Lidingö Gazoliners - SUS IF 3-1 (1-0)

Mål

2-1 Björn (Oskar)

Matchreferat

Fyfan vad härligt det var att spela på naturgräs. Idylliska Breviks IP låg jättejättelångt ut på Lidingö, så långt att man kunde se Åland om man stog på tå, och dessutom så pass otillgängligt att SUS elva spelare blev just elva exakt när klockan slog fem. Chrille som fick se onödigt mycket av Lidingö idag, kom springande från parkeringen lagom till avspark. Domarna är inte nådiga mot lag som SUS, dom saknar förståelse för 'Idrott för nöjes skull'-konceptet och stirrar istället på klockan och regelboken hela tiden. En lustig sak var att domaren höll en LÅNG föreläsning om att alla byten skulle ske vid mittlinjen. Detta var alltså helt irrelevant för SUS som ju saknade avbytare. 

SUS hänger med bra från start. Björn verkar pigg, Oskar är vass på vänsterkanten och Stefan, ja Stefan alltså, han förtjänar en egen essä egentligen. Han är så fruktansvärt bra. Elo kommenterade det häromsistens, att Stefan ju spelar på en helt egen nivå, högt över alla andra stackars innermittfältare i division 7, som han ju fullständigt bryter ner med sina vändningar, finter och nickdueller. Och kanske var det det underbara naturgräset som fick inspirationen att rinna till lite extra, så var det iallafall för mig själv. Det var, utan att överdriva, helt otroligt härligt att spela på den här mattan. Det väckte minnen från min framgångsrika ungdom, att kasta sig in i en duell på gräs är något speciellt, och lämnar inget över åt tvekan. Det är som att planen är skonsammare mot kroppen också, och att den gör en snabbare, kvickare och mer uthållig. 

Sluta gagga om planen farfar, tänker nog läsaren vid det här laget. OK.

Vi höll som sagt i spelet bra, men dom gjorde ju förstås exakt som BeeJay förvarnat om, slog långbollar på duktiga forwards. Det kom dessutom fram, i samband med en hörna, att dom faktiskt tränar! Inte så 7igt, men annars var dom väl ett rätt sympatiskt 'gäng' att möta. Gnällde inte mycket alls t ex, men det var kanske för att dom fick alla domsluten med sig. Hursomhelst, 1-0 var en långboll, jag sprang ikapp killen och trodde att jag sugit in honom s a s, strax utanför straffområddet, men då sköt han direkt på volley, helt otagbart för Chrille. Inget att göra. SUS tar över spelet mer och mer och Jojje nickar in 1-1 på en hörna. Men domaren dömde bort det för att han tyckte Jojje gått lite hårt fram i luften, suck. 1-0 stod sig halvleken ut. I paus kändes allt bra, vi kände att, den här matchen skulle vi kunna vinna, och det hade vi verkligen kunnat!
I andra fortsätter SUS att vara bäst spelmässigt. Erik spelar fint på topp. Davas löper föredömligt. Dani och Mange spelar tryggt på ytterbacksplatserna och RZL gör det bra på högeryttern. Tyvärr får dom 2-0 på en lite liknande situation som 1-0. Men det får inte SUS att hänga läpp. Vi trummar på och får till slut in reduceringen i en tilltrasslad situation där den notoriske måltjuven Björn håller sig framme. Man måste älska Björn! Fan vad jag kommer sakna honom! Dalarna förtjänar inte honom.

Det logiska här hade varit ett snabbt 2-2, SUS hade liksom jobbat ihop till det egentligen. Istället sätter dom 3-1 på en kontring förstås. Det har tyvärr blivit melodin den här säsongen hittills, tråkigt nog. SUS fortsätter att skapa resten av matchen men utan resultat. En värdig förlust igen alltså.

Stämningen i laget efteråt var god. Det är ju lite tabu att vara glad efter förlust men det var faktiskt en riktigt skön match det här ändå.

Nu slår vi KTH i nästa, Tolkarna i nästnästa och sen är det sommarlov, jippi!

/A