Svarta mot Blå – Avgjort med golden goal

Det här var ju enormt emotsett. Det vill säga, jag och många med mig hade nog sett fram emot det här väldigt länge. Jujje var så ivrig att han gått och köpt nya skor – valet föll på ett par Kaiser, för lite mer efarna spelare. Med tanke på hur pigga Jocke, Tobias, och Diego såg ut – som tillsammans med Jujju utgjorde ryggraden i blått – måste de också gått och längtat. Själv kom jag på mig med att se fram emot måndagen redan i fredags-lördags. Att det sedan visade sig bli fyra centimeter blötsnö på Enskedes “uppvärmda” plan ingick kanske inte i någon endaste vision. Femdygnsprognosen hade ju varslat om fyra grader och kanske lite duggregn, och när Dagny storögt såg på snöflingorna som föll vid halvfemsnåret och drömde om att åka madrass i Björnsan på tisdag morgon, verkade det fullkomligt orimligt. Allt var ju så blött.

Få verkade dock bry sig nämnvärt om de svårartade förhållandena. Av nio gröna på bokat hade alla den goda smaken att visa sig i hyfsad tid; Jujje sist av alla, och synnerligen kränkt av Axels kommentar att “till och med Jujje dök upp!” Där inleddes sedan en kavalkad av övningar som drillade deltagarna i såväl framspelningar, som avslut och räddningar, på ett sätt som varken Axel, Jujje, eller jag själv erfarit de senaste tjugo åren. SUS har ju aldrig tränat på annat än kvadraten, allra minst utomhus.

Men det var kul, trots att bollarna vägde lika mycket som de där sandsäckarna Roberto Carlos lär ha spelat med i sin ungdoms dagar, och trots att underlaget egentligen krävde skruvdobb för att göra alla färdigheter rättvisa. Kanske även galonbyxor för Jonathan. En festlig syn var Jaspers glidtackling ut mot Jocke på vänsterflanken i tvåmålspelet. Den var aldrig riktigt riktad mot bollen, och han gled mer på rygg, med armarna som åror, förbi hela situationen, än på sidan, rätt in i den hela. Nu gjorde inte det så mycket. Det blåa laget, med Jocke i spetsen, hade fullt sjå att stå emot det bombardemang som svarta laget bjöd på matchen igenom. I något skede vill jag minnas att svarta gjorde tre-fyra raka. Och hur det kunde bli oavgjort vid full tid är en gåta. Säkert var det Jonathans förtjänst, som vaktade blåas mål i andra halvlek. Hur som helt avgjordes allt på ett golden goal, av Hampus, bäst på plan.

Nästa vecka kanske det blir fem mot fem, eller sex mot sex. Visserligen skulle visst Axel och ytterligare någon (Tobias?) iväg på annat. Men så är säkert Björne tillbaka, och alla andra som råkade missa premiären.

Axel, du kan väl lägga upp vinnarbilden du tog?