STJD i Buenos Aires: San Lorenzo vs Boca Juniors, en reseberättelse.

STJD på plats. En reseberättelse från ett fotbollsderby i Buenos Aires.

Dörren till den vita vanen slås upp och ut springer en liten nervös man i brun t-tröja. Han är ansvarig för vår lilla grupp, som ska ta oss från hyfsat snoffsiga Palermo Hollywood (!) till San Lorenzos arena, och mötet med Boca Juniors. Vår spansktalande vän översätter Brun-tröjans energiska order:

Det är väldigt viktigt att ingen, under några omständigheter, nämner Boca Juniors när vi kommer fram. Och, absolut inte klappa eller jubla om de gör mål. Helst inte ensa titta åt deras sektion och eller fotografera den. Folka kan bli.. tveksamma till vad vi gör där… och då kan det bli jobbig stämning.

Vi fattar precis. Dagen innan har division 1-laget (!!) River Plate blockerat vägarna när motståndarfansen från Quilmes skulle åka hem, samt försökt komma åt de uppskattningsvis 30 bussarna. Fullskaliga upplopp som följd. Allt naturligtvis direktsänt på tv.

Vi inser allvaret och kommer snabbt överens om att hålla på San Lorenzo. Och faktum är att hur kan man låta bli?

San Lorenzos fotbollslag tvingades, efter att deras hemmaarena gjort konkurs, söka en ny hemvist i Buenos Aires. Den gamla arenan revs snabbt för att istället bli garage och/eller shoppingcenter, beroende på vem man frågar. Fans och styrelse har sedan dess försökt hitta sätt att återvända. Det finns tydligen en ny lag som säger att man i vissa fall har historisk rätt till kulturellt erkänd mark (!) och med detta vapen driver man nu en enorm kampanj mot staden. Under tiden sjunger fansen fortfarande om platsen de kommer ifrån, Barrio de Boedo:

Vengo del barrio de Boedo

barrio de murga y carnaval

te juro que en los malos momentos

siempre te voy a acompañar

dale dale matador

dale dale matador

dale dale dale dale matador

Den nya arenan är faktiskt riktigt fin, men ligger i ett väldigt slummigt område. Man kan tänka sig att den svenska polisen haft vissa synpunkter på att det ligger drivor med gatsten och rör längs vägen upp till arenan.

Stämningen är faktiskt lite som ett stockholmsderby 2002-2003. Elektrisk, fast 30 grader varmt. Och istället för 35 000 pers är det uppskattningsvis ca 50-60 000. Fullsatt, så när som på avspärrade sektioner mellan Boca’s sektion och bortre långsidan. Som redan är åtskild eftersom att varje sektion är fristående. Detta spelar mindre roll i mitten på andra halvlek då projektiler far fram och tillbaka mellan just dessa sektioner. 

Fem minuter innan match är det fortfarande halvtomt på bortasektionen. Fast bara i mitten. Den delen hålla alltid öppen för Barra Bravas – som plötsligt gör entré i form av en dansande karneval med parasoller och flaggor. Och trummor. Hemmasektionen är redan proppfull, men till vår förvången kommer även där ett karnevaltåg med trummor och parasoller. Som på något sätt knökar sig in i mitten. Vilket drag. Nu är alla på plats och matchen kan börja.

Fotbollen är tyvärr märkligt svag. Man kan skylla på värmen – förutom att polisen skjuter med snäll vattenkanon runt hela arenan för att kyla ned publiken, så är det dessutom en slags femminuters-timeout i mitten av varje halvlek för återhämtning. VM-94 vibbar.

Passningar missas och spelet är trevande. De är generellt otroligt skickliga individuellt, men som lag går det långsamt. Taktiskt sätt är det väldigt annorlunda, då de flesta anfall byggs upp genom långa passningar som möts av felvända forwards, som antingen vänder upp (aldrig), spelar hem (nästan alltid), eller blir nedsparkad (ibland). Domaren tillåter mycket och blåser egentligen bara när det är flagranta nedsparkningar i syfte att skada – vilket undertecknad personligen gillar.

På vår läktare är det full fart. ALLA sjunger och kör med bägge händerna i luften. I halvtid blir det trist stämning då en icke önskvärd person är på väg upp på läktaren, en fd. spelare som ev. bytt klubb gissar vi. Han och hans följe blir snabbt uppmötta av arga hemmafans som tycker att här ska du inte vara. Polisen rusar upp och lyckas få ned mannen igen, som bara skakar på huvudet och verkar tycka att det hela är olyckligt. 

I kurvan är det extas. De sjunger och hoppar oavbrutet.

I andra halvlek gör plötsligt gör Boca 0-1 och den sektionen exploderar. Det underbara är att det gör även hemmasektionen, som fan inte tänker Bocas fans stjäla showen. Spelet böljar lite, men Boca är mycket bättre. 0-2 kommer i mitten av andra… och då återstår inte mycket mer för San Lorenzo-spelarna är att ta hämnd. Tre röda kort i matchen sista minuter känns bra.

Efter matchen är vi beredda på krig, men istället vägrar kurvan att lämna. Alla stannar kvar och sjunger högre än de gjort under matchen. Ända tills hela Boca sektionen är tom och matchen på läktaren är 100% vunnen.

Utanför är det också rätt lugnt. Vi köper lite tröjor, kliver in i vår van och åker hem. Med ett minne för livet.

Vengo del barrio de Boedo