, inser snart att den där nicken måste gett upphov till rejäla stötvågor. Jonathan, som hade förlustat sig på liknande sätt, hade i alla fall fått fatt i en nybakad morgonlimpa på väg hem från samma galej, men gluten är ju inte för alla numera, och det är tveksamt om någon av dem faktiskt ätit någon frukost. Men åter till kantspelet, där SUS i långa stunder spelade en helt igenom gluten-intolerant högerkant, där Leppen gick i djupet, och det med bravur. Han kunde haft fler assist än den han tog, om gemene SUSare ställt in siktet lite bättre.
Vänsterkanten var nog inte fullt så förgiftad som högerkanten. Tobias såg inte särskilt bakis ut, och K-J var på sin höjd lite förkyld, och verkade inte ens lida av håll. Hans kaptensbindel gick för övrigt riktigt bra med nya ställen. Det är ingen tvekan om att blått-blått-rött var ett långt bättre val än blått-svart-svart hade varit. Nu var det fin harmoni mellan armar och ben när K-J, med sin röda bindel, drog iväg inåt, utåt, framåt.
Ja, ställen var ju dagens verkliga höjdpunkt. Det riktigt lös om SUS i vårsolen, och man såg inte skymten av den badbyxliknande linningen på shortsen. Den som innan match undrade över hur det skulle vara att spela i kort ärm i den kyliga vinden insåg snart att man inte behöver ta många steg för att bli varm även om armarna. Tröjorna värmde till och med det statiska mittlåset. Jasper var häpnadsväckande nog aningen svettig efteråt. Och även om det blev efterlängtad seger, får man nog säga att ställen övertrumfade avsluten på mål, eller avsluten mot mål. Under andra halvlek avlossade SUS ett hundratal skott som missade målramen. Och fram till 75:e tog alltså rosa pantern återstoden. Men det såg ändå bra ut framåt; Tollmar var brun och fin efter veckor i solen, och det såg ut som att kombinationsspelet kommer sitta perfekt när serien startar om en knapp månad. Nye Jason gjorde mycket bra på mitten, och borde kunna sätta en strut ganska snart, och Mike bröt in fint från kanten. Från bänken hade dessutom SUS ett helgjutet stöd i Simon (vems sida han var på och vems bänk han satt på var dock en öppen fråga enligt Joakim, och jag glömde titta efter ordentligt) samt inte minst Oscar och Nora; och förutom ett par young guns och några old-boys var det egentligen bara ADG och Edith som saknades för en helt igenom SUSk lördag. Men de gör nog bäst i att komma och titta på en mer attraktiv arena. Det är lite synd om Sniper som tvingas spela sina matcher granne med E4, och med utsikt över stans allra mest anskrämliga hotell på andra sidan Mälarhöjdsmotet (min mor har varit fullkomligt allergisk mot det där bygget sedan det dök upp i mitten av 80-talet).
Bild och kompletterande analys kommer.
