SUS - SP 5-1 (1-1)

Foto: Elin och Nora

Mål:

1-0 Elo (Hallberg)

2-1 Tollmar (straff)

3-1 Elo (JS)

4-1 Tollmar (Hallberg)

5-1 Lepp (Stefan)

Matchrapport:

Fantastisk dag på Stadshagen, svalka i luften och värme i solen och hjärtat. SUS var 10,5 spelare när matchen startade, nästan 13 en bit in i första och sen 12 efter att Anton gick av pga sin ljumske. Det var en onödigt jämn första halvlek (resultatmässigt) och en skön defilering i andra. SUS skapade många fina chanser som inte resulterade och med högre effektivitet hade det blivit tvåsiffrigt. Elo som väldigt giftig på vänsterkanten satte 1-0. SP krigade in 1-1 efter försvarsmissar i SUS mot slutet av första. Nästan omedelbart i början på andra halvlek löper Davas sig fri, blir fälld i straffområdet -> straff. Tollmar får förtroendet men ser så loj ut när han stegar fram att många av oss var inställda på en miss. Det blev tvärtom, pang! ribba in hur säkert som helst. SUS gnetade på och Elos 3-1 var välförtjänt. Sen ledsnade nog SP lite för det kändes plötsligen som att SUS spelade med en man mer på plan. Tollmar dundrade in 4-1 efter en trasslig situation i straffområdet och Lepp gör ett klassmål när han precis klivit upp på högerytterposition och rinner igenom och avslutar distinkt med högern vid bortre stolpen, kanske dagens vackraste balja. Men vem var bäst på plan? Jo det var Stefan! Kanske var det att han blivit nyinvald i SUS Styrelse, jag vet inte, men han tog ett stort ansvar för att jobba ner motståndarna på mitten så länge matchen levde. 

Stefans dotter Nora som precis fått se sin tredje raka SUS-match för i år tittade lurigt på Axel efter matchen och sa hemlighetsfullt -Nu vet jag varför ni vann! Anledningen visade sig vara att Axel bar en majblomma ovanför SUS-knappen på sin träningsoverallsjacka.

Majblomman - anledningen att SUS vann

En majblomma köpt av just Nora i samband med förrförra matchen. Ju mer jag tänker på det, ju mer inser jag att det stämmer. Visst är det viktigt att någon gör målen och räddningarna på plan, men alla människor runt SUS är precis lika viktiga. Ingemar, ordföranden som kommer ner och kollar och stöttar. Lille Måns som ligger och sover i sin vagn när Hallberg assisterar SUS-mål på plan. Tora som swishar förbi Hagen med lilla Anita, precis så att Dan hinner pricka in 5-1. Nora, som kan tänka sig att spela ett Pettson & Findus-spel på en ipad på SUS bänk i 90 minuter. Barn, flickvänner, pojkvänner, äkta hälfter, vänner, bekanta och bekantas bekanta som mer eller mindre medvetet möjliggör att SUSarna på plan är just där för att vinna segrar åt just SUS. Det är värt ett stort TACK!

Vad finns mer att rapportera? Jo. Storkyrkopojkarna. Flera spelare i SUS har ju SP som moderklubb (Axel, Sauter, Max). Men nånting verkar ha hänt sen Guran P släppt rodret. -Vi är ju inget lag, konstaterade en förstämd SPare efter matchen. Och stämningen verkar inge vidare i den anrika klubben. En spelare utmärkte sig dessutom genom att vara väldigt ilsken och han utvärderade SUS fortlöpande på ett både högljutt och mycket negativt sätt. SUS var tydligen det sämsta lag han någonsin mött. Det var verkligen tråkigt att höra, men ganska lätt att ta ändå, en dag som denna.