SUS på stan

När Lepp har vernissage är SUS på plats!

ÅRSMÖTE MED SUS IF PÅ RESTAURANG MOLDAU 17 maj 2017

1.     Mötet öppnas av klubbens ordförande Ingemar Ederström.

2.     Ingemar väljs till mötesordförande och sittande klubbsekreterare Anders Elghorn till mötessekreterare.

3.     Linus Elghorn och David Domeij blir justeringsmän och rösträknare.

4.     Föredragningslistan fastställs. 

5.    5a, Verksamhetsberättelsen konstaterar dystra faktum att 2016 blev den sämsta säsongen i SUS historia. Lagledaren Axel Haglund noterar dålig närvaro, varje match har varit en kamp för lagledaren att få ihop fullt lag. Inte en enda vinst på våren. 0-16 mot Tudor Arms torde vara klubbens största förlust genom tiderna. Sportsligt: ”All time low”, konstaterar Axel. Han mejlade via Simon Öhrlin de unga spelarna och bad om namn på framtida spelare. En bra målvakt kom på hösten. Fem oavgjorda blev det, bland annat mot ettan, tvåan och trean i serien, så det ser bättre ut inför 2017. Kanske kan den nya lagledaren Jasper Käld få en trevligare matchning detta år. Han tog över efter Axel på en lättsam tillställning hemma hos just Axel. Grunden är lagd, stämningen är bra i laget.A mot B, eller Stigges Dream Team som B-laget kallas efter förre ordföranden, Stigge Ramsten, spelades som sjumanna. Slutade 11-9 till A-laget om man får tro några deltagare.

5b, Kassören David Domeij redovisar en vinst 2016 på 2 980 kr, mycket tack vare de ca 6 000 kr som kom in via Svettjugan i samband med matcher och 2 700 som f d spelare i "SUS vänner" bidrog med.De nya tröjorna belastar bara 2016 till en del, resten av kostnaderna drabbar budgeten för 2017. 2016 blev helt OK ekonomiskt, konstaterar kassören David.

5c, Revisor David Sköld skriver i sin berättelse: Efter genomgång av resultat och balansräkning för räkenskapsåret 2016 i SUS IF finner jag att allt är gott. De allmosor som räddade föreningens ekonomi, eller i alla fall besparade lagledningen ett och annat bokat mejl i amerikansk fundraising-anda, i brytpunkten mellan 2015 och 2016, ser fortfarande ut att skänka viss stabilitet till klubbens ekonomi. Det tyder också på att det inom klubben finns ett socialt och kulturellt kapital som inte helt igenom syns i den formella bokföringen, men som vittnar om både en lång och stark klubbtradition och ett livslångt engagemang för klubben bland så väl aktiva som passiva medlemmar. Allt tyder alltså på att här utövas idrott endast för nöjes skull.

6. Därefter beviljade årsmötets deltagare enhälligt styrelsen ansvarsfrihet.

7. Valberedningen för SUSIF har efter intensiva och långvariga konsultationer kommit fram till följande förslag gällande styrelsesammansättning för kommande verksamhetsår.

Då klubben närmar sig en glänsande milstolpe i dess dynamiska historia och 50 års dagen närmar sig raskt, vill Valberedningen ta det säkra före det osäkra och med acklamation föreslå omval av samtliga styrelse ledamöter 2017/18.

Washington DC 17/5 2017

Valberedningen gm Rolf Porseryd.

Men, årsmötet tänkte annorlunda och valde, helt enligt praxis, in nya lagledaren Jasper Käld och avtackade Daniel Garmén för hans uppoffrande arbete. Styrelsen består nu av Ingemar Ederström, ordförande, David Domeij, kassör, Anders Elghorn sekreterare och ledamöterna Linus Elghorn, Axel Haglund, Jasper Käld och Simon Öhrlin.

8. David Sköld valdes om som revisor med Daniel Garmén som suppleant. 

9. Valberedningen får nytt förtroende, Rolf Porseryd, Tommy Seidefors och Björn Halldén.

10. Efter lång diskussion beslutar årsmötet för första gången på många år att höja medlemsavgiften, från 1 200 kr till 1 500 kr per år för aktiva/spelande medlemmar från och med nästa år. Passiva medlemmar betalar även i fortsättningen 200 kr. Viktigt: den som inte betalar är inte försäkrad, poängterar ordföranden. 1 200 kr betalas in på 68 69 70-5. Tips till den som har jobb: dra kostnaden på friskvårdsbidraget!

Svettjugan SKA betalas, det finns det styrelsebeslut på, enligt klubbens sekreterare.

Om inte medlemmarna betalar så finns det inget SUS nästa år, meddelar kassören bistert.

11. SUS IF fyller 50 år i år! Det ska vi fira med en fest i höst för aktiva och före detta. Då ska vi snacka fotboll. Var det bättre förr? Vilken upplaga av SUS är den bästa genom tiderna?

Lördagen 21 oktober ska festen hållas. Inbjudan kommer. 

Festkommitté ska utses, den får bestämma tid och lokal. Känner du för att delta eller har synpunkter kan du höra av dig till någon i styrelsen.

12. Budgeten för 2017 ser så här långt (17/5) mörk ut. David kalkylerar med en förlust på 15 000 kr. Om inte medlemsavgifterna strömmar in och Svettjugan betalas exemplariskt, så är SUS IF akut nedläggningshotat. Dock slipper vi nästa år den engångskostnad på  dryga 5 000 kr som tröjorna belastar 2017 med. Det krävs minst 20 betalande aktiva medlemmar och gärna några fler passiva för att 2017 ska bli bra. Det finns ett gäng gamla spelare och tillskyndare som troget betalar, ett par av dem heter Elghorn, några Ederström, Janne Hansson, Rolf Porseryd. 

Svettjugan ska i princip täcka domarkostnaderna. 

13. Svettjugan kan från och med nu även kallas dubbeltjugan eftersom årsmötet beslutar att dubbla avgiften vid match. Det kostar nu 40 kronor per match att spela i SUS.

14. Tack och ajö från SUS IFs högsta beslutande organ.

Gå också in på SUS levande hemsida STJD, ”SUS tills jag dör” (http://susfotboll.blogspot.se/). Där kan man ladda ner instagram och hitta vidare till SUS-podden.

Och, som sagt; att betala medlemsavgiften är som att ta en kall dusch, det känns bättre efteråt. Gör det: 1 200 kr till 68 69 70-5.

Vid protokollet

Anders Elghorn justering justering

Klubbsekr David Domeij Linus Elghorn

Söderkamraterna - SUS 0-4 (0-2)

Fin kväll ändå

SUS – Westis: 0 - 3

Det är ju en gammal truism att Westis spelar skitfotboll, och alltid har gjort det. Vissa pekar på att detta kan ha att göra med att klubben fostrats på tuviga stadion, och för alltid kommer försöka spela volley-fotboll som en konsekvens därav. Andra kanske härleder det till att klubben varje vår samlas i dikesrenen för att plocka skräp, för att riktigt svetsa samman sin brokiga skara kring en gemensam nämnare. Jag tror dock inte att detta är hela sanningen, även om den pekar i intressanta riktningar, som exempelvis Lacan’s lek med ordet poubelle, skit, skräp, men också poo-belle, kanske inte så mycket “vacker skit” – som dagens ungdom nog skulle vilja det ha – som att förhöja skiten och skräpet till konstart. Ja, ju mer man tänker på det, desto mer oundviklig tycks Lacan vara för att riktigt förstå den skitfotboll som kommit att bli Westis landmärke, och som kommit att binda upp klubbens hela identitet.

Det här går ju nämligen också tillbaka till idén om den rena njutningens fundamentala omöjlighet, lustens och passionens inneboende barriärrev, som gör att vi alltid strandar i våra försök att nå fullständig harmoni med vår omgivning. För en klubb som en gång besökt fotbollens finrum, och som ständigt syntes sträva uppåt och dithän, torde alla andra serier blekna i jämförelse – och inte minst seriesystemets allra nedersta regioner (även om det nog kan finnas viss tröst i att faktiskt vinna ibland). Att så innerligt åtrå ett avancemang upp i seriesystemet som Westis tycks göra, ständigt med ögonen på förstaplatsen i sin serie, men ändå åka jojo mellan sexan och sjuan år in och år ut, måste onekligen skava. Det är lätt att tänka sig den frustration och ångest som präglar en klubb som tycks hålla fast vid föreställningen om att spel i (betydligt) högre serier slutligen kunde bringa harmoni och hemmahörighet, och ge ohämmat utlopp för all den lust att spela boll som döljer sig någonstans långt där inne. Att med ett fullspäckat träningsprogram (rykten talar om åtminstone två pass i veckan) och laguttagningar där träningsflit och ens senaste insats på övningsplanen faktiskt har viss betydelse, harva vidare i division sex, nu sju, måste rent ut sagt kännas skit. Som att samla skräp. Poubelle? För en klubb som vuxit upp och nått sina allra främste framgångar på tuviga stadion kan man väl inte heller vänta sig annat än den ständigt söker sig tillbaks till sina rötter – att drömmen om en återkomst till fotbollens finrum ständigt går tillbaka till tjong, bank, bong. Liten tuva, stora lass, bäst att bara brunka. Om inte annat, så får väl drömmen om högre höjder och den vackra och förlösta fotbollen generera viss skit på vägen, som en åtråns biprodukt – i allra högsta grad poubelle. Ja, låtom oss, på vägen upp och i brist på mer talang, göra skitfotbollen till en alldeles egen konstform, poo-belle…

Ja, detta är nog bara att skrapa på ytan på ett fall som säkert skulle lämpa sig för många år av analys, klinisk, såväl som mer socialt orienterad. Men den mer pressande frågan är hur denna konstform – poo-belle – tog sig uttryck igår?

Jo, genom ett snålt och väldigt jämnt ställningskrig, där SUS efter någon halvtimme spelad gav Westis ett mål till skänks. Axel säger ibland att han vill vara en del av lösningen, inte problemet, och därför bör börja jogga. Här, som så ofta förr, var dock problemet att Axel valde att stiga av plan. Som ett brev på posten kom 0-1, då Axel tog ett byte när han trodde SUS hade bollen i säkert förvar. Även om detta ofta var fallet igår, stämde det inte just här. Och på väg mot sidlinjen, eller om han kanske hunnit av, och Cotto tio meter in, gör Westis ett riktigt skitmål. Lärdom? Axel kan med fördel läsa Lacans berömda essä om brevet som faktiskt aldrig anländer hos mottagaren, snarare än att börja springa. Ty om han bara blir kvar på plan, uppstår sällan några problem. Därmed ingen skugga över Cotto, som naturligtvis var lysande. Men själva bytet var, i brist på bättre ord, skit.

Hur som helst ser SUS ut att reda ut det hela, och dominerar stundom det ställningskrig som matchen i stor utsträckning är. Westis ger inte mycket, men SUS tar ändå för sig. Och Westis är inte direkt livsfarliga. Det tjongas mest, än hit, än dit. Och efter halvtidsvilan vill jag minnas att SUS tar över mer och mer. Ja, SUS gör faktiskt rättmätigt 1-1, efter att Dag skickat en frispark i ribban, Båten nickat returen i precis samma överliggare, och till slut lyckats bredsida in ett mål i bortre gaveln. Domarn dömde dock felaktigt för offside. Han noterade visst aldrig Westis vänsterback, som upphävde alla möjligheter till offside i situationen. Ett vackert mål värt ett bättre öde än att slängas rätt ner i soptunnan, därom tvistar nog ens Westis.

Istället får Westis 10:a, eller om det var 6:an, en slumpboll mot sig ut i skottsektorn med tjugo minuter kvar, och slår på en sån där drömträff som gör att klubben mot alla odds lyckas hålla drömmen om grönare betesmarker vid liv. Han tycktes faktiskt bli förvånad själv, skytten. En volley-boll, i perfekt båge mellan ribba och utsträckt målis. Och man kan bara ana vilken tanke som föregick manövern: liten tuva… bäst att bara tjonga…

Det vill sig inte riktigt för SUS offensiv. Det finns chanser, men Westis målis sattes inte på svårare prov än vid 1-1, nånsin igen. Istället bildar Westis klunga vid första stolpen på en hörna framåt slutet, och lyckas skarva bollen vidare till en löpare på borte, som skallar in trean, sin lilla mössa till trots. Och där stannar det – det som mycket väl hade kunnat bli en något mera målsnål 1-1-match. Så kändes det. Skit också.

SUS – SPIK: 4-2

I elfte timman gick SUS från tio man till tretton, och det såg avgjort ut redan på förhand. Det rådde aldrig någon tvekan om att di blå skulle ta hem det. SPIK hade nämligen tagit SUS laginfo på stff på  orden och utgick från att vi spelade i rött-svart-rött-svart. Man kan undra var de varit hela vintern, när SUS-färgerna avhandlats både här och där, i omröstningar och i bildserier från adidas allra innersta rum? Ja, inte i SUS stängda Facebook-grupp, det var uppenbart. För även SPIK kom i blått. Men de fick genast lägga sig, och ta på sig sina röda reservställ – deras stff-info vittnade nämligen om rött, så ingen kan väl klamra oss för att ha tassat in på deras marker.

Ja, sen fick de lägga sig igen, så snart SUS fått luft i matchbollen, och lagen bytt sida efter slantsinglingen. K-J var nämligen (äntligen) tillbaka och serverade snart Tollmar på första ytan från långt ner på högerflanken: 1-0, inom fem minuter eller liknande. Sedan blev det rätt snart 2-0, om jag minns rätt på inspel från vänster, den här gången. Davas slog en ledig boll in mot två som löpte mot mål. Den gick förbi den första, och nådde nätt och jämt fram till Dan, som rakade in ännu ett, och tog sig därmed upp i skytteligaledning, enligt hörsägen.

Det är nu ingen tvekan om att SUS dominerar fullständigt. Öster har inget att göra i motljuset, men det var fantastiskt att se honom igen. Och någon gång i slutet av halvleken låtsas Martin att han är Xabi Alonso, och skickar in en ballong från mittcirkeln. 3-0, precis som på Lidingö i fjol, vill jag minnas. Snyggt, och man kan fråga sig om det ens delas ut assist på den där typen av pytsar. Kanske kom den i så fall från Dag; han var bra, och fördelade mycket boll från sin sittande position. Få märkte nog av hans ömmande baksida.

Efter trean tog vi paus, och bestämde oss för att det stod 0-0 inför andra, men också att det nog skulle räcka att ställa in skorna för att ta hem det. Så började vi också, lät SPIK spela lite, men tog sedan fullständigt över. En bit in laddade SUS egen Erik Karlsson in 4-0 på läckert skott. Han hade haft bud på ett Cavani-karate-mål redan i första, och det här kom inte som någon överraskning för någon. En stund senare hade han ett ännu finare skott som också kunde ha resulterat, men den tog i det överliggande virket. Så vi fick nöja oss med fyra, och bjöd sedan på lite hönsgård mot slutet, så att SPIK kunde trösta sig med ett par baljor. Någon av dem skulle ju på fest efteråt. Men det blev aldrig spännande. Och SUS trend är tydlig. Torsk, oavgjord, vinst. Bäva Westis; nalkas utskåpning.

Gulddojja till hela laget, som påminde om att svackan utan alltför många vinster var just en svacka. Tillfällig, och knappt ens något man minns numera. Det ska även nämnas att Cotto och Tobbe inte var oävna. Något för Anton att titta på, kanske?

Glöm för övrigt inte att Swisha Jasper. Domarn verkar ha tagit hutlöst betalt. Men så var han också från en annan planet än den stackarn vi fick oss till låns i lördags.

SUS - SPIK

Allez SUS,

I skrivande stund ser det halvtamt ut för att få ett fulltaligt SUS för morgondagens match mot SPIK. Men vad är då bättre än att SUS alltid överraskar, den optimismen finns och den är stark. Just nu är det tio stycken starka SUSare som har möjligheten att spela imorgon. Hatten av för alla som deltar! Liten sneak peak för morgondagens vinnande laguppställning ges här ut i en paintversion, den riktiga versionen är mycket fagrare.

Undertecknad har en stark förnimmelse om att matchen blir en jämn kamp och att SUS sätter det vinnande målet i minutintervallet; 70-80 spelade matchminuter.

STJD Exclusive: Bougts straff till 2-2

https://youtu.be/lEzzqpgSTlU

Match mot Kronis lördag 6/5 Stadshagen kl 14.00!

En liten men urstark trupp ser ut att ha vuxit fram. Jag har hört att Ragnartz tar vantarna och chefsstrateg Bougt är tillbaka. 90kg-Bohlin har klickat ja och Jojje, alla tiders främsta mittback, skuren i granit, har klickat Ja. Vi har Davas, vi har Lepp, och Elo spelar sin första i blåstället (tror jag). Tobbe och Martin som är pålitliga och vassa SUSare kommer. Kaptenens lillebror kommer och det snackas om en ny Christian också. Och Tollmar kommer över bron med sin kanon. Vädret ser ut att bli fint. Dags att Kiossa Kionis helt enkelt.

This just in från JS!

Om 10 minuter möter jag Hallberg i byrå-SM. #sus