Johan, SUS kapten de senaste nio åren, deklarerade i höstas att han gjort sin sista säsong i SUS. När han valde att bara bli passiv medlem i klubben 2016 så misstänkte vi att han kanske menade allvar. Ändå tänkte man att han nog skulle få svårt att hålla sig helt ifrån fotbollsplan. Fårö-matchen i juli kan väl ändå inte räcka mot abstinensen. Så dök denna bild upp på www och vi inser att han förstås hittat andra lösningar. Den diskreta hyllningen till SUS i de gamla SUS-strumporna noteras med förtjusning men det gör ändå ont att se honom så pass glad i det nya sammanhanget. Han är ju tamejfan gladast av alla på bilden. Min gissning är att han glänst rejält.
2 kommentarer:
Det enda som glänste var tårarna i mina ögon. Alltså, på riktigt, nu några timmar senare: hur kan HELA kroppen göra ont samtigt?
Det är saknaden av SUS som gör ont Johan. Jag vet.
Skicka en kommentar