Korgbollen ännu en kastrerad idrottsgren

Under dagens träning uppmärksammade fyrklövern att reglerna för korgboll alldeles nyligen måste ha skrivits om. Någon annan slutsats kan inte gärna dras, för den som beaktar bildserien nedan. I Brännkyrkas lilla hall ligger det ett klassiskt parkettgolv (den är med andra ord utesluten ur den gastkramande tävlingen “gissa hallen,” som Björn tycks ha vunnit genom på-plats-observation = fusk). Det är sannerligen färgglatt, med allehanda linjer dragna kors och tvärs, för olika idrotter. Korgboll är naturligtvis en av dem. Och den enda, erfar fyrklövern, som känt sig tvungen att förändra sin spelplan de senaste åren. Spelplanen och anseendet, ska tilläggas.

Två betydande förändringar tycks ha givit upphov till att vissa delar av Brännkyrkahallens golv nyligen slipats ned, för att få bort forna linjer och ersätta dem med nya. Den gamla trepoängslinjen har till exempel flyttats ut i banan cirka 40 centimeter. Och därtill har tresekundersområdet frångått sitt något kon-formade skepnad, för att istället anta en rektangulär och långt ifrån harmonisk komposition. Det ska sägas att den alls inte spelar särskilt väl med det cirkelformade område som fredar straffskytten i händelse av frikast. Vad som förut såg ut som ett par badmintonbollar, en i varje ände av banan, och av någon outgrundlig anledning ständigt ledde tankarna till ett par skruvade glasstrutar, påminner idag mest om en liten kroppsbyggare med högt, högt uppdragna axlar. Eller, för någon Starwarsfantast, kanske R2D2.

     
Det här manlighetskomplexet – försöket att göra det svårare att sätta dit den, och att anspela på överdrivet muskelbyggande – går också igen i ytterligare en förändring av själva spelplanen. Nämligen den att linjerna gått från en väldigt fin rosaskimrande nyans, till en blodtörstig djupröd färg, antagligen tänkt att sporra och ge vittring. Också korgboll är minsann en aggressiv idrottsgren, tycks man vilja säga från förbundets sida – trots att detta med kroppskontakt och lite tuffare tag knappast är något man förknippar med detta arma studsande och bollande mot högt uppsatt korg. Att idrotten i själva verket lever kvar i sin skyddade värld, vittnar dessutom en fjärde förändring i hallen. Ett område under korgen, som uppenbarligen hyst en del gruff, och kanske till och med ett och annat råkurr under årens lopp, har nu lysts av som fredad zon: ett så kallat no-charge-område. Där defensivspelaren förut hade viss rätt att söka hejda framrusande bollhållare med diverse blockeringar och andra kroppsliga knep, är det nu reträtt och händerna bort som gäller. Inga knuffar här inte.

    
Trots detta uddlösa försök att höja sportens status genom att ge den en mer maskulin framtoning, tycks den dock vara på rejäl tillbakagång. SUS fina inomhustider i Brännkyrkas lilla hall – som vanligtvis brukar stjälas av giriga korgbollsledare – tycks i år stå alldeles ofredade. Ytterligare en seger, i en ganska tjatig radda, får man väl säga. För övrigt är det träning 20:30 till 22:00 på söndagar, om det skulle undgått någon...