Julkrönika signerad Björne Halldén

JulKrönika insänd av Jonte Halldén och signerad Björne Halldén:

"Allt var bättre förr!"

Jag känner ibland djup oro att vi inte fostrar nya unga spelare. Vad vet ni till exempel

om klubbens historia?

Jag gick till Kungliga biblioteket.  Hör och häpna, där stod en ung man och bläddrade

i Brunnhages klassiska fotbollsbiblar.

Han avser att doktorera på tillståndet i svensk fotboll säsongen 1983.

Det var  ett katastrofdåligt fotbollsår för svensk elitfotboll.

Så forskaren valde att dyka djupare.

Jag visar honom på Brunnhages 500-sidiga fotbollsbibel. Forskaren studsar till inför 

en lagbild, på segrarlaget i division 7D.

- Vad ser jag, tänker han. Kan det var riktigt?!

De två spelare som omgärdar SUS-målvakten är  är påfallande lika ett par hundar.

De är till och med namngivna. Nelson högerback, och Snuffis vänsterback. båda 

ganska orakade.

Hade, doktoranden grävt djupare hade han funnit att detta var  klubbens hittills största

framgång. 

Jag ville att han skulle behålla det goda intrycket och gick därifrån.

Men! SUS var fruktade på den tiden...

Lars-Gunnar Björklund - i saligt minne - blev vid ett tillfälle bekymrad över SUSIF  

Det gällde en  b-lagsmatch. (Jorå, vi hade B-lag en gång i tiden).

 SUSIF:s utsände reporter skrev i sitt referat:

 "Björklund gnällde mest på domaren".

Han blev lättad när han fick höra att SUS-NYTT  hade  en ganska begränsad upplaga.

Inte som den upplaga  som omfattade Stockholms studentkår, vilket han befarat. Vilket lag Björklund spelade i minns jag inte.

Då - liksom nu - skiljer sig SUS mot majoriteten av andra gärdsgårdslag.   

Det är svårt att koncentrera sig som spelare när småbarn ropar från långsidan:
- Pappa!! PAPPA, jag har bajsat på mig!

Skall man ta hörnan först-  eller blöjan?

Undrar om Zlatan någonsin ställts inför liknande dilemma

Men nu gräver jag minnen i fel ände!

Låt mig drömma tillbaka till storhetstiden.

SUSIF hade en härlig uppgift  utöver att streta på hårda cement- och grusplaner.

Vi representerade också Stockholms Universitet.

Inte utan att man var lite tjock i halsen när man stolt meddelade hustrun att -Jag måste spela landskamp i Berlin kommande lördag. Jag tror för övrigt att hon inte ens tror på det än i dag

Vi var ganska erfarna att åka på turné i den tiden. Alla landets universitet samlades till SUSM - cup sent på hösten. Vi var bland annat i Göteborg och Karlstad. Alla spelare var väl inte så beresta. Här var det hög nivå med banketter. Ja, åtminstone för vårt lag.

Vår högerbreddare Janne Hansson hade inte nappat på klädkod.

Banketten hölls på Värmlands hetaste nöjespalats Sanngrund. Janne blev portad i dörren.

Ah, ah, ah kära läsare! Där trodde du fel. Janne var inte mer berusad  än byggdens pojkar.

Problemet? Janne hade träskor,  ett stekhett skodon i Stockholm vid den tiden. Det var  ett bra

vapen  när vi dagligen gick i demonstratrationståg till USA:s ambassad. Men på Sanngrund var bara hästskor godkända. De krävdes som vapen inför slagsmålen på baksidan.

Orkar du läsa mer?

Listen now! SUSIF goes international.

Till  Berlin for  SUSIF. utan Snuffis  och Nelson.

Men det ryktades att två kommersiella TV-bolag i Berlin, samt Eurosport,  var beredda att följa Snuffis och Nelson under hela vistelsen. Ganska stora pengar nämndes om upphandlingen på

filmrättigheten.

Det skulle ta 7 dagars karantän och det hade vi inte tid med.

Men vi gjorde en bejublad entré direkt till välkomstbuffén i centrala Västberlin. Dessvärre hämmade de oss på fotbollsplanen nästa dag.

Man måste ge värdarna en eloge för den smarta strategin att bjuda fritt i alla barerna.

Men visst är det tungt att man än i dag kan skryta lite under coctailsnack med fotbollskillar.

Typ! Har du gjort några landskamper’rå, grabben!? "Jag har gjort tre!"

Att Berlin var delad i två zoner hade vi inte fördjupat oss i.

förrän 20 minuter innan tågets avgång i Östberlin!

Vi var på den västra sidan.

Det internationella rekordet i "Två-stats löpning med tung koffert" 19 min 44 sekunder står sig ännu enligt Guiness Records.

Åter till vardagen för oss tappra gärdsgårdsspelare!

Vi gubbar hade några tunga kort i rockärmen som ni i SUSIF knappast kan trolla fram i dag...

I min årgång SUS spelade emellanåt minst en domare med internationell licens i SUSIF.

Kort sagt! De spelade MED OCH I SUSIF.  Men två dagar efter en strulig match på en grusplan  i Stockholm  kunde de mycket väl döma en  europacupfight på kontinenten..

Nog låg det lite psykning i att vår "spelande kändisdomare" klev in i den aktuella speldomarens futt "för att presentera sig"  innan matchen började.

Men till viss del symboliserar det också vår klubbanda.  Ett av hundratals lag i Storstockholms

fotbollsdjungel. Vi -läs ni -spelar match, snackar i omklädningsrummet  och sen går var och en till sitt. Det är inte Åshöjden direkt.

Till varje ny säsong dyker det upp nya spelare. SUS har alltid haft ett stort nätverk.

Jag minns själv när jag lirade halva vårsäsongen  med en trevlig kille som hette Mats.

Vårt snack inskränkte sig till "kom igen", "bra passning", "tar du stolpen" och sånt där.

Han var ganska bra målskytt om jag minns rätt.

Inte funderade jag på vad han pysslade med när han inte spelade fotboll framför mig.

Men så en söndag när jag tittade på  STV-Rapport blinkade jag till.

"Va fan gör han där?

Matte?

Jo! Matte analyserade den svenska statsskulden för en halv miljon tittare.

Nu måste jag jag runda av. Julskinkan kokar.

Leken med en fotboll fascinerar och triggar  alla. Minuterna innan man går ut på Stadshagens IP

eller i spelargången på Nou Camp - nog delar vi samma förväntan.

Text och bild:

Björne Halldén, högerback i SUS typ 78-90 eller nå't i den stilen.