onsdag 27 september 2017
lördag 23 september 2017
Replik: Mats O Svensson har inte fattat någonting - Sus av Agnes Gerner är ett mästerverk
Många lyckliga SUSare, inbäddade i bomullsmjukt seger- och hotshotsrus efter gårdagens perfekta Kronis-kross, satte morgonkaffet i vrångstrupen i morse när de slog upp Dagens Nyheters senkomna recension av Agnes Gerners bok Sus:
Mats O Svenssons läsning av Gerners mångbottnade lyrik är enkelspårig, för att inte säga enfaldig och okunnig. Svensson, som f ö verkar hålla på Kronis, försöker få det till att Gerners liknelser saknar finess. Man tar sig för pannan. Denna kulturman skulle antagligen inte ens känt igen finess om han så varit på Stadshagens IP igårkväll kring kl 18.16 och sett Hallbergs ryck inåt banan och avslut i bortre. Nej Svensson tillåter inte att en ung genial poet låter lyriken bli större än de tankar som han själv redan tänkt. Av recensionen att döma är Svensson bekant med begrepp som metafor och metamorfos, men allt han ser är en politisk poesi som inte renodlats efter just hans tycke och smak. När Gerners lyrik transcenderar till en susk nivå, står Svensson kvar på stranden och muttrar "dunkelt", trots att Bougts palindromformation gnistrar som ordlöst bevis en stjärnklar natt. Förresten, två assist igår följdes upp av en fin tid på Lidingöloppet idag:
Så. Message to Svensson: kom inte o klanka på Sus. Du vet inget om Sus. Så back off! Be om ursäkt, gör avbön. Avgå. Gerners bok är sublim. Den handlar om Sus. Och vill du veta mer, missa inte Sus-Westis, nästa söndag kl 20, Stadshagens IP. Men ta inte Beejays plats på läktaren, den är upptagen.
Tills dess...
fredag 22 september 2017
SUS - Kronis 5-0 (3-0)
2-0 Hallberg
3-0 Diego (Garmén)
4-0 Tollmar (Bougt)
5-0 Hallberg (Tollmar)
Matchreferat
SUS mönstrade en av tidernas starkaste division 7-trupper. Stjärnor på samtliga positioner följaktligen också på bänken. Detta trots att lysande SUSare som bröderna Öhrlin, K-J, Martin, Björn och direktören för det hele (Jasper) saknades...SUS trupp är verkligen stabil som ett urberg nu. Direkt på avspark gick SUS till anfall på högerkanten, ordnade hörna där Båten fick till ett avslut i ribban och Oskar slog in returen kontrollerat. 1-0 utan att Kronis fått äga bollen. SUS fortsatte på ett övertygande sätt. Dag som sittande framför firma Haglund/Sagrera i mittförsvaret. Dan på vänsterbacken och Tobias på högerbacken, ja ni hör ju. Oskar och Båten ägde förstås mitten, där den ljudlige Kronis-Göteborgaren förgäves försökte komma in i matchen. 2-0 var en solo-uppvisning av Hallberg som startade som vänsterbreddare. Han fick bollen tidigt på kanten, drev framåt, utmanade sin bevakare, gjorde ett ryck inåt banan och passera två framrusande kionis-spelare innan han från tjugo meter säker skickade in avslutet i målvaktens borte gavel, otagbart. Ett förstklassigt mål. Trean kom också inom de första tjugo genom vackert förarbete av Garmén på vänsterkanten som togs sig fram in i straffområdet och distinkt spelade fram en fristående Diego som inte gjorde något misstag. 3-0 och matchen var i praktiken avgjord, i synnerhet med tanke på att SUS redan bevisat sin spelmässiga överlägsenhet. Detta gjorde att SUS nog drog ner lite på tempot och löpte något mindre vilket gjorde att Kronis fick möjlighet att försöka anfalla i större utsträckning. Hela deras filosofi visade sig vara långbollar på djupet, vilket var väldigt lättläst. Det var kanske rätt tänkt eftersom de inte hade en chans att spela sig fram vare sig centralt eller på kanterna. I pausen kom Stef och anslöt till truppen, och Oskar valde att kliva av för att vila sin fot (tror jag det var). Första halvan av andra halvlek liknade slutet av första. SUS spelade på sparlåga men trots bollinnehav kunde Kronis knappt producera några avslut. Gradvis tog SUS över initiativet igen och började rada upp målchanser. Kronismålvakten tvingades till ett pärlband av svettiga räddningar på mer eller mindre frispelade SUSare. Fyran kom efter en uppvisning av Båten som tricksade sig fram utmed förlängda mållinjen till vänster i straffområdet och serverade Tollmar som enkelt bredsidade in bollen vid stolproten. Målet fick SUS att växla upp ytterligare och slutet av matchen handlade bara om SUS. Just nu minns jag inte hur femman såg ut, eller jo, det var Tollmar som frispelades på djupet och fri med målvakten frikostigt slog bollen i sidled till en medföljande Hallberg som stötte in bollen i öppet mål. 5-0 var ett resultat med mersmak och att det bara återstår två matcher av säsongen känns redan vemodigt, detta SUS har så otroligt mycket mer att ge. Nästa: avgörande möte mot Westis, som vi har revansch att utkräva av. Kämpa SUs kämpa!
torsdag 21 september 2017
Derbyt på fredag på hagen!
Match fredagen den 22.9 mot Kronobergs BK
Grym nagelbitare...
När? Fredagen den 22.9 klockan 1800
Var? Stadshagens IP 1
Hur? Vi vinner.
ALLEZ SUS!
P.s. Kom ihåg dubbeltjugan!
Följande match spelas lördagen den 1.10 klockan 20:00 mot Westis som vi gästar på Hagen. Go SUS!
söndag 17 september 2017
tisdag 12 september 2017
söndag 10 september 2017
SUS - The Return
Detta har hänt: JS lägger upp en bild på Instagram där den nya snygga kaptensbindeln demonstreras.
Vid närmare granskning av bilden noteras att Davas har ett MYCKET förunderligt rörelsemönster på gång i bakgrunden.
Tankarna går naturligtvis till The Man from another place från Twin Peaks
som i the Return utvecklats till "The Arm"
Det här ju inte en tillfällighet, det förstår vilken associativt tänkande varelse som helst. Davas hade till råga på allt en skadad arm tidigare i våras (med sällsamt kort gipstid), antagligen för att riktigt gnugga in budskapet om sitt intima släktskap med The Arm i The Black Lodge. Att SUS som förening följer en strikt drömlogik och att dom spelade Sharp Dressed Man på The Bang Bang Bar
som en hyllning till Dag Granath, SUS egen Agent Cooper adderar bara till övertygelsen att Twin Peaks The Return är TV-världens doppelgänger till SUS återkomst till toppen 2017. Glasklart.
lördag 9 september 2017
Seriefinalen, som sagt, avgjord: 4-2 till SUS
Sexpoängsmöte, tidig seriefinal, klassisk höstmatch på hagen. Max tillbaka efter viss bortavaro och en halvt oväntad comeback av SUS gamla kapten, JS, äntligen med den regnbågsfärgade bindeln på armen. Den var tydligen var lite för stor för Nora och hennes kamrater i BPs F08. Nu körde JS med dubbla. Men han tog tid på sig att ta sitt första byte, och vi såg ingen Rabona. Hade han spelat några minuter till hade det nog kommit en – en Rabona-assist. Hur som helst var Beejay åter på västra läktaren, Micke Seidefors på den östra. Han befann sig alltså kring båset, med Filip, och hela Max familj. Visst, både Ingemar och ADG saknades där på sidlinjen. Men det hindrade väl inte SUS från att faktiskt bjuda på en riktig publikmatch. Det gick rykten om att Söderkamraterna värvat en massa farliga spelaren under sommaren, och det ryktades redan i våras om att de saknade vissa vapen i matchen mot SUS – i matchen på Zinken när det blev en klar 4-0-seger till SUS. Men inget av det där verkade riktigt stämma. Gabbe, Söderkamraternas lättprovocerade forward från i våras, lös med sin frånvaro. Men det var väl inte direkt så att de som klev i hans skor var väldigt mycket farligare? Nä. Känslan var att SUS ägde spelet från första minut. JS vann ju slantsinglingen, och vi började med bollen. Visserligen blev första uppspelet aldrig farligt; jag borde nog ha spelat upp den till Hallberg, istället för att genast byta kant, där den till slut hamnade i famnen på Söderkamraterna, som höll i bollen en stund. Men sedan såg man tendensen. SUS vann tillbaka den, och började dominera det hela ganska friskt. Det spelades lite vägg med Björn på vänsterkanten, när Hallberg planenligt lämnade korridoren fri för framrusande vänsterback, och vips förvaltade Båten en lyra i målgården. 1-0 på nick.
Sedan minns jag inte riktigt hur 2-0 kan ha gått till. Men gissningsvis var det ett anfall med hela laget, med flera inblandade, med några avgörande moment något höger om centrallinjen. För jag vill minnas att vi på vänstre hade ganska lite med saken att göra, och backlinjen låg riktigt högt när den kom, efter någon kvart, eller kanske tjugo minuter. Nu kändes det redan ganska klart. Och SUS tog genast tre byten. På bänken konstaterades snart att tempot sjönk något kolossalt med det där 2-0-målet. Tror det var JS och Hallberg som bjöd på den analysen. Det var väl början på en slags SUS-kvart, som kulminerade med att hela innermittfältet bytte samtidigt, och vi släppte till ett mål bakåt. Synd på Max, som nog tog det första försöket med näsan, men inte kunde hejda returen. Minns jag rätt tilldrog sig hela debaclet på någon fast situation, kanske en obegriplig frispark.
Därpå möblerade SUS om och återgick till något som åtminstone påminde om ursprungselvan, och snart var Söderkamraterna rätt uddlösa igen. Ursprungselvan, ja. Idag var nog första gången jag någonsin hört någon säga att vi startar med precis samma manskap som förra matchen, förutom att Björne skulle ta Tollmars plats på topp. Samma målis, samma mittbackar, samma innermitt – det har man väl hört förut. Men samma yttrar, samma ytterbackar – sådan kontinuitet kan jag inte minnas att SUS mönstrat en enda gång, sedan den där första matchen mot Drina, på gruset ute i Spånga, våren eller hösten 98.
Efter en stund blev det halvtidspaus. Och Dag tipsade om att man bör försöka behålla koncentrationen, inte slarva med passningarna, och faktiskt nyttja de främre flankerna lite bättre. Tyckte dessutom jag hörde något om att han själv löst upp någon knut över telefon under vilan, vilket ska ha gynnat hans egna förutsättningar och hans egen förmåga. Den såg hur som helt ut att vara på topp efter halvtidsvilan. Han varvade passningar utåt, inåt, bakåt, framåt, med fina raka krossar mot hörnen, dit vi strävade lite mer i andra. Sedan vann Båten och Oskar i stort sett alla närkamper, och skar emellan på de där förlupna bollarna i mitten som motståndare i sjuan ofta bjuder på. Tobias fortsatte fint på högerkanten. De krossade revbenen verkar ha gjort honom ännu bättre. Martin, Diego, Linus, Björne var dessutom alla fenomenala. Och Jujje och Axel gjorde allt rätt i mittlåset. Efter att Garmén nickat in 3-1 på inspel från Båten, och den sistnämnda slagit spiken i kistan med en straff i nät, hade Axel till och med råd att bjuda kamraterna på en lektion i hur man kan överlista Jonathan där bak. På ett rätt ofarligt tidigt inlägg satte Axel pannan mot bollen omkring straffområdeslinjen, och lobbnickade ner den i bortre krysset på ett tämligen överrumplande sätt. Är det så man behöver göra för att få in den på "den bästa av alla målvakter i hela världen”, som Filip lär ha uttryckt det, får nog kamraterna träna länge. För att inte tala om Westis. Eller Kronis. Hur som helst var det en strålande eftermiddag på hagen, trots gråa moln och annalkande skurar. Men undrar om det inte blir några fler seriefinaler innan hösten är slut. Om Westis lyckas hämta sig från nakenchocken senast borde de väl utgöra en mer frustande utmanare?
Sedan minns jag inte riktigt hur 2-0 kan ha gått till. Men gissningsvis var det ett anfall med hela laget, med flera inblandade, med några avgörande moment något höger om centrallinjen. För jag vill minnas att vi på vänstre hade ganska lite med saken att göra, och backlinjen låg riktigt högt när den kom, efter någon kvart, eller kanske tjugo minuter. Nu kändes det redan ganska klart. Och SUS tog genast tre byten. På bänken konstaterades snart att tempot sjönk något kolossalt med det där 2-0-målet. Tror det var JS och Hallberg som bjöd på den analysen. Det var väl början på en slags SUS-kvart, som kulminerade med att hela innermittfältet bytte samtidigt, och vi släppte till ett mål bakåt. Synd på Max, som nog tog det första försöket med näsan, men inte kunde hejda returen. Minns jag rätt tilldrog sig hela debaclet på någon fast situation, kanske en obegriplig frispark.
Därpå möblerade SUS om och återgick till något som åtminstone påminde om ursprungselvan, och snart var Söderkamraterna rätt uddlösa igen. Ursprungselvan, ja. Idag var nog första gången jag någonsin hört någon säga att vi startar med precis samma manskap som förra matchen, förutom att Björne skulle ta Tollmars plats på topp. Samma målis, samma mittbackar, samma innermitt – det har man väl hört förut. Men samma yttrar, samma ytterbackar – sådan kontinuitet kan jag inte minnas att SUS mönstrat en enda gång, sedan den där första matchen mot Drina, på gruset ute i Spånga, våren eller hösten 98.
Efter en stund blev det halvtidspaus. Och Dag tipsade om att man bör försöka behålla koncentrationen, inte slarva med passningarna, och faktiskt nyttja de främre flankerna lite bättre. Tyckte dessutom jag hörde något om att han själv löst upp någon knut över telefon under vilan, vilket ska ha gynnat hans egna förutsättningar och hans egen förmåga. Den såg hur som helt ut att vara på topp efter halvtidsvilan. Han varvade passningar utåt, inåt, bakåt, framåt, med fina raka krossar mot hörnen, dit vi strävade lite mer i andra. Sedan vann Båten och Oskar i stort sett alla närkamper, och skar emellan på de där förlupna bollarna i mitten som motståndare i sjuan ofta bjuder på. Tobias fortsatte fint på högerkanten. De krossade revbenen verkar ha gjort honom ännu bättre. Martin, Diego, Linus, Björne var dessutom alla fenomenala. Och Jujje och Axel gjorde allt rätt i mittlåset. Efter att Garmén nickat in 3-1 på inspel från Båten, och den sistnämnda slagit spiken i kistan med en straff i nät, hade Axel till och med råd att bjuda kamraterna på en lektion i hur man kan överlista Jonathan där bak. På ett rätt ofarligt tidigt inlägg satte Axel pannan mot bollen omkring straffområdeslinjen, och lobbnickade ner den i bortre krysset på ett tämligen överrumplande sätt. Är det så man behöver göra för att få in den på "den bästa av alla målvakter i hela världen”, som Filip lär ha uttryckt det, får nog kamraterna träna länge. För att inte tala om Westis. Eller Kronis. Hur som helst var det en strålande eftermiddag på hagen, trots gråa moln och annalkande skurar. Men undrar om det inte blir några fler seriefinaler innan hösten är slut. Om Westis lyckas hämta sig från nakenchocken senast borde de väl utgöra en mer frustande utmanare?
fredag 8 september 2017
SUS - Söderkamraterna 4-0
Ja, så gick det i våras. Nu möts lagen igen lördag kl 14 på Stadshagen. Vinnande laget blir serieledare. Go SUS!
Tweet
söndag 3 september 2017
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)